söndag 29 augusti 2010

Flugornas herrar

Att faderskapet inte skulle leda till mer fiske var jag ganska väl föreberedd på. Därför har det knappast inneburit någon överraskning att jag fått ligga ganska lågt på fiskefronten sedan den där gäddväderskvällen den 24 juli, då Lille O kom till världen.

Fisket under semestern, som till stor del spenderats i Hudiksvalls skärgård, har mest bestått av roligt abborrmete tillsammans med den alltid lika fiskesugne J, snart tre år.
J, som redan i ettårsåldern knappt kunde slita sig från Jörgen Larssons vertikaljiggningsfilmer och som nu visar en taggning utöver det vanliga. Han lyckades också knipa en hel del fina abborrar.

J med en av sommarens abborrar.

Jag gav mig också ut på lite optimistisk gäddtrolling på fjärden, men vågar nu dödförklara gäddbeståndet ute på fjärdarna i Hudiksvallstrakten. Men jag vill inget hellre än att motbevisas.

Semesterns två mer rejäla fisketurer har gått till Svågan i Bjuråker. Denna lilla skogsälv har jag spenderat vansinnigt mycket tid vid under de 20 första åren i mitt liv, men ändå inte fångat särskilt många anständiga harrar. Trots det fortsätter vattnet att ha en dragningskraft. Bland annat av nostalgiskäl då Björnsits rötter är långt nedvuxna i strandbankarna längs Svågans lopp, men också för att älven tillsammans med hela området är fantastiskt fint och för att det finns mycket harr där. Dessutom finns nu kvoterade flugfiskesträckor med no-kill-regler, vilket kändes spännande och gav hopp om större harrar.
Dessa förhoppningarna infriades nu inte, men det var ändå två lyckade fisketurer med mycket fisk, underbar  natur och fin kontemplation.

Den första turen var tillsammans med farsan, Store Å, och då for vi till sträckan Råka, en långsamt strömmande sträcka som gjord för torrflugefiske. Dock var det extremt lågvatten när vi var där och fisken hade tryckt ihop sig på små fläckar. Men fisk fick vi i mängder, säkert uppåt 30 var, som varsamt skakades av de hullinglösa flugorna. Dock var medelstorleken av gammalt gott svåganmått och min första harr för dagen på ca 4 hekto blev också den största.

En harr vilar sig, lyckligt medveten om att den bor på en no-kill-sträcka.

Sammanfattningsvis var det ändå en lyckad dag med mycket hugg, vilket kändes kul då det var längesen någon av oss flugfiskade. Farsan lyckades knipa sex lite finare harrar som högg på exakt samma fläck vid en sjunken björk och jag avslutade dagen med att ta fem harrar på fem kast.


Store Å i en liten å med sitt livs harr. Den drog ut all lina i första rusningen.

I stort sett alla harrar tog torrt trots att vi inte såg många vak på hela dagen. Ska sägas då att vi båda är notoriska torrflugefiskare, även om jag gjorde några halvhjärtade försök med nymf.

Observera att Svenska Gäddklubben-tröjan var på, vilket kändes som ett viktigt statement på en flugfiskesträcka.

Ungefär en vecka senare blev H:son också sugen på att få lite harr på fluga och jag hade också förhoppningar på den hårt strömmande Järnhatt-sträckan (lokalt uttalat "Járhatt"). Ambitiösa biotoparbeten har gjort strömmen till ett ståndplatseldorado för harr och öring och det kändes som ett bra val i lågvattnet. Förhoppningen var att de bättre harrarna skulle stå i groparna och då strömmen som sagt är snabb på sträckan hade vi lovat varandra att köra en hel del nymf. Efter att H:son inlett med att tappa mitt flytmedel, som var det enda vi hade med, var det definitivt klubbat att nymffisket skulle bli the shit för dagen.

Som gången innan så blev det många 25-centimetare som högg, och de gjorde det ofta. Vi fick hur som helst öva på våra djupnymfningskunskaper och emellanåt högg det bättre fiskar. Bestar uppåt 35 centimeter och mer…

På ett ställe, som visade sig vara en liten grop i hårdströmmen, fick jag sju fiskar inom en kvadratmeter. Fyra av dessa kvalade in som såna bestar.

Det som gällde var att nå ner i groparna, så olika guldhuvudnymfer var det som satt på mest hela dagen. Undertecknad hade bara haröron med guldhuvud, men H:son hittade sent omsider en E12-variant med guldhuvud i flugsaken som gick riktigt bra.

Swisch! H:sons mothugg sitter som en keps.

H:son lyckades även knipa 4-5 öringar. Också de av minde modell men otroligt vackra fiskar som snart ska vandra ut i Norr-Dellen och växa på sig. Har de tur undviker de Norrbo-sidans virrvarr av nät och får chans att återvända till Svågan för lek innan de fryses in.

Nu väntar vi också med spänning på H:sons summering av sommarens metesatsningar, som bjudit på åtminstone en häpnadsväckande fångst…