Årets Björnsitsgädda 2010

Med flera timmar kvar på året kan Björnsits pressavdelning meddela att det blev Nyllet som tog hem titeln Årets Björnsitsgädda 2010 med sin mälarpjäs från i maj. Vikten på gäddan var något snöpliga 9,9 kilo fördelade på 110 centimeter. Teamet ser den som en värdig vinnarfisk trots att man är besvikna efter att ha misslyckats med det gemensamma målet att få en gädda över tio kilo under året.

H:son överlämnade det sedvanliga priset för Årets Björnsitsgädda redan på julafton (japp, Björnsits firar jul ihop vilket alla storfiskjägarteam med ambitioner borde göra). Detta efter att ha lagt ner alla planer på ett givande fiske i mellandagarna på grund av det närmare metertjocka snötäcket som täcker hälsingeisarna.

H:son sucker, Köder deluxe? Vad ska modellen heta?

Årets pris blev synnerligen uppskattat, då det bestod av två prototyper av H:sons helt nya gummibete. Den Brynäsfärgade är för grundare fiske och väger in på 175 gram medan den blåsilvriga är något tyngreför det djupa fisket. Midvintertesterna visar att den mjuka gummiblandningen gör att stjärten rör sig fint i låga farter och att hela betet har en glödhet vaggande rörelse genom vattnet. En förmodad dräpare till vårens och sommarens spinnfiske. Betet har ännu inte fått något namn varför förslag tacksamt mottages. Skriv en rad i bloggens kommentarsfält så har du chans att vinna ett reservdäck till en Opel Ascona. (Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.)

Med denna inteckning har Nyllet tagit Årets Björnsitsgädda 2006, 2008 och 2010. H:son har två inteckningar, 2007 och 2009.

Med facit i hand

Så här i efterhand, om vi hade vetat där och då, den där strålande aprildagen på Vättern, att vi skulle stå utan en tia i teamet med 19 dagar kvar av året så hade vi vägt den här tjockisen. Eller hur H:son?
//Nyllet

Säsongsfinal med bonnatrolling

Börjar bli lite tjatigt det här att skriva ickenyheter på bloggen, men tyvärr måste jag rapportera om ännu ett skitpass under förevändningen att syftet med sidan faktiskt är att vara en fiskedagbok. Jag hade gärna slutat båtfiskeåret på ett bättre sätt än med fyra turer på raken med riktigt trögt fiske, för det kan mycket väl vara så att det här var sista passet i Ockelbon under 2010.

Idag fiskade jag med Love från Nynäs Dirt. Förbrödringen var total och av den tidigare gängmentalitet som rådit mellan Dirt och Björnsits märktes inte mycket. Love hade till och med passet igenom en Bearseat runt midjan, vilket till och med hardcorebjörnsittare som H:son och jag sällan har.
Det var trolling som stod på schemat. Dels för att spinnfiske inte var aktuellt på grund av kylan och dels för att vi ville testa viddernas gäddor.
Trolling ger utrymme för snack och i vanlig ordning planerade vi för en rad intressanta projekt, både på hemmaplan och ute ivärlden och mer eller mindre högoddsiga. Det var den stora behållningen av dagen som annars var kall som attan med starkare nordanvind än utlovat.

Fisket då? Jo vi fick en gädda. Ett enda hugg på många timmars trolling. Gammelzaltar och gammelwestinare varvat med och allehanda nymodligheter släpade i farter mellan rodd- och laxtrollarspeed – inget hjälpte. Vi körde över djupt vatten med omväxlande en och två dipsys mest för sidledsspridningens skull (man får ju inte köra sidparavaner på TDA2-vatten) och därtill ytligt fiskande släpspön. Planen var att cirkulera runt de stora stimmen med betesfisk jag sett tidigare ute på fjärdarna men de visade sig ha splittrats sedan förra veckan vilket gjorde upplägget lite svårt.

Bonnagädda och gäddbonne

Lite jobbigt var också att batteriet visade sig vara stendött när vi skulle traila i. Orsaken var att den automatiska länspumpen frusit i påläge och mustat ur allt vad som fanns i strömväg. Typiskt att det hände när Love var med då det är precis det han varnat för sedan han själv drabbades av samma sak. Dock med resultatet den gången att pumpen gått varm och smält ihop till en plasthög.

//Nyllet

Gammal goding och angelfiskare

Som nyllet berättade i föregående inlägg så åkte jag upp till Team Björnsits rötter för att wobblertrolla i en sjö som jag tror hårt på. När hela cirkusen med sambo, jycke och katterna Rune och Sixten kom upp till Hudiksvall på torsdagskvällen kunde jag chockad konstatera att det var 14 grader kallt och rejäla snödrivor längs med vägarna. Dom sista dagarnas kyla och snö hade förstört mina planer och isen låg på nästan alla sjöar. Sämsta tänkbara läge då isen ligger men ändå inte håller att gå på.

Den enda sjön som jag bedömde borde vara fiskbar från båt var Dellen. I alla fall utan att ta någon risk att åka x antal mil för att konstatera att det inte var fiskbart och få vända hem med gråten i halsen över uteblivet fiske. På fredagskvällen skottade jag fram båten. Det spöregnade och var 20 cm blötsnö. Jag funderade om det var så att det var något fel i mitt huvud men konstaterade att det var satsningar som denna som sållade agnarna från vetet. Nån gång borde det löna sig med allt slit!

Lördag morgon var jag sjösatt och klar när det började bli ljust. Kvicksilvret pendlade runt nollan och det var mulet med regn i luften. Kändes som okay väder för fiske i alla fall. Började leta betesfisk i en stor vik som vi snackat lite om tidigare. Betesfisk var det ont om och likaså gäddor så jag tog på skidglasögonen och brände iväg 20 minuter längre bort till ett stort område som brukar hålla mycket betesstim och där Nyllet tog en 8+ en mellandag för några år sedan. Betesfisken lyste med sin frånvaro även här men jag nötte ändå på till skymningen. Lyckades trolla upp 4 gäddor mellan 2,5 och 4,5 kilo under dagen. I vanlig ordning fiskade min gamla goding, en super shad rap i färgen hot tiger riktigt bra i det klara vattnet. Fan vet vad det är med den wobblern men den sviker aldrig! Oglamorös och i en alldeles för skrikig färg men den har en plats i förstafemman i alla fall.

Inför dag två var goda råd dyra. En till misslyckad trollingdag på Dellen var utesluten då det är en ganska tråkig sjö och trots sin storlek och goda tillgång på betesfisk håller väldigt få stora gäddor. Därför plockade jag fram ismetegrejerna för första gången på länge. Tanken var att leta en mindre sjö som hade is som höll att gå på trots dom senaste dagarnas regn.

Åkte ut tidigt på morgonen och kom ner till sjön som såg oroväckande mörk ut i isen. Tog ett försiktigt steg ut och trampade omgående igenom. Som tur var var det grunt på platsen och jag gick istället ut på en brygga så jag kom ut en bit från land. Där höll isen om än knappt. Provborrade och konstaterade mindre än 10 cm mjuk dubbelis. Funderade på att sticka till en annan sjö men blev lite vrång och ville inte ändra på min plan.

Satte ut spöna nära land eftersom isen blev sämre längre ut. Kändes surt då det hetaste stället enligt mig borde var lite längre ut. Jag tycker inte om att begränsas i mitt fiske av yttre faktorer men ibland får man acceptera det helt enkelt. Jag vågade inte gå längre och så var det med det. Flyttade runt mina spön längs sjökanten hela dagen och kunde när det mörknade räkna in 4 gäddor även i dag med en topp på drygt 5 kilo. Fisken var 93 cm lång och såg rent ut sagt förjävlig ut!

Samtliga fiskar hade skador från tidigare fiskare. Krokskador och någonting som såg ut som förfrysningsskador. Jävla angelfiskare! Borde vara lag på avkrokningsmatta och fiskeförbud vid kallare väder! Tråkigt å se i alla fall.

För att summera helgen så var det ett klent resultat men det kunde ju varit värre. Nu blir det lugnt ett tag framöver då jag känner att jag försummat mycket här hemma. Ska försöka tagga upp nyllet inför lite isfiske i mellandagarna. Får se hur det går!

Skitfiske på er!

/Hson

Ännu ett trögt pass

När man lägger ner mycket möda och stort besvär på sitt gäddfiske hoppas man att det ska betala sig. Det intalade jag mig i alla fall i fredags när jag satt i gryningsmörkret i 25 knop med snöblandat regn smattrande i ansiktet i nära två mil. Inte minst efter att kvällen innan ha skottat mig in på varvet för att få upp grinden (det var runt 1,5 decimeter i Uppsala på torsdagen), bytt till vinterdäck på trailern (man vill ju varken åka dit för sjö- eller landpolisen) och skottat ur båten. Lägg där till en skottning av sjösättningsrampen innan sjösättningen och jag var värd åtminstone en 11,7-kilos.

Broddar på!

Men det blev såklart en riktigt kärv dag. Om man ska se det positivt så förde ju regnet det fina med sig att den resterande snön i båten smälte undan under dagen. Och det var ju skönt att jag inte fick så mycket gädda så att jag slapp hantera de kalla fiskarna med mina djupfrysta händer. Och skönt att de få jag fick var små, för det tar ju så länge att väga, mäta och hantera de stora gäddorna…
Det var återigen flötestrolling som stod på schemat, med reservplanen att eventuellt komplettera med lite spinnfiske om temperaturen tillät, inte minst på grund av att jag hade lite klen storlek på betesfiskarna. En av dem, en brax, var jag dock mycket nöjd med när jag sjösatte två meter under ett flöte över 12 meters bottendjup innan jag tacklade de andra två spöna. Det tog max två minuter innan baitrunnern började knarra och jag kunde dra till med ett mothugg. Lite sur över att det var en morgonpigg och ytjagande snipa som knipit min enda riktigt anständiga betesfisk konstaterade jag ändå att det var en bra indikation på fisket med hugg direkt.

Men sedan blev det trögt – riktigt trögt. Framåt lunchtid fick jag en snipa till efter att ha sänkt ner betesfiskarna och precisionskört precis vid botten. Den sista timmen lägger jag ner flötestrollingen för att kolla om gäddorna gått in i vikarna i jakt på grundstående mört och brax. Och återigen så hugger det direkt när jag börjar. På det första kastet med en egenhändigt lättad suspending Buster, målad av H:son i en murrigare variant av Söders red tiger-färg, hugger det direkt när jag tajtar upp linan. Med nytt hopp tror jag mig hittat huggvilliga gäddor. Men icke. Förutom ett hyggligt hugg som jag missar händer inget mer innan jag, med påtaglig oro för upptrailningen på den snö- och istäckta rampen, måste börna hemåt i skymningen. Tyvärr hinner jag innan det sumpa nämnda custom-Buster i ett bottennapp, vilket känns surt eftersom det var trofén för Årets Björnsitsgädda -08. Ska du inte damma av airbrushen snart, H:son?



Sista bilden på custom-red tigern























Apropå det så har H:son i sin vilda jakt på Årets Björnsitsgädda 2010 kört två pass uppe i Hälsingland. Han rapporterar om höga plogkanter och julstämning och står, trots mina ansträngningar med skyffeln, för veckans snöröjning. Rapport från fisket kommer här på bloggen.

//Nyllet

Gäddchampionatet anno 2010

I söndags var det traditionsenligt på allhelgonahelgen dags för det årliga Gäddchampionatet mellan svärfar, svågern och undertecknad. Det här skulle bli tredje året som tävlingen genomfördes och jag tror vi alla kände på oss att årets upplaga skulle bli historisk, det vill säga med minst en landad fisk.

Redan inne vid bryggan började man ana att alla satsat hårt i år. Svågern radade i vanlig ordning upp det ena hypade innebetet efter det andra som han köpt enkom för Championatet och svärfar, som tidigare år i en omvänd psykologiansats försett oss mottävlare med allehanda exklusiva Apellbeten, hade i år köpt ett nytt spö till sig själv. Undertecknad har legat lågt på inköpsfronten i år men hade ett klart övertag i uppladdningen med en rad mer och mindre lyckade gäddturer i ryggen. Den allra mest taggade besättningsmedlemmen var kanske ändå jiggspecialisten J, 3 år, som i år följde med som styrman, domare och för att se och lära.



Full fart mot tävlingsvikarna.



Kylan på flera minusgrader talade dock emot oss och förmiddagen blev i vanlig ordning trög. Efter en timmes harvande på en beprövad djupbrant far vi till en grund vik där svågern direkt visar framfötterna. Längst in i viken på grunt vatten slukar en best till gädda hans papegojfärgade jerk i ett spinnstopp. Den drillas med säker hand in till båten och trots ett taktiskt nonchalant lyft i tafsen från undertecknad landas fisken. Pompa och ståt, ballonger och trumpeter – Gäddchampionatets första gädda är fångad!

Ledargäddan landas med ett taktiskt tafslyft. Foto: Seagull Photo

Svärfar och jag drar efter andan då vi vet att det kan vara vinnarfisken, medan J spontant ställer sig frågande till om det verkligen är en gädda som pappa fångat, se filmen.

I det här läget känner majoriteten av tävlingsfältet att en timeout är på sin plats och vi sätter av i 25 knop mot en närliggande sandstrand där damerna och Lille O gjort grillglöd och tar emot med laddade chokladtermosar.
Efter att svågern visat sina färdigheter vid grundfiske gör undertecknad, i egenskap av skeppare, det taktiska valet att satsa på lite djupare fiske efter lunchpausen. J hann innan han gav upp sin plats i tävlingsbåten förorda vinnarbetet från senaste turen, en rödsvart gummihistoria, och jag lyder omedelbart. Efter ett par släpningar upp och ner för djupbranten kommer hugget, precis nere vid botten nästan vertikalt under båten. Och upp kommer min viktigaste kilosgädda i karriären. Med sina 1,3 kilo är den nästan dubbelt så tung som svågerns fisk. Nu har jag segervittring.

Gäddchampionatets största vinnargädda genom tiderna.

Vi fortsätter att fiska i området, både djupare nedanför branten och grundare uppe på platån. Och det är på platån som nästa kontakt kommer. Efter att ha siktat mot högtflygande mål tar svärfar ner ambitionsnivån något…

På en ytligt infiskad Westins Magnum Pike, en riktig trögfiskeklassiker, känner han ett nätt litet hugg nära båten omedelbart innan vattenytan exploderar i maffig virvel, förmodligen då fisken blir rädd och vänder. Fisken fastnar aldrig men hade den gjort det hade svärfar haft segern som i en liten ask. Nu blir istället undertecknad som får statyetten under den efterföljande banketten. Med vinsten följer äran att under ett år få inneha den pampiga statyetten och att få en inskription (brännmärkning) i densamma. Den har nu en hedersplats i bokhyllan i vardagsrummet.



Statyetten till Årets fiskechamp

 //Nyllet

En trög dag med flötestrolling

I vintras satte Björnsits det relativt blygsamma målet att någon av oss två skulle lyckas ta en tia under året. Planen var att göra det tidigt under våren innan barn kom till världen etc. Men så floppade Vättern, en Mälargädda hade lekt av sig 100 gram för mycket, vi lät oss distraheras av en mängd sjukilosfiskar och här står vi nu på noll.
Det är 55 dagar kvar av 2010. Av dessa är inte många fiskedagar och de som är det är dessutom korta. Därtill hotar kyla och isläggning, köldstelhet… Käpparna som hotar sätta sig i vårt tiokiloshjul är många.

Dagens tur på Ekoln gav ingen tia. Faktum är att den länge såg ut att inte ge nåt alls. Planen var flötestrolling på de stora vidderna efter pelagiska björngäddor. Jag hade fått lite stalltips av Jocke och allt kändes hett och bra, inte minst då ekolodet visade på stora mängder betesfisk.
Men mört ville gäddorna inte ha idag. Vid lunchtid summerade jag till två avbrutna hugg på det spö som gått på djupet. Det ena hugget såg jag men hann inte göra mothugg innan fisken släppt och det andra märkte jag först när jag såg bitmärkena i mörten.

Det var först när jag åkte in på grundare vatten som det började hända nåt överhuvudtaget. Med en perfekt vind akterifrån kunde jag stå och kasta lite i fören medan mörtarna kom släpande efter. (Ja, med aktermonterad elmotor krävs fullt fokus att styra en Ockelbo i en aldrig så liten motbris…)

Efter några kast när jag släpat fram en Bulldawgkopia nära botten så slackhugger det och en fyrakilos kan landas. Jag kör vidare med samma strategi, bottennära och halvsnabbt, och får en snipa och tappar en lite bättre. Jag får ett hugg på de släpande mörtarna också, men på den som släpar alldeles efter båten. Säkert var det en följare på gummibetet som tog mörten när ködern försvann.



Alla dagens gäddor krokades längst ut i munnen.



Hur som helst så kändes det som en riktigt trög dag där man verkligen måste få betet framför nosen på gäddan. Björnsits recept för pelagisk flötestrolling är i regel ganska ytligt fiske på fiskar som är aktiva och letar mat i de övre vattenlagren. Idag passade inte den strategin. Dessutom känns det för ett paravanfreak som mig rent ut sagt påfrestande att i strålande solsken åka runt med flötena rakt bakom båten, vilket TDA-reglerna kräver.

Nästa fisketur på agendan är som sagt Gäddchampionatet med svärfar och svågern på söndag. Målet då är att kort och gott få gädda. Kanske är det då som tioklubbaren kommer?
//Nyllet

Helhelgsfisket - hela storyn

Som alla elitidrottare vet går luften lätt ur en efter en hård och målmedveten satsning. Det är därför rapporten från helghelgsfisket dröjt. Och att vi inte fick så stora fiskar som vi hoppats på.
Vad gäller tävlingshetsen så lade den sig efter ett par timmars fiskande med taktik och rackarspel mellan båtarna och stämningen var på det hela taget rätt god. Och det var tur då Björnsits i sin iver att slowtrolla upp de stora gäddorna mustade ur samtliga tre batterier till elmotorn och sedan märkte att plootern dragit ur startbatteriet till femtiohästaren. Jag kan säga att vi var rätt ödmjuka då vi ringde grabbarna i Nynäs Dirt och bad om bogsering…
Fisket då, jo det var trögt. Trots tillsynes kanonförutsättningar så fick vi inte uppleva de huggperioder vi haft i det här vattnet tidigare under hösten, utan det trillade upp någon fisk här och någon fisk där under första dagen, alla mellan 4 och 6,5 kilo.

Efter en trevlig och trång stugkväll med pizza och pilsner och en natt med förmodligen knasiga mängder inhalerad knallgas på grund av de många batterierna som skulle laddas upp var det dags för rond två.

Båda båtarna fiskade i samma område under förmiddagen och vi hade full koll på varandra. Björnsits hade ett fåtal hugg med lika många landade medan grabbarna i Dirt fick massor av hugg men långt ifrån lika många fiskar och formligen gödslade med betesmört på fjärden.
När vi tröttnat på nötandet gav H:son och jag oss av för att testa lite nya områden, vilket gick sådär. På ett grundområde fick jag en av de fulare gäddorna jag sett i levande tillstånd. Till slut styrde vi dit jag fick förra resans åttakilos och lyckades där knipa varsin sexkilos på spinn, vilket alltid är lika roligt. H:sons högg på et stort gummibete och min på en Westins Jätte.
Efter det, lagom till skymningen, åkte vi upp till den djupkant vi nött så pass att området är ett stort lila fält på plottern efter alla spåren. Vi skulle nöta ännu lite till, den här gången uppankrade och beväpnade med ett varsitt flötmete och spinnspö. Förhoppningen var att betesfisken skulle flyttat upp grundare mot kvällningen, vilket den också gjort. Dock var gäddorna fortfarande tröga. Jag hade två kontakter på en zalt och ett spinnerbait, konstigt nog båda gångerna på första kastet efter betesbyte. Omväxling förnöjer…

Och så i resans elfte timme kom den största fisken. H:sons flöte, liggande precis vid båten, var plötsligt borta och efter ett mothugg började en fin fajt. Gäddan visade sig väga 7,5 och bättre än så blev det inte den här gången. En fin fisk men som inte riktigt infriade de förväntningar vi hade på trippen.

Fint folk kommer sent

För undertecknad är mälarfiske planerat imorgon fredag och dessutom det årliga Gäddchampionatet mellan mig svågern och svärfar på söndag. (Spänningen stiger, ska någon få en fisk och vinna statyetten för första gången i tävlingens historia?)
H:son vilar sig i form och satsar på nästa helg, då han styr upp till de efterlängtade Hälsingevattnen.

Över och ut!
//Nyllet

Inför helgens fiske: Rackarspel och kapprustning

Till helgen drar Björnsits iväg på höstens enda helghelgsfiske tillsammans med frifräsarna i Nynäs Dirt bestående av Love och Staffan. Eller tillsammans förresten. Det som länge planerats som en sällskapstur har trissats till en stenhård tävling med gängbildning, rackarspel och kapprustning.



Den planerade gemensamma starkölslunchen har nu strukits till förmån för effektivt kolhydratintag i flötestrollingfart på varsitt håll. Det är bara en tidsfråga innan det gemensamma boendet avbokas. Björnsits överväger istället att gå i flytoverallsdvala på durken över natten. På det viset förloras ingen dyrbar fisketid och vi minimerar risken för sabotage.

Förutom dragbilen med trötta sommarpuckar och tejpad ruta har Björnsits hittills känts starka på kapprustningsfronten, inte minst tack vare målmedvetet och produktivt mörtstugearbete. Dock har vi ikväll nåtts av uppgifter att även grabbarna i Dirt fått fart på sina innerstadsmjärdar och det snackas om 200 mörtar över en natt att stoppa i ”livewellen” på deras amerikanska fiskemaskin. Dessutom erfar vi att de köpt en frontmonterad elmotor att bestycka skutan med…


Det blir med andra ord tufft på böljan i helgen. Kombinationen av Staffans kreativa kaos mixat med Loves militäriska kontinuitet kan bli vinstgivande. Deras samboskap ger också överlägsna möjligheter att planera, repetera strategier och bygga laganda.


Man ska dock aldrig glömma att blod är tjockare än vatten. Björnsits har fiskat ihop sedan blöjåldern, fiskar som en klan och gör det med Björnsitsen på!


Björnsits...




...på!





Love. Nynäs Dirt är inga C&R-killar direkt.

  

Staffan. Att åka trampbåt är en sak. Att få stora gäddor en helt annan...

 //Nyllet

Film från senaste turen

Det är ett sattyg att trängas med ett filmteam i båten, men med det här slutresultatet är det helt klart värt det. Björnsits Productions har slitit övertimmar med redigeringen hela veckan. Se och njut!



//Nyllet

Årets bästa tur?



Mörttjuv

  
Nyllet och jag hade sedan länge planerat in en heldag med slowtrolling i en hemlig älv, som skiljer Norrland från de mindre ädla delarna av Sverige. Trippen inleddes med inköp av proviant och peppning hos Nyllet i Uppsala kvällen innan. Lördagen inleddes tidigt med uppstigning klockan 05:00. På plats vid älven någon timme senare konstaterades att det var lika kallt som vi befarat. På med overallen och ut på vattnet. Själv hade jag slitit två dagar med mete efter saftiga betesfiskar bara för att konstatera att Nyllets mörtstuga var proppfull med feta mörtar och en borre i regstorlek....

Första anhalten blev en djupkant med sjuka mängder betsefisk.Ut med fyra betsefiskar och elmotorn fick jobba lite. Efter 4 snabba fiskar hade vi goda förhoppningar för fortsättningen på dagen. Fisket flöt på och nappen avlöste varandra. Samtliga fina fiskar mellan 4 och 6 kilo. Till en början blev jag utfiskad av Nyllet men jag tror att statistiken jämnade ut sig i slutet på dagen. När solen hade värmt upp luften lite började dom lokala trollarna dyka upp och det blev riktigt trångt på våran kant. Alla skulle naturligtvis fiska på samma ställe som oss...Efter att nästan blivit påkörda ett antal gånger ledsnade vi och bytte ställe. Bonnatrollarna höll cirka tre knop och visste uppenbarligen inte vad paravaner och normalt hyfs var..Suck...




Trångt om saligheten...

  
Provade ett annat ställe där Nyllet tidigare sett mycket betesfisk och det var där jag tog förra turens största fisk på 6 kilo. Trollande på en stund med flera fiskar över 4 kilo. Nyllet fick ett napp och mothugget satt i vanlig ordning som en keps! Från början trodde vi inte att fisken var speciellt stor men när den närmade sig båten blev det annat. Efter några grymma rusningar mot bottnen tio meter ner som fan inte gick hindra kunde Nyllet lyfta in fisken över båtkanten. En tjusig donna på 8.1 kilo med en rejäl buk. Tror den var dryga metern lång, rätta mig om jag har fel Nyllet.

8,1 pannor, prick metern lång

Detta blev dagens största fisk och målet med trippen var uppnått. Vi hade sänkt förväntningarna lite och hade sagt att 7+ var dagens mål även om en tia hade varit mumma! Totalt under dagen lyckades vi lura upp ett femtontal gröningar och det var endast ett fåtal som var under 4 kilo. Roligt fiske med pigga fiskar och roliga fighter. Som tur var hade vi tagit med tre batterier eftersom vi mustade ur alla tre ordentligt.






  
Nu får vi se när nästa tur blir men vi har redan börjat planera för en tvådagars i samma vatten. Det kan hända att jag försöker klämma in en skärgårdstur till helgen. Jag är ju tvungen att nöta på lite själv för att om möjligt ta in försprånget Nyllet har i resultatligan (9,9 mot 8,2 kilo). Jag har även planer på en tur till vattnet där jag trollade upp en 8 kilos sommargädda tidigare i år. Funderar på en metetur till ett litet vatten som producerat några riktiga grisar oxå. Får se vad tiden räcker till. Ångesten över säsongens slut börjar komma smygande så vi får se vad som hinns med. Vägrar lägga mig på rygg innan nyår i alla fall.

Skitfiske!

//Hson

Nya insättningar på gäddkontot

Den som vill ha läsa inspirerande fiskerapporter och skildningar kan sluta läsa här då det här inlägget inte borde  publicerats såvida inte det ursprungliga syftet med bloggen var att fungera som en lättsam fiskedagbok. Och i såna skriver man även om skitturer. Den som däremot vill driva lite tid kan fortsätta läsa och dessutom kolla på filmklippet nedan.
Förra helgens gäddfiske rev barriären för månaders uppdämt gäddfiskebegär och taggningen i Björnsitsteamet var enorm inför lördagens tripp på Mälaren. Vi hade en plan för dagen, fintrimmade beten och en sjujäkla god stämning i truppen. Målsättningen var dock relativt blygsam, att få uppleva ett roligt fiske och kanske kanske få bärga någon metergädda.
Efter att vi mötts av krångel med en inparkerad båttrailer, vilket sinkade oss med minst en timme, kände vi att vi var värda en riktigt actionfylld dag. Men icke! Mellan klockan 9 och 17 fick vi tre snipor och hade en följare. Det enda vi egentligen lyckades med var att få själva hugget från en snipa med på film, vilket var ganska tursamt (apropå skittur...) med tanke på att allt bildmaterial som togs under dagen är med i filmen nedan.



Björnsits är nu lite knäckta och ser fram emot lite kyla och riktigt höstfiske. Då ska vi ta stora gäddor.
//Nyllet

Sarv - Zalt 2-2

H:son och jag begav oss ut för att jaga gädda i helgen, som var den sista i september och oerhört blåsig. Jycken och sonen har bidragit till det faktum att ingen av oss fiskat gädda sedan juli, så det var helt klart dags. Taggningen var bra och planen var att spinna upp de stora gröna. Dock hade H:son med sig en påse granna deadbaitsarvar som vi kunde ha på ett varsitt spö parallellt med dängandet för att fånga upp eventuella följare - ett klassiskt knep! Dessutom kunde vi därmed bryta av med lite flötestrolling för att vila ryggar och axlar med de förslitningsskador som lätt uppstår när man kastar H:sons egengjorda gummibeten modell XXL en hel dag.

Faktum var att den första gäddan, en lång men smal sak på runt fyra kilo, nöp till på mitt sarvspö medan vi driftade med vinden för att ankra om.

Sedan blev det dött dött dött och vi åkte i lä för att kalasa på Bullens pilsnerkorv med bröd. H:son hade inte knusslat alls så det fanns både räksallad och gurkmajonnäs. Bara en sån sak! Efter efterrätten, kardemumma- och lingonkaka, sökte vi oss i lä för lite djupvassraggning. Där tog det inte länge innan H:son får ett riktigt stumhugg på en jerkad Zalt i papegojfärg. Fisken visar sig inte vara så stor som vi först tror men når åtminstone över sexkilosgränsen. Tyvärr visar den sig senare bli dagens största.




H:son, tired of toein´ the line…

Efter att inget hänt på länge till bestämmer vi oss för att testa flötestrolling med två spön var längs en djupkant som levererade bra för mig förra hösten. Enda chansen i den hårda vinden är att fiska i medvind med elmotorn i backläge för att sedan ta upp spöna, köra bensinmotorn tillbaks till startplatsen och lägga i spöna där igen. Efter bara några minuter på första vändan, nära en liten ö, hugger en femkilos på ett av H:sons spön. ”Flötestrolling är modellen” tänker vi, men icke. Sedan blir det dött länge igen. Ända tills jag, med spinnfiskeabstinens uppdämd sedan juli, ställer mig och dänger Zalt i fören medan vi slowtrollar. Rätt vad det är får jag ett riktigt gött slackhugg från en femkilosgädda på stridshumör. Känslan i det hugget räddade eftermiddagen för min del.

Summa summarum; en ganska trög dag då vi lyckades knipa fyra gäddor, varav två till H:son och två till mig, en varsin på sarv och en varsin på på papegojzalt.

//Nyllet

Den sanna historien om karpen

Stämning i Björnsits har varit lite frostig på sistone. Anledningen är att H:son lade ut en manipulerad bild på sig själv med en karp i förra inlägget. Han hävdar att han fått den. Sanningen är, som ni kan se nedan, att det i själva verket var jag, Nyllet, som fick den. En kul bonusfångst när jag fiskade gädda i Mälaren.
Karprackaren högg på en Demontail, som ju är lite lik en stadig boilie, när jag släpade hem den i uppenbarligen lite för långsam takt. Och vilken fajt sen innan jag handlandade den starka fisken och den fick smaka aluminiumet. Karpsäckar är verkligen perfekta för att bära hem fångsten i.
Nu ligger karpen i marinad. Jag trodde inte karp var någon bättre matfisk och förvånades därför av alla marinader som fanns för just den arten. Mitt val föll på ananas och squid och fisken ska grillas över sakta eld i helgen.

Nä du H:son, att du fiskar efter sköldpaddor är en sak. Men att ta kredd för din kusins fisk, där går gränsen!

Ja, Trummanskägg ÄR snyggt!

//Nyllet - som borde fokuserat mer på uppgifterna under fredagens Photoshop-kurs...

Sommaruppdatering

Nu äre dags att blogga lite om hur sensommaren och höstens fiske har varit.

Som ni vet gick mesta delen av sommaren åt till å fostra en riesenschnauzer med ADHD.
Jag han dock med några sommarpass och nu på höstkanten har jag fiskat ganska mycket. Här kommer en liten resumè. Vi kan kalla det för den tröstlösa kampen mot rudan eller den tröstlösa kampen mot karpen.

Börjar berättelsen med ett pass tillsammans med altmeister Love i hans hemmatrakter i Nynäshamn. Målet var Sutare och Ruda. Jag lyckades lura upp en Sutare två gånger och även en fin sarv på 1060gr. Pb för min del så det var ju gött! På hemvägen började äventyret. Mörkt som faen och en guide som sviktade i lokalsinnet trots otaliga besök på fiskeplatsen. Till råga på allt var hela skogen full med spår efter vildsvin! Gick med hörseln på helspänn och lyckades överleva äventyret mot alla odds. Tack Love!

Fortsätter sagan med fler metepass efter Sutare. Dagny hann med sitt debutpass och skötte vaktandet med bravur! Hon skrämde nästan bort Staffan som var kompanjon den gången. Kanske inte så konstigt då han envisades med att nyttja hennes mat som bete. Lade ett flertal pass på samma ställe utan att få en enda Sutare trots rikligt med bubblor på mäskplatsen. Fick lite bifångster av bättre kaliber som ni kan se här nedan. Krabaten fattade tycke för en liten räkbit och bjöd på en märklig fight.

I det här vattnet hade jag också min första karpkontakt. En fjällis tog sig in på platsen på nattkröken och tog min singelmajs i ett naffs. Jag hade tyvärr inget att sätta emot med mitt matchspö och 0,20 lina. Flötet kom flygande och som tur var slapp karpen min krok i truten. Maffig kraft i dom rackarna!

Detta gjorde att jag gav mig f...n på å knipa min första Karp innan vintern kom.

Lade några pass i en annan sjö och lyckades efter mycket om och men landa min första Karp. En fjällis på 7 kilo. Makalöst drag i den fiske. Helt överlägsen allt jag känt på tidigare. Nappet var en riktig screamer och när jag gjorde mothugg fortsatte fisken rätt in i vassen på andra sidan viken. Lyckades pressa ut den på öppet vatten där den körde duktigt i sidled hit och dit. Efter några rundor på frivattnet var fisken redo för nätet, trodde jag...Fisk fan gav aldrig upp! trots tuff press gav den aldrig upp och jag fick våldsdra den in i håven. Trodde aldrig det skulle gå! Mäktigt att en fisk på 7 kilo kan kämpa så hårt. Kompakt och fin fisk. Föll för en snowman med en pineapple boilie toppad med en strawberry popup.

Nu blir det några till Karp pass och sedan förhoppningsvis lite predatorfiske.

Må väl och skitfiske!

 //Hson

Någonstans över regnbågarna (OBS! multimediainlägg)

H:son och jag börjar bli lite gubbiga. Det är inget snack nu. Spärrarna släppte definitivt efter Svågantrippen så i onsdags planerade vi dra och fiska bängbåge i Fyrväpplingen. Tyvärr tvingades H:son lämna återbud sent kvällen innan då han åkt på en rejäl förkylning. Att fiska regnbåge själv kändes ännu gubbigare men då jag packat grejerna och inte orkade ställa om till gäddjakt så bestämde jag mig för att fullfölja, när jag var ledig och allt. Dessutom var jag bra sugen. Som sagt, gubbig…

Björnsits reder ut begreppen. Regnbågsforell är den artvariant som framavlats till att vara färdigrensad redan vid fångsten (bilden) medan regnbågslax simmar runt som filéer. Den vanliga regnbågen har däremot fortfarande både inälvor och huvud kvar. Dock inte mycket av fenorna.

Vägen till Skysjön i Fyrväpplingen är bommad, så man tvingas gå ungefär en kilometer. Medan jag köpte kort såg jag dock två lirare lyfta bommen och köra förbi, så jag frågade ägaren om det gick för sig. ”Nä, bara för handikappade” var svaret. Jag övervägde att lägga fram gubbigheten som anledning, men tog min lätta packning och travade iväg.

Väl framme vid sjön måste det varit en handikappträff eller nåt. Ett tiotal bilar parkerade och vid bryggorna skuttade, klättrade och balanserade förarna obehindrat omkring i de ranka aluminiumbåtarna…

Inledningsvis gick det trögt. Dessutom häpnade jag över hur folk fiskade. Det här är ingen flug- och spinnfiskesjö, det är en trollingarena! Runt mig fräste de andra runt i sina båtar med flugan på släp. Bara undantagsvis på hela dagen såg jag någon i de 10 till 15 andra båtarna faktiskt kasta fluga. Många hade portabla spöhållare och lirare hade till och med backspegel på sin hyrbåt så att han slapp vända sig för att kolla trollingkursen. Konstigt tycker jag, men det gjorde att jag kände mig bra mycket mindre gubbig där jag med ungdomlig entusiasm svingade min dunkrok, timme efter timme.

Efter en timme eller så lossnade det då det högg en riktigt fin fisk på en flicksländenymf. En slank, lite lätt brunfärgad regnbåge med helt intakta fenor som slogs för kung och fosterland med flera höga hopp. Då det var första fisken imponerades jag över vilken fin fisk de planterar här. Det var först flera fläskbågar senare som jag förstod att det här var en fiske som gått länge i sjön. Den borde fått gå tillbaks, men jag satt i barbecuetankar och lät den smaka aluminiumet. Lite gubbigt kanske…

Sedan blev det dött igen innan jag bytte till läsidan av sjön. Här ankrade jag upp efter att jag sett ett vak och blev sedan liggande under resten av fiskedagen. Flugtrollarna använde mig till rundningsmärke och tävlade om att gå närmast, vilket irriterade mig eftersom jag försökte vara någorlunda tyst för att inte skrämma ner fisken på djupet. Även odlingsbågar har vissa instinkter kvar.

Fisket lossnade på riktigt under ett samtal med H:son, som för dagen talade med imponerande basröst. Nästan lite gubbig.
Mitt i en mening om att det kanske kändes lite väl optimistiskt att sitta med en cdc-kläckare i storlek 16 så högg det. Jag var med på noterna, fick in ett mothugg och lade ner telefonen med den hostande konstapeln. Därefter följde fyra fiskar till med jämna mellanrum som högg på Klinkhammer, en liten spider med påfågelherl och svart hönshackel och på en muddler av gulfärgat hjorthår. Riktigt kul! (Gubbig…)




Tre av fiskarna, inklusive finfisken, fick smaka alubonkern. (Så här i efterhand känns det helt klart värt att jag missade högsta betyget i trä- och metallslöjden. Det känns alltid lite festligt att få ta fram redskapet liksom) Bågarna ska vardera bli stekt (redan gjort, svinagod med en sås smaksatt med bla messmör), varmrökt (status: ligger i saltlake as I write) respektive barbecuegrillade (status: frysen. satsar på en tretimmars med spån av körsbärsträ). (Gubbgubbgubb…)

Flugornas herrar

Att faderskapet inte skulle leda till mer fiske var jag ganska väl föreberedd på. Därför har det knappast inneburit någon överraskning att jag fått ligga ganska lågt på fiskefronten sedan den där gäddväderskvällen den 24 juli, då Lille O kom till världen.

Fisket under semestern, som till stor del spenderats i Hudiksvalls skärgård, har mest bestått av roligt abborrmete tillsammans med den alltid lika fiskesugne J, snart tre år.
J, som redan i ettårsåldern knappt kunde slita sig från Jörgen Larssons vertikaljiggningsfilmer och som nu visar en taggning utöver det vanliga. Han lyckades också knipa en hel del fina abborrar.

J med en av sommarens abborrar.

Jag gav mig också ut på lite optimistisk gäddtrolling på fjärden, men vågar nu dödförklara gäddbeståndet ute på fjärdarna i Hudiksvallstrakten. Men jag vill inget hellre än att motbevisas.

Semesterns två mer rejäla fisketurer har gått till Svågan i Bjuråker. Denna lilla skogsälv har jag spenderat vansinnigt mycket tid vid under de 20 första åren i mitt liv, men ändå inte fångat särskilt många anständiga harrar. Trots det fortsätter vattnet att ha en dragningskraft. Bland annat av nostalgiskäl då Björnsits rötter är långt nedvuxna i strandbankarna längs Svågans lopp, men också för att älven tillsammans med hela området är fantastiskt fint och för att det finns mycket harr där. Dessutom finns nu kvoterade flugfiskesträckor med no-kill-regler, vilket kändes spännande och gav hopp om större harrar.
Dessa förhoppningarna infriades nu inte, men det var ändå två lyckade fisketurer med mycket fisk, underbar  natur och fin kontemplation.

Den första turen var tillsammans med farsan, Store Å, och då for vi till sträckan Råka, en långsamt strömmande sträcka som gjord för torrflugefiske. Dock var det extremt lågvatten när vi var där och fisken hade tryckt ihop sig på små fläckar. Men fisk fick vi i mängder, säkert uppåt 30 var, som varsamt skakades av de hullinglösa flugorna. Dock var medelstorleken av gammalt gott svåganmått och min första harr för dagen på ca 4 hekto blev också den största.

En harr vilar sig, lyckligt medveten om att den bor på en no-kill-sträcka.

Sammanfattningsvis var det ändå en lyckad dag med mycket hugg, vilket kändes kul då det var längesen någon av oss flugfiskade. Farsan lyckades knipa sex lite finare harrar som högg på exakt samma fläck vid en sjunken björk och jag avslutade dagen med att ta fem harrar på fem kast.

Store Å i en liten å med sitt livs harr. Den drog ut all lina i första rusningen.

I stort sett alla harrar tog torrt trots att vi inte såg många vak på hela dagen. Ska sägas då att vi båda är notoriska torrflugefiskare, även om jag gjorde några halvhjärtade försök med nymf.

Observera att Svenska Gäddklubben-tröjan var på, vilket kändes som ett viktigt statement på en flugfiskesträcka.

Ungefär en vecka senare blev H:son också sugen på att få lite harr på fluga och jag hade också förhoppningar på den hårt strömmande Järnhatt-sträckan (lokalt uttalat "Járhatt"). Ambitiösa biotoparbeten har gjort strömmen till ett ståndplatseldorado för harr och öring och det kändes som ett bra val i lågvattnet. Förhoppningen var att de bättre harrarna skulle stå i groparna och då strömmen som sagt är snabb på sträckan hade vi lovat varandra att köra en hel del nymf. Efter att H:son inlett med att tappa mitt flytmedel, som var det enda vi hade med, var det definitivt klubbat att nymffisket skulle bli the shit för dagen.

Som gången innan så blev det många 25-centimetare som högg, och de gjorde det ofta. Vi fick hur som helst öva på våra djupnymfningskunskaper och emellanåt högg det bättre fiskar. Bestar uppåt 35 centimeter och mer…

På ett ställe, som visade sig vara en liten grop i hårdströmmen, fick jag sju fiskar inom en kvadratmeter. Fyra av dessa kvalade in som såna bestar.

Det som gällde var att nå ner i groparna, så olika guldhuvudnymfer var det som satt på mest hela dagen. Undertecknad hade bara haröron med guldhuvud, men H:son hittade sent omsider en E12-variant med guldhuvud i flugsaken som gick riktigt bra.

Swisch! H:sons mothugg sitter som en keps.

H:son lyckades även knipa 4-5 öringar. Också de av minde modell men otroligt vackra fiskar som snart ska vandra ut i Norr-Dellen och växa på sig. Har de tur undviker de Norrbo-sidans virrvarr av nät och får chans att återvända till Svågan för lek innan de fryses in.

Nu väntar vi också med spänning på H:sons summering av sommarens metesatsningar, som bjudit på åtminstone en häpnadsväckande fångst…

Pressmeddelande från Team Björnsits

Ett lovande stjärnskott och ny säkerhetsansvarig
Björnsits värvar nya medlemmar

Dagny och Lille O. Så heter de nya medlemmarna i ryktbara Team Björnsits. Dagny går in som ny säkerhetsansvarig i teamet medan jättelöftet Lille O kommer att ha en fri roll de första åren.
- Det här känns fantastiskt. Vi har länge sökt efter nya medlemmar, men då Björnsits utgår ifrån klanen så har urvalet varit begränsat. De här båda förmågorna är jag dock övertygad kommer bidra till teamets fortsatta ärbarhet, säger H:son.

Lördagen den 24 juli föddes den färskaste medlemmen i Björnsits, Lille O, alias Nyllet junior. Med sina 3660 gram fördelade på 50 centimeter kommer det för hans del inte bli tal om något storviltfiske, åtminstone inte till en början. Nu väntar en inskolning med de sedvanliga instruktionsfilmerna signerade Mick Brown och Jörgen Larsson, alltid lika uppskattade av de mer juniora blivande storfiskarna, och så småningom abborrpimpling, strömmingsryckning och mete.

- Tanken är att han sen ska växa in i rollen som Muminfiskare och lära sig hantera toppknutet, för att så småningom gå in på jerk, fluga och trolling, säger Nyllet.
- Till en början kommer vi inte att ställa några högre krav på varken Dagny eller Lille O. Nu handlar det om lagbygge och att växa in i Björnsitsrollen, vilket kan vara en nog så tung mantel att axla för den orutinerade, säger H:son.

Lille O visar musklerna

Dagny flyttade nyligen in med H.son. Hon är med sina tio veckor det äldre av nyförvärven, men kan ändå upplevas lite valpig. Hennes goda vaktegenskaper och höga uppmärksamhet blir uppskattad, då Björnsitsteamets rockstjärnestatus lett till att medlemmarna numer sällan får fiska ifred vid vattnen. Något Dagny fortsättningsvis kommer att verka för.

Schnauservalpens väderkorn kommer även att komma väl till pass då det gäller att spåra upp potenta storfiskjägares hotspots. Björnsits efterlyser därför nu kalsonger, mössor och annat som burits av storheter inom speciellt gäddfiske. Stora belöningar utlovas.

- Om du har ett plagg, skriv i kommentarfältet så skickar vi en agent med en pengaportfölj, uppmanar Nyllet.

Björnsits - om Dagny får välja

Vidare låter teamet meddela att både Dagnys och Lille O:s favoritsittunderlag självklart är Björnsits. (Meddelande till Bearseats sponsoransvarige: Sätt in pengar på det vanliga kontot och märk den sexsiffriga inbetalningen ”Lille O:s första trollingbåt”)

Kvällstur efter gädda

Har varit dålig fart på bloggen ett tag nu. Vår- och efterlekshetsen har lagt sig, H:son har blivit med schnauser och undertecknads kommande unge stannar i magen på övertid. Vi har fiskat ett par gånger, det har vi, men det har gått så mäkta dåligt att vi hellre kniper än bloggar. Återigen en imagefråga.
Den enda fisken värd att nämna är Jennys put and take-brax tagen på räka i Fyrväpplingen.

I söndags tänkte jag, Nyllet, testa att motionera regnbågarna i någon sjö. Men efter att ha läst om Outsiders makalösa gäddrace någon dag tidigare blev jag inspirerad, tänkte om och packade lådorna med gäddbeten och två(!) mobiltelefoner för att vara säker på att höggravida Jenny skulle kunna nå mig om det drog ihop sig. Den snabbupptrailning som blivit om hon ringt hade nog varit sevärd...

Det var tur att det inte blev nåt av flugfisket för det blåste rejält den här dagen och kändes bra för gäddfiske trots värmeböljan. Ytvattnet visade på mellan 24 och 25 grader ute på fjärdarna.
Jag började med att fiska av djupbranter och vassar med rejält djup utanför, men det gick trögt inledningsvis. Det tog säkert två timmar innan jag hade första hugget. Fyrakilosgäddan stod på en grundflad med gräs nära en djupbrant och högg på en tail i Furusundsfärg.
Gäddan högg så snart jag drog ned inspinningstempot, efter att slentrianmässigt kört ganska snabbt. När jag sedan fortsätter spinna långsamt har jag flera följare, vilka brukar kunna lockas till hugg med lite snabbare inspinning. Förvirringen blev total för ett tag.

Efter att ha frestat följarna ett tag utan resultat drar jag vidare till en grynna, där jag lyckas knipa 3-4 smågäddor. Huggen är roliga då jag fiskar en medium Zam-tail över växterna, nästan i ytan. Jag lyckas här också skrämma en klart bättre fisk som gör ett utfall mot betet nära båten, men förmodligen inte får in det i munnen. Tar också en fisk på riktigt djupt vatten på spinnare.

Framåt skymningen ger ytligt fiskade beten i näckrosbälten ett par fiskar till i trekilosklassen. Det blir ingen bild till det här inlägget då det helt enkelt var för stora vågor. Bordsstativet klarade inte att hålla kameran stående. Åsså är det ju en imagefråga att inte visa sig med snipor.

Över och ut!
//Nyllet

Mängdfiske i guideland

Förra helgen drog jag ut i skärgården på gäddjakt tillsammans med Love. Vi hade fått ett stalltips på bra ställe från en kompis som låtit sig guidas i området. Och guider skulle det visa sig vara även denna söndag. Vi träffade den första redan då vi trailade i, såg flera ute på böljan och träffade en tredje när vi trailade upp. (Han som polaren åkt med.) Men gäddor fanns det för alla skulle det visa sig.

Love driver fiskeresebolaget Water Rat Safaris och kan sägas vara lite av en gäddräv. Förutom att han är född i skärgården har också meriter som att ta tre tiokilos i tre olika sjöar på tre dagar och har också tagit knasigt många tior totalt, någon enstaka femtonkilos också för den delen. Den här säsongen har han dock inte gjort många knop på fiskevattnen. Kanske var det därför han var så glödhet, för första fisken satt på redan i tredje kastet och innan jag haft ett enda hugg hade Love lyckats ta tre gäddor på tre olika beten. Hans effektivitet fortsatte och stundtals var det riktigt förnedrande då jag bara hade någon enstaka följare. Det var här jag råkade i panik och gick igenom sjukt många beten. Skrikande.
Efter att nollan spräckts repade jag mig och efter lunchgrillningen började jag också få fisk. Vi fiskade i ganska grunda områden och bytte ställen ofta, då det verkligen bara var småttingar som var i farten. Störst var en fyrakilos som drämde till Love på handen när han krokade av den så att en örfilsljudeffekt hördes över viken. En annan vilding i trekilosklassen hoppade rakt upp mot mig när jag skulle kroka av den vid båtsidan. Det var riktigt nära att ena kroken fastnade i jacka.
Jerkar av olika modeller och en Boggs-jigg i brunt var de beten som fiskade bäst. Jag fick inte en enda fisk vare sig på tail eller på den eländiga amerikaspinnare (Double showgirl) jag gått och köpt.

Efter att ha gett upp hoppet om större fisk i grundområdet gav vi oss ut på lite hederligt grynnfiske. Vi ankrade på en 2.5-meterstopp och kastade utåt. Strax hade jag en följare av bättre modell, men gäddan vände istället för att ta. Ett par kast senare har Love en gädda efter som hugger två gånger på hans hetsigt fiskade Fox-jerk, men utan att fastna. I det ganska klara vattnet uppskattar vi den till åtminstone sju kilo. Vi kniper några gäddor på platsen, varav någon når upp till kanske fyra pannor. Här lyckades jag bra med spinnare däremot, en Fox Destroyer som går djupt som faen.
På det här stället lyckades jag även sumpa en kär gammal Cobbs crazy shad, må den vila i frid. För andra gången var det de nya "vridbeteslåsen" som betet vridit sig ur. Antar att de blir dåliga när man kör med beten som har grova infästningsöglor. Surt hur som helst. Första gången det hände var med min favvo-tail, moddad till perfektion, som H:son skriver om i inlägget nedan.

Styrkta av grynnframgångarna beslutar vi oss, mycket på grund av nostalgi, för att testa en grynna ute på fjärden. Med vinden i håret, fria vidder runtom och ginklart vatten fiskar vi på en stund med vetskapen om att vi fiskar på ett verkligt stekhett ställe - för 15-20 år sedan. Det är verkligt deppigt att tänka på hur snabbt det gått utför med hela Östersjön. Tänk att få stå och kasta på grynnor i mellanskärgården i jakt på storgäddor som går och frossar på torsk och strömming. Har låtit Leif Engström berätta (han gör ju gärna det...) ett par gånger om hur skärgårdsfisket var när det var som bäst. Lite annat nu...

När vi sedan börnar hem kan vi summera ett 20-tal gäddor, men bara små. Inge plåtat blev det heller.

Sen ska jag nämna, det här är ju egentligen menat som en fiskedagbok (och en arena för vår ärade sponsor Björnsits att synas såklart, som ser till att vi kan leva så utsvävande som vi gör) att jag var ut och vertikalade gös i torsdags. Knep 5-6 stycken, men ingen nådde just över kilot. Kan inte publa fler smågösbilder heller, på grund av sponsordirektiv eftesom det skadar varumärket.

Det är väl bara å bita i det sura och göra debut i bloggträsket.

Eftersom jag hade blivit ordentligt utfiskad dom senaste turerna i Nyllets hemmavatten Mälaren så gjorde jag det enda rätta för att återfå självförtroendet, fiska själv!

Tanken var att hinna med ett trollingpass i ett vatten hemma i Hudiksvallstrakten i samband med att min käre far fyllde 60 år. Jävelskapet började redan på måndagen när jag svängde förbi Nyllet i Uppsala för att hämta upp trollingspön och paravaner. Paravanerna blev ju naturligtvis kvar i Uppsala....Bara att rota fram gammelparavanerna som tillverkades i trä någon gång på medeltiden. Tanken var att fiska från tidig eftermiddag och hålla ut tills det blev mörkt. Sjösatte skutan och begav mig ut på vattnet. I med grejerna och kunde konstatera att paravanerna faktiskt drog riktigt bra, i alla fall i torrt tillstånd....Körde på i drygt två knop och det tog inte länge innan den första gäddan högg. Var en 4 kilos som kämpade riktigt bra, så bra så att utlösaren på något mystiskt vis försvann från paravanen i samband med drillningen. Blev till att köra med 3 paravaner resten av passet. Fiskarna fortsatte hugga ganska bra under några timmar men inga bättre fiskar kom upp. Tyvärr tilltog vinden och det började bli jobbigt att drilla och styra båten själv så jag plockade upp grejerna och racade över till andra sidan sjön där vinden var lite mer gynnsam. Det blåste nordlig vind och temperaturen i vattnet var med sina 12 grader klart varmare än luften, vilket gjorde att jag frös utav bara h.....Fick sätta på mig mitt favorit fiskeplagg. Kronans regnställ, funkar i alla lägen!  

Lyckades trolla upp lite smågäddor även här och det var gott om betesfisk på lodet. Jag börjar bli ganska känd på det här vattnet efter ganska många fiskepass dom senaste två åren och har ganska bra koll på vart dom finare fiskarna har fångats. På ett av dom heta ställena där både jag och Nyllet fått mycket fisk under tidigare turer bugade ett av ytterspöna ordentligt. Jag hetsade inte upp mig nämnvärt över det och gjorde ett rejält mothugg. Det ganska mjuka trollingspöt och nylonlinan gjorde att fisken inte behaga röra på sig nämnvärt och jag blev tvungen att lägga ur växeln för att kunna ta in lina. Fisken gick upp i ytan och gick bara och styrde tungt i sidled. Jag fick kämpa rejält för att hålla den borta från dom andra paravanerna. När fisken kom närmare såg jag den stora stjärtfenan och började misstänka att det i alla fall kunde vara ett nytt årsbästa för mig(8.1kg). Lyckades pumpa in fisken till båten och såg vilken enorm käft fisken hade. Den hade fullkomligt inhalerat min Shallow invader. Landningen gick odramatiskt och jag kunde lyfta in fisken och lägga den på avkrokningsmattan. Lade den omgående i en karpsäck och tog upp dom kvarvarande spöna. In till land för vägning och foto. Där kunde jag konstatera att fisken vägde prick 8 kilo och var 105 cm lång. Bra ryggbredd men tyvärr var den helt tom i buken. En äkta skogsgädda! Återutsättningen gick fint och damen simmade lugnt tillbaka ut mot djupet.

Jag var nu rejält taggad och fortsatte nöta tills mörkret tilltog. Tyvärr blev det inga fler gäddor av bättre size. Ändock en klart godkänd tur. Sammanlagt ett 15-tal gäddor med en fin topp på 8 kilo. Jag fick också två nya favoritbeten. En ny Tomic 7 tum, blå med orange buk. Den här wobblern tog säkert hälften av dagens fiskar. Och en gammal Shallow invader i färgen perch som fick nytt förtroende och fiskade väldigt bra! Nu är jag jäkligt sugen på nya turer till detta vatten men tyvärr lär det dröja innan jag får tillfälle till det.

Jag får försöka ta revansch på Nyllet istället. Och jag vet hur jag ska gå till väga! Nyllets favoritbete, ni vet den hemmagjorda supershad tailen försvann ner i Mälarens djup förra turen. Och som av en händelse så lyckades jag hitta en exakt lika i en gömma hos päronen.
Bäva månde Ekolns gäddor!


//Hson

Cliffhanger

H:son befinner sig i hemmtrakterna och trollar en sjö vi länge haft ett gott öga till men inte lyckats fullt ut i. För ett par timmar sedan rapporterade han en åttakilos och lät riktigt hungrig på mer. Låter honom själv rapportera här på bloggen. (Det där var en tydlig pik till dig H:son)

Jörgenfiske

Ekoln låg blank, nära badtemp i ytvattnet och en strålande sol. Planen var att söka gösen på djupare grynnor och djupbranter under eftermiddagen och sedan flytta upp grundare framåt kvällningen när ljuset mattades lite.
Ett par timmar senare utan att ha känt minsta nafs i vertikalspöt testade jag en djupbrant som går upp ända mot 1,5 meter, och där stod de, gösarna.
Efter att ha krokat av ett par mindre, under kilot, får jag ett bättre hugg och en fin fajt innan en göshona på runt 2,5 kilo låter sig lyftas in i båten.

Jaja Granskningsnämnden, Björnsitsbloggen SKA införa åldergräns om vi kör mer naket...


Sedan rullade det på, med flera fiskar mellan 2 och 2,8 kilo som alla stod på ett minimalt område mellan några stora stenbumlingar på botten. Riktigt roligt att få landa lite fisk på vertikalgrejer, då jag aldrig fått mer än några få fiskar per gång förut. Extra roligt när de hugger på så grunt vatten. Fin-S i silverfärg gick bäst.

När vinden friskade i och batteriet till elmotorn började lämna in kunde jag räkna in åtta gösar, varav fem över två kilo. De stora klarade sig dock undan, så det kändes lite surt att bege sig hemåt vid sjusnåret då jag hade lite att stå i på hemmaplan. Inte kändes det mer basiskt när jag träffade Jocke från http://www.teamoutsiders.com/ utanför rampen. Han hetsade mig med att det är vid den tiden som den verkligt heta perioden börjar. Visst kändes det så, men hur som helst var jag tvungen att börna hem. Läste dock att grabbarna knep en fin gös på nära 4 kg - snyggt!

Smågösar

En efterjobbet-tur igår torsdag gav ett par smågösar på vertikaljiggning. Hade tänkt att främst spinnfiska gädda men då det knappt var någon vind så var jag glad att vertspöt var med också.  Efter att gäddorna visat ointresse under någon timme så styrde jag mot gösgrynnorna. Ingen vidare aktivitet där heller men lyckades till slut knipa en knapp kilosbit.
Hade omedelbart ett par hugg till och fick upp förhoppningarna, men lyckades inte kroka någon mer på den grynnan. Misstänker att gösarna bara slog till jiggen för att jaga bort den, som de aggressiva hannarna ofta gör i lektider.
På nästa grynna hugger en gös till, sedan kommer hagelskuren. Och det var ett spektakel i sig. Haglen studsade upp i huvudhöjd när de slog i båten, och synintrycket påminde mycket om en lottodragning med uppåtstudsande och neråtfallande ispärlor. Efter skuren var elmotorbatteriet slut och jag satsade på gädda igen. Lyckades dock bara få en snipa.
Skippar bild i det här inlägget då för många posebilder på smågösar kan ge imageproblem för Björnsits.

Fluggädda och filminspelning

H:son och undertecknad gav oss i söndags ut på Mälarens bruna vågor i finväder och mindre vind än utlovat. H:son, den puritanen, hade svurit att lägga tid på flugfiske efter gädda och få lite fisk på några av alla riktigt fina och avancerade flugor han bundit under vintern. Jag själv var också taggad på att få lite fisk på fluga (det var nog närmare tio år sedan gäddflugspöt togs ut ur spögarderoben senast) men hade inte samma övertygelse och började snart talla på jerk- och spinnpåkarna när det inte högg som vi hoppats.

När det var dags för korvgrillarpaus vid tvåsnåret hade vi lyckats knipa två gäddor, en modell mindre på en hetsigt fiskad Tomic (den gamle Uppsalaräven Brugård kör ju med den…) och en sliten fyrakilos som högg stenhårt på favvotailen gjord av en blyad Super Shad utan sked.


 Mmmm... Tillmans...


Styrkt av ett bra gäng korvar med bröd och med insikten om att det börjat blåsa lite rivstartade H:son med att ta en krigisk gädda på grundvatten på en hemmagjord tail. Sedan gav vassraggandet inget mer och vi satsade enligt planen på djupfiske, för att se om gädduslingarna på djupkanter och grynnor var mer huggvilliga. Planen följdes ända tills tålamodet tröt, en snörkvart senare. Då drog vi till det ställe H:son kallar ”Kongoviken”, en vik jag lyckats bra i under våren.

Vi ankrade upp oss omsorgsfullt mitt på kanten, där man når två och en halv meters djup med ett kast inåt och sex meter om man skickar utåt. Jag satsade på att dänga den snabbsjunkande Fox Demontail ut över djupet och fick snart ett riktigt gött slackhugg. Det fina med tailar är att man har bättre kontroll på vad som händer med betet än med jerk. Gäddan vägde 6,8 och var 100 cm lång. Glada miner och fullt fokus i båten.

Apdati, som man säger i Värmland.

Av bara farten ramlade det upp fyra gäddor till mellan ett och fyra kilo på samma tail och på H:sons jerkade sjunkzalt.

Efter att huggperioden avtagit testade vi ett par liknande ställen utan resultat. Som en sista insats för flugfisket, som glömts bort de senaste timmarna, skulle vi köra långsamt med elmotorn i en sista lång vassraggardrift. Nog vore det väl fanken om inte några gäddor skulle fatta tycke för hårbuntarna och glittret!

Jag fick äran att använda (läs ”roffade åt mig”) den fluga som H:son komponerat speciellt för Mälaren, en färggrann historia med mycket orange och gult. Efter 50 meters drift har jag en rejält stor följare som vänder precis vid båten i en väldig virvel. Vi stoppar driften och kastar av platsen med säkert 20 kast var innan gäddan hugger på min fluga 10 meter från båten. Först går den bara och spänner och sedan blir det åka av! Mitt egenbyggda flugspö är inte gjort på den mest moderna klingan men är ändå ett klass 9. Men fasen vad jag fick slita. Fajten varade säkert uppåt sju minuter och fisken gjorde riktigt långa rusningar, trots att jag verkligen tyckte jag höll emot vad jag vågade. När gäddan kom upp till ytan första gången blev jag nästan besviken (som man kan höra på filmen).

Den vägde 6.9 kilo fördelat på 95 centimeter, men var en av de absolut roligaste fiskarna på länge då det är sällan det blir riktigt bra fajter numer då man kör grovspön och starklinor för hela slanten.

Björnsits erfarenhet inom filmproduktion och redigering är fortfarande begränsade, varför tempot i filmsekvensen blir något lidande...