onsdag 16 juni 2010

Mängdfiske i guideland

Förra helgen drog jag ut i skärgården på gäddjakt tillsammans med Love. Vi hade fått ett stalltips på bra ställe från en kompis som låtit sig guidas i området. Och guider skulle det visa sig vara även denna söndag. Vi träffade den första redan då vi trailade i, såg flera ute på böljan och träffade en tredje när vi trailade upp. (Han som polaren åkt med.) Men gäddor fanns det för alla skulle det visa sig.

Love driver fiskeresebolaget Water Rat Safaris och kan sägas vara lite av en gäddräv. Förutom att han är född i skärgården har också meriter som att ta tre tiokilos i tre olika sjöar på tre dagar och har också tagit knasigt många tior totalt, någon enstaka femtonkilos också för den delen. Den här säsongen har han dock inte gjort många knop på fiskevattnen. Kanske var det därför han var så glödhet, för första fisken satt på redan i tredje kastet och innan jag haft ett enda hugg hade Love lyckats ta tre gäddor på tre olika beten. Hans effektivitet fortsatte och stundtals var det riktigt förnedrande då jag bara hade någon enstaka följare. Det var här jag råkade i panik och gick igenom sjukt många beten. Skrikande.
Efter att nollan spräckts repade jag mig och efter lunchgrillningen började jag också få fisk. Vi fiskade i ganska grunda områden och bytte ställen ofta, då det verkligen bara var småttingar som var i farten. Störst var en fyrakilos som drämde till Love på handen när han krokade av den så att en örfilsljudeffekt hördes över viken. En annan vilding i trekilosklassen hoppade rakt upp mot mig när jag skulle kroka av den vid båtsidan. Det var riktigt nära att ena kroken fastnade i jacka.
Jerkar av olika modeller och en Boggs-jigg i brunt var de beten som fiskade bäst. Jag fick inte en enda fisk vare sig på tail eller på den eländiga amerikaspinnare (Double showgirl) jag gått och köpt.

Efter att ha gett upp hoppet om större fisk i grundområdet gav vi oss ut på lite hederligt grynnfiske. Vi ankrade på en 2.5-meterstopp och kastade utåt. Strax hade jag en följare av bättre modell, men gäddan vände istället för att ta. Ett par kast senare har Love en gädda efter som hugger två gånger på hans hetsigt fiskade Fox-jerk, men utan att fastna. I det ganska klara vattnet uppskattar vi den till åtminstone sju kilo. Vi kniper några gäddor på platsen, varav någon når upp till kanske fyra pannor. Här lyckades jag bra med spinnare däremot, en Fox Destroyer som går djupt som faen.
På det här stället lyckades jag även sumpa en kär gammal Cobbs crazy shad, må den vila i frid. För andra gången var det de nya "vridbeteslåsen" som betet vridit sig ur. Antar att de blir dåliga när man kör med beten som har grova infästningsöglor. Surt hur som helst. Första gången det hände var med min favvo-tail, moddad till perfektion, som H:son skriver om i inlägget nedan.

Styrkta av grynnframgångarna beslutar vi oss, mycket på grund av nostalgi, för att testa en grynna ute på fjärden. Med vinden i håret, fria vidder runtom och ginklart vatten fiskar vi på en stund med vetskapen om att vi fiskar på ett verkligt stekhett ställe - för 15-20 år sedan. Det är verkligt deppigt att tänka på hur snabbt det gått utför med hela Östersjön. Tänk att få stå och kasta på grynnor i mellanskärgården i jakt på storgäddor som går och frossar på torsk och strömming. Har låtit Leif Engström berätta (han gör ju gärna det...) ett par gånger om hur skärgårdsfisket var när det var som bäst. Lite annat nu...

När vi sedan börnar hem kan vi summera ett 20-tal gäddor, men bara små. Inge plåtat blev det heller.

Sen ska jag nämna, det här är ju egentligen menat som en fiskedagbok (och en arena för vår ärade sponsor Björnsits att synas såklart, som ser till att vi kan leva så utsvävande som vi gör) att jag var ut och vertikalade gös i torsdags. Knep 5-6 stycken, men ingen nådde just över kilot. Kan inte publa fler smågösbilder heller, på grund av sponsordirektiv eftesom det skadar varumärket.

fredag 11 juni 2010

Det är väl bara å bita i det sura och göra debut i bloggträsket.

Eftersom jag hade blivit ordentligt utfiskad dom senaste turerna i Nyllets hemmavatten Mälaren så gjorde jag det enda rätta för att återfå självförtroendet, fiska själv!

Tanken var att hinna med ett trollingpass i ett vatten hemma i Hudiksvallstrakten i samband med att min käre far fyllde 60 år. Jävelskapet började redan på måndagen när jag svängde förbi Nyllet i Uppsala för att hämta upp trollingspön och paravaner. Paravanerna blev ju naturligtvis kvar i Uppsala....Bara att rota fram gammelparavanerna som tillverkades i trä någon gång på medeltiden. Tanken var att fiska från tidig eftermiddag och hålla ut tills det blev mörkt. Sjösatte skutan och begav mig ut på vattnet. I med grejerna och kunde konstatera att paravanerna faktiskt drog riktigt bra, i alla fall i torrt tillstånd....Körde på i drygt två knop och det tog inte länge innan den första gäddan högg. Var en 4 kilos som kämpade riktigt bra, så bra så att utlösaren på något mystiskt vis försvann från paravanen i samband med drillningen. Blev till att köra med 3 paravaner resten av passet. Fiskarna fortsatte hugga ganska bra under några timmar men inga bättre fiskar kom upp. Tyvärr tilltog vinden och det började bli jobbigt att drilla och styra båten själv så jag plockade upp grejerna och racade över till andra sidan sjön där vinden var lite mer gynnsam. Det blåste nordlig vind och temperaturen i vattnet var med sina 12 grader klart varmare än luften, vilket gjorde att jag frös utav bara h.....Fick sätta på mig mitt favorit fiskeplagg. Kronans regnställ, funkar i alla lägen!  

Lyckades trolla upp lite smågäddor även här och det var gott om betesfisk på lodet. Jag börjar bli ganska känd på det här vattnet efter ganska många fiskepass dom senaste två åren och har ganska bra koll på vart dom finare fiskarna har fångats. På ett av dom heta ställena där både jag och Nyllet fått mycket fisk under tidigare turer bugade ett av ytterspöna ordentligt. Jag hetsade inte upp mig nämnvärt över det och gjorde ett rejält mothugg. Det ganska mjuka trollingspöt och nylonlinan gjorde att fisken inte behaga röra på sig nämnvärt och jag blev tvungen att lägga ur växeln för att kunna ta in lina. Fisken gick upp i ytan och gick bara och styrde tungt i sidled. Jag fick kämpa rejält för att hålla den borta från dom andra paravanerna. När fisken kom närmare såg jag den stora stjärtfenan och började misstänka att det i alla fall kunde vara ett nytt årsbästa för mig(8.1kg). Lyckades pumpa in fisken till båten och såg vilken enorm käft fisken hade. Den hade fullkomligt inhalerat min Shallow invader. Landningen gick odramatiskt och jag kunde lyfta in fisken och lägga den på avkrokningsmattan. Lade den omgående i en karpsäck och tog upp dom kvarvarande spöna. In till land för vägning och foto. Där kunde jag konstatera att fisken vägde prick 8 kilo och var 105 cm lång. Bra ryggbredd men tyvärr var den helt tom i buken. En äkta skogsgädda! Återutsättningen gick fint och damen simmade lugnt tillbaka ut mot djupet.

Jag var nu rejält taggad och fortsatte nöta tills mörkret tilltog. Tyvärr blev det inga fler gäddor av bättre size. Ändock en klart godkänd tur. Sammanlagt ett 15-tal gäddor med en fin topp på 8 kilo. Jag fick också två nya favoritbeten. En ny Tomic 7 tum, blå med orange buk. Den här wobblern tog säkert hälften av dagens fiskar. Och en gammal Shallow invader i färgen perch som fick nytt förtroende och fiskade väldigt bra! Nu är jag jäkligt sugen på nya turer till detta vatten men tyvärr lär det dröja innan jag får tillfälle till det.

Jag får försöka ta revansch på Nyllet istället. Och jag vet hur jag ska gå till väga! Nyllets favoritbete, ni vet den hemmagjorda supershad tailen försvann ner i Mälarens djup förra turen. Och som av en händelse så lyckades jag hitta en exakt lika i en gömma hos päronen.
Bäva månde Ekolns gäddor!


//Hson

tisdag 8 juni 2010

Cliffhanger

H:son befinner sig i hemmtrakterna och trollar en sjö vi länge haft ett gott öga till men inte lyckats fullt ut i. För ett par timmar sedan rapporterade han en åttakilos och lät riktigt hungrig på mer. Låter honom själv rapportera här på bloggen. (Det där var en tydlig pik till dig H:son)

Jörgenfiske

Ekoln låg blank, nära badtemp i ytvattnet och en strålande sol. Planen var att söka gösen på djupare grynnor och djupbranter under eftermiddagen och sedan flytta upp grundare framåt kvällningen när ljuset mattades lite.
Ett par timmar senare utan att ha känt minsta nafs i vertikalspöt testade jag en djupbrant som går upp ända mot 1,5 meter, och där stod de, gösarna.
Efter att ha krokat av ett par mindre, under kilot, får jag ett bättre hugg och en fin fajt innan en göshona på runt 2,5 kilo låter sig lyftas in i båten.




Jaja Granskningsnämnden, Björnsitsbloggen SKA införa åldergräns om vi kör mer naket...


Sedan rullade det på, med flera fiskar mellan 2 och 2,8 kilo som alla stod på ett minimalt område mellan några stora stenbumlingar på botten. Riktigt roligt att få landa lite fisk på vertikalgrejer, då jag aldrig fått mer än några få fiskar per gång förut. Extra roligt när de hugger på så grunt vatten. Fin-S i silverfärg gick bäst.




När vinden friskade i och batteriet till elmotorn började lämna in kunde jag räkna in åtta gösar, varav fem över två kilo. De stora klarade sig dock undan, så det kändes lite surt att bege sig hemåt vid sjusnåret då jag hade lite att stå i på hemmaplan. Inte kändes det mer basiskt när jag träffade Jocke från http://www.teamoutsiders.com/ utanför rampen. Han hetsade mig med att det är vid den tiden som den verkligt heta perioden börjar. Visst kändes det så, men hur som helst var jag tvungen att börna hem. Läste dock att grabbarna knep en fin gös på nära 4 kg - snyggt!

torsdag 3 juni 2010

Smågösar

En efterjobbet-tur igår torsdag gav ett par smågösar på vertikaljiggning. Hade tänkt att främst spinnfiska gädda men då det knappt var någon vind så var jag glad att vertspöt var med också.  Efter att gäddorna visat ointresse under någon timme så styrde jag mot gösgrynnorna. Ingen vidare aktivitet där heller men lyckades till slut knipa en knapp kilosbit.
Hade omedelbart ett par hugg till och fick upp förhoppningarna, men lyckades inte kroka någon mer på den grynnan. Misstänker att gösarna bara slog till jiggen för att jaga bort den, som de aggressiva hannarna ofta gör i lektider.
På nästa grynna hugger en gös till, sedan kommer hagelskuren. Och det var ett spektakel i sig. Haglen studsade upp i huvudhöjd när de slog i båten, och synintrycket påminde mycket om en lottodragning med uppåtstudsande och neråtfallande ispärlor. Efter skuren var elmotorbatteriet slut och jag satsade på gädda igen. Lyckades dock bara få en snipa.
Skippar bild i det här inlägget då för många posebilder på smågösar kan ge imageproblem för Björnsits.

tisdag 1 juni 2010

Fluggädda och filminspelning

H:son och undertecknad gav oss i söndags ut på Mälarens bruna vågor i finväder och mindre vind än utlovat. H:son, den puritanen, hade svurit att lägga tid på flugfiske efter gädda och få lite fisk på några av alla riktigt fina och avancerade flugor han bundit under vintern. Jag själv var också taggad på att få lite fisk på fluga (det var nog närmare tio år sedan gäddflugspöt togs ut ur spögarderoben senast) men hade inte samma övertygelse och började snart talla på jerk- och spinnpåkarna när det inte högg som vi hoppats.

När det var dags för korvgrillarpaus vid tvåsnåret hade vi lyckats knipa två gäddor, en modell mindre på en hetsigt fiskad Tomic (den gamle Uppsalaräven Brugård kör ju med den…) och en sliten fyrakilos som högg stenhårt på favvotailen gjord av en blyad Super Shad utan sked.


 Mmmm... Tillmans...


Styrkt av ett bra gäng korvar med bröd och med insikten om att det börjat blåsa lite rivstartade H:son med att ta en krigisk gädda på grundvatten på en hemmagjord tail. Sedan gav vassraggandet inget mer och vi satsade enligt planen på djupfiske, för att se om gädduslingarna på djupkanter och grynnor var mer huggvilliga. Planen följdes ända tills tålamodet tröt, en snörkvart senare. Då drog vi till det ställe H:son kallar ”Kongoviken”, en vik jag lyckats bra i under våren.

Vi ankrade upp oss omsorgsfullt mitt på kanten, där man når två och en halv meters djup med ett kast inåt och sex meter om man skickar utåt. Jag satsade på att dänga den snabbsjunkande Fox Demontail ut över djupet och fick snart ett riktigt gött slackhugg. Det fina med tailar är att man har bättre kontroll på vad som händer med betet än med jerk. Gäddan vägde 6,8 och var 100 cm lång. Glada miner och fullt fokus i båten.


Apdati, som man säger i Värmland.

Av bara farten ramlade det upp fyra gäddor till mellan ett och fyra kilo på samma tail och på H:sons jerkade sjunkzalt.

Efter att huggperioden avtagit testade vi ett par liknande ställen utan resultat. Som en sista insats för flugfisket, som glömts bort de senaste timmarna, skulle vi köra långsamt med elmotorn i en sista lång vassraggardrift. Nog vore det väl fanken om inte några gäddor skulle fatta tycke för hårbuntarna och glittret!

Jag fick äran att använda (läs ”roffade åt mig”) den fluga som H:son komponerat speciellt för Mälaren, en färggrann historia med mycket orange och gult. Efter 50 meters drift har jag en rejält stor följare som vänder precis vid båten i en väldig virvel. Vi stoppar driften och kastar av platsen med säkert 20 kast var innan gäddan hugger på min fluga 10 meter från båten. Först går den bara och spänner och sedan blir det åka av! Mitt egenbyggda flugspö är inte gjort på den mest moderna klingan men är ändå ett klass 9. Men fasen vad jag fick slita. Fajten varade säkert uppåt sju minuter och fisken gjorde riktigt långa rusningar, trots att jag verkligen tyckte jag höll emot vad jag vågade. När gäddan kom upp till ytan första gången blev jag nästan besviken (som man kan höra på filmen).

Den vägde 6.9 kilo fördelat på 95 centimeter, men var en av de absolut roligaste fiskarna på länge då det är sällan det blir riktigt bra fajter numer då man kör grovspön och starklinor för hela slanten.

Björnsits erfarenhet inom filmproduktion och redigering är fortfarande begränsade, varför tempot i filmsekvensen blir något lidande...
 

Picknick och pimpelgös

Här kommer ett riktigt sent inlägg, pliktskyldigt då vi faktiskt startat bloggen med syftet att ha som fiskedagbok.
För över en vecka sedan var jag och flickvännen ut på en picknicktur på Mälaren. Vi kastade också med ett jiggspö och ett vertikalspö i packningen.
Efter avklarad lunch med efterföljande tupplur, då vi vaknat sjöblöta av svett och med solstinget hotande i den stekande solen, gav vi oss ut mot en djupbrant som såg lovande ut på plotterns sjökort.
Ganska omgående känner jag ett pill i Hammerjiggen. Ut med en markör och när jag backar över stället igen, nu med en silverfärgad Fin-S med glitterflakes i linänden, så pangar det på en gösta i ett skönt hårt hugg. Det visar sig inte vara någon bjässe, uppskattningsvis 1,8 pannor, men den smakade mumma på grillen samma kväll.
Gösen följdes strax av en liten till och jag började känna hopp om ett litet gösrace då jag hittat ett givande ställe. Men precis då slår den till - Jennys uttråkning.
Vis av tidigare misstag då jag låtit fiskesuget ta överhanden och fått plikta med att Jennys intresse för fiske sjunkit åtskilligt för en lång tid framöver så var det bara att hissa upp elmotorn och starta Hondan. Så vi tog en liten båttur till och börnade sen hem och eldade igång grillen.