Okristligt påskafiske

Förra turens avslutning gav mersmak och en tro på tioplus. Därför ställde jag väckarklockan på den okristliga tiden 03.50. Därigenom skulle jag få ett bonuspass innan jag – pigg som en lärka – spenderade annandag påsk med familjen från klockan 11. En tanke var också att fisken är mer inriktad på käk under tidig morgon såhär i lektider.

Frukost med utsikt

Mälaren låg spegelblank när jag åt min frukost i 25 knop, på väg till den exakta positionen där vi fick gäddorna senast. Med en uppgående sol i ryggen blev jag filosofisk när ett sångsvanspar lättade och lågflög parallellt med min båt.
Väl på plats, mitt på jämnbottnen utanför en lekvik, monterar jag på en Gummibjörn i Brynäsfärg, den jag misslyckades med senast, och börjar banka av viken. Planen är att nöta med utgångspunkten att fisken fortfarande står på platsen.

Efter cirka en kvart känner jag en lätt knäpp, men mothugget blir ”i tomme”. Turligt nog retar det gäddan, som hugger igen då betet ”försvinner” i ett slackhugg några sekunder senare. Jag sopar till igen, får kontakt och fisken går upp och välver i ytan. Jag vet inte om det är gryningsljuset som förvillar men i några sekunder tror jag att det är en riktig bjässe jag krokat. Så var det inte, men in kommer en fin fisk på 5,91 kilo och 95 centimeter. Fisken är utlekt och har som en tom tarm hängande ut ur analöppningen, jag antar att det är de just tömda romsäckarna. Eller? Någon som vet?


Romsäck?

Jag spinner på och täcker av området 360 grader runt båten, om och om igen. Tyvärr har Brynäsgummibjörnen, som var det första prototypexemplaret H:son gjorde i vintras och som fick lite för klen ståltrådskonstruktion, gått sönder av fajten med gäddan och allt kastande då blyet och öglorna börjat röra sig inuti betet. Det får till följd att betet måste ”böjas till” inför varje kast och att det uppför sig olika hela tiden.

Då den gädda jag fick spottade ur sig en liten, 10 cm löja, tänds också idén att testa ett mindre bete. Något som jag också inför säsongen lovat mig själv att göra oftare då man ofta slentrianmässigt bara dänger på med beten på två decimeter och uppåt. Och när det gäller mindre beten är jag svag för Westins Magnum pike, en specialwobbler för riktigt långsamt fiske och som måste funnits sedan åttiotalet. Eller? Hur som helst är Björnsits, liksom övriga sportfiskesverige, delat i åsikterna om Magnum pajken.

Jag väljer en blå som gjorts svävande med större krokar och börjar ta hem den tätt över botten med långa spinnstopp. Och strax efter klockan sex inhalerar en bättre gädda wobblern. Fisken är i bättre kondition än den förra och som så många andra vi nu fått på platsen strax över 90 centimeter. Den väger 6,52 kilo och verkar ha det mesta av rommen kvar.

Efter bara ett par tveksamma kontakter de kommande timmarna då jag fortsätter fiska av närområdet med ett par omankringar så provar jag att drifta av viken i den lätta vind som börjat krusa ytan. I ett jättekast nära vassen hugger en gädda på knappt fyra kilo en Zamtail och kom att avsluta fisket för den här morgonen. Inte många gäddor men åtminstone bra medelvikt. Sen kommer alltid tanken, efter ett pass som senast, om en fiskekamrat med rätt nyans på betet och rätt knyck hade haft ett storartat fiske? Som tur är får man aldrig veta.

//Nyllet

Gummibjörnen har landat

Skärtorsdagen var den stora premiärdagen. Säsongspremiär för Björnsits och urpremiär för H:sons nya gummibete Gummibjörnen (tack Jocke för namnet, ditt prisexemplar ligger hemma hos mig. Portot är dyrt för hektovis med gummi :-) ).

Gummibjörnen kom att visa framfötterna direkt – och vilka framfötter sen! H:son visade också klass och dominerade ut undertecknad totalt. På det hela taget, en lyckad säsongspremiär med klimax under en intensiv kvällning på Mälaren.

Även om händelserna började först efter halv sex så fiskade vi hela dagen innan det. Vid lunch (Bullens med bröd och räksallad följt av kaffe och mazarin bland vårblommorna) summerade vi till en endaste fisk, en dryga femkilot tung gädda som högg en H:sontillverkad tailjerk. Fisken högg utanför en vassvik som vi efter det fiskade av duktigt med bara ett par tveksamma känningar som resultat.



Bullensbreak










Efter lunch susade vi mot nya oprovade vatten. Det såg hett ut på alla vis men vi fick inget. Vi testade både djupare i hopp om att locka gäddor som bestämt att hålla på sig ett tag och grundare för att locka de mer promiskuösa gäddor som så att säga äter mellan varven. Men icke.

Dock träffade vi på en himla fin kille och härlig medmänniska. Han körde Ockelbo – som jag – och var med i Svenska Gäddklubben – som jag. Allt var med andra ord upplagt för en lång och fin vänskap.
Vi träffades när H:son och jag var på väg in i en långsträckt och grund vik i god planfart och han tillsammans med en vän kom fräsande mellan oss och vassen, lite ovanligt tajt (undertecknad har ändå Fartygsbefäl klass XIII-examen och är en hejare på gott sjömanskap…). Björnsits stannade efter att ha blivit omkörda, la i ankaret och hade precis börjat fiska då vi hör någon skrika på 70 meters avstånd i ett inte helt intellektuellt tonläge ”Vafan! Går du in före?! Jävla idiot!”

H:son hissar ankaret och vi puttrar närmare för att säga att det väl ändå var han som gick in före. Men efter att ha blivit kallade det ena och det andra åker vi därifrån, varma i sinnet. Det är alltid roligt att träffa likasinnade på vattnet!

Efter att ha testat en rad nya ställen känner vi oss lite modstulna och beslutar efter ett lagråd att testa den exakta platsen där femman högg innan vi far hem. Teamet är i det här läget lite modstulna och H:son kan ha yttrat nåt i stil med ”man säger alltid att fisket kan vända såna här tröga dagar men det händer fan aldrig”. Han hade dessutom en lång natt av bovfångning att se fram emot och ville gärna hem och tvätta bort räksalladen i mürthen innan det. Men så skulle det inte bli.


Årets första






















Väl på plats på stället tar det inte lång stund innan jag får ett hårt hugg på en långsamt fiskad Pig. Fisken väger 6,6 kilo och är i härlig förlekskondis. Den bjuder på oväntat fin fajt och jag njuter i fulla drag. Jag hinner knappt släppa den innan H:son tar en fyrakilos på en liten, diskret färgad, egengjord jerk.

”Vi har hittat dom! Det är nu du borde ge Gummibjörnen en chans” säger jag och H:son kopplar på en orange, två hekto tung, nygjuten sak. Och det är nu det börjar – gummiracet!

De kommande 40 minuterna får H:son fem fiskar över fyra kilo (eller var det fler H:son?) med en 8,7 kilos 105-centimetare på topp – alla på orangefärgade Gummibjörnar. Vikter 4 kg (ca), 8,7 kg, 4,9 kg, 4,8 kg, 5,55 kg. Därtill en treplussare som sabbade statistiken.




8,7 kilo, 105-centimeter

  





















Själv sliter jag, alltmer stressad, på med en liknande Gummibjörn men med svart buk utan att ha så mycket som ett hugg. Det är först när jag går back to basics och sätter på en Zamtail som jag får en tröstande fyrakilos på första kastet innan H:son avslutar med ytterligare en fyra.
Efter ett par tappade fiskar till måste vi styra hemåt för att konstapeln ska hinna stämpla in.

Som sagt, en lyckad säsongspremiär och härlig dag på sjön. Gummibjörnen har landat med ett jätteplask och lär ge ringar på vattnet...

//Nyllet