Gummibjörnen har landat

Skärtorsdagen var den stora premiärdagen. Säsongspremiär för Björnsits och urpremiär för H:sons nya gummibete Gummibjörnen (tack Jocke för namnet, ditt prisexemplar ligger hemma hos mig. Portot är dyrt för hektovis med gummi :-) ).

Gummibjörnen kom att visa framfötterna direkt – och vilka framfötter sen! H:son visade också klass och dominerade ut undertecknad totalt. På det hela taget, en lyckad säsongspremiär med klimax under en intensiv kvällning på Mälaren.

Även om händelserna började först efter halv sex så fiskade vi hela dagen innan det. Vid lunch (Bullens med bröd och räksallad följt av kaffe och mazarin bland vårblommorna) summerade vi till en endaste fisk, en dryga femkilot tung gädda som högg en H:sontillverkad tailjerk. Fisken högg utanför en vassvik som vi efter det fiskade av duktigt med bara ett par tveksamma känningar som resultat.



Bullensbreak










Efter lunch susade vi mot nya oprovade vatten. Det såg hett ut på alla vis men vi fick inget. Vi testade både djupare i hopp om att locka gäddor som bestämt att hålla på sig ett tag och grundare för att locka de mer promiskuösa gäddor som så att säga äter mellan varven. Men icke.

Dock träffade vi på en himla fin kille och härlig medmänniska. Han körde Ockelbo – som jag – och var med i Svenska Gäddklubben – som jag. Allt var med andra ord upplagt för en lång och fin vänskap.
Vi träffades när H:son och jag var på väg in i en långsträckt och grund vik i god planfart och han tillsammans med en vän kom fräsande mellan oss och vassen, lite ovanligt tajt (undertecknad har ändå Fartygsbefäl klass XIII-examen och är en hejare på gott sjömanskap…). Björnsits stannade efter att ha blivit omkörda, la i ankaret och hade precis börjat fiska då vi hör någon skrika på 70 meters avstånd i ett inte helt intellektuellt tonläge ”Vafan! Går du in före?! Jävla idiot!”

H:son hissar ankaret och vi puttrar närmare för att säga att det väl ändå var han som gick in före. Men efter att ha blivit kallade det ena och det andra åker vi därifrån, varma i sinnet. Det är alltid roligt att träffa likasinnade på vattnet!

Efter att ha testat en rad nya ställen känner vi oss lite modstulna och beslutar efter ett lagråd att testa den exakta platsen där femman högg innan vi far hem. Teamet är i det här läget lite modstulna och H:son kan ha yttrat nåt i stil med ”man säger alltid att fisket kan vända såna här tröga dagar men det händer fan aldrig”. Han hade dessutom en lång natt av bovfångning att se fram emot och ville gärna hem och tvätta bort räksalladen i mürthen innan det. Men så skulle det inte bli.


Årets första






















Väl på plats på stället tar det inte lång stund innan jag får ett hårt hugg på en långsamt fiskad Pig. Fisken väger 6,6 kilo och är i härlig förlekskondis. Den bjuder på oväntat fin fajt och jag njuter i fulla drag. Jag hinner knappt släppa den innan H:son tar en fyrakilos på en liten, diskret färgad, egengjord jerk.

”Vi har hittat dom! Det är nu du borde ge Gummibjörnen en chans” säger jag och H:son kopplar på en orange, två hekto tung, nygjuten sak. Och det är nu det börjar – gummiracet!

De kommande 40 minuterna får H:son fem fiskar över fyra kilo (eller var det fler H:son?) med en 8,7 kilos 105-centimetare på topp – alla på orangefärgade Gummibjörnar. Vikter 4 kg (ca), 8,7 kg, 4,9 kg, 4,8 kg, 5,55 kg. Därtill en treplussare som sabbade statistiken.




8,7 kilo, 105-centimeter

  





















Själv sliter jag, alltmer stressad, på med en liknande Gummibjörn men med svart buk utan att ha så mycket som ett hugg. Det är först när jag går back to basics och sätter på en Zamtail som jag får en tröstande fyrakilos på första kastet innan H:son avslutar med ytterligare en fyra.
Efter ett par tappade fiskar till måste vi styra hemåt för att konstapeln ska hinna stämpla in.

Som sagt, en lyckad säsongspremiär och härlig dag på sjön. Gummibjörnen har landat med ett jätteplask och lär ge ringar på vattnet...

//Nyllet