Okristligt påskafiske

Förra turens avslutning gav mersmak och en tro på tioplus. Därför ställde jag väckarklockan på den okristliga tiden 03.50. Därigenom skulle jag få ett bonuspass innan jag – pigg som en lärka – spenderade annandag påsk med familjen från klockan 11. En tanke var också att fisken är mer inriktad på käk under tidig morgon såhär i lektider.

Frukost med utsikt

Mälaren låg spegelblank när jag åt min frukost i 25 knop, på väg till den exakta positionen där vi fick gäddorna senast. Med en uppgående sol i ryggen blev jag filosofisk när ett sångsvanspar lättade och lågflög parallellt med min båt.
Väl på plats, mitt på jämnbottnen utanför en lekvik, monterar jag på en Gummibjörn i Brynäsfärg, den jag misslyckades med senast, och börjar banka av viken. Planen är att nöta med utgångspunkten att fisken fortfarande står på platsen.

Efter cirka en kvart känner jag en lätt knäpp, men mothugget blir ”i tomme”. Turligt nog retar det gäddan, som hugger igen då betet ”försvinner” i ett slackhugg några sekunder senare. Jag sopar till igen, får kontakt och fisken går upp och välver i ytan. Jag vet inte om det är gryningsljuset som förvillar men i några sekunder tror jag att det är en riktig bjässe jag krokat. Så var det inte, men in kommer en fin fisk på 5,91 kilo och 95 centimeter. Fisken är utlekt och har som en tom tarm hängande ut ur analöppningen, jag antar att det är de just tömda romsäckarna. Eller? Någon som vet?


Romsäck?

Jag spinner på och täcker av området 360 grader runt båten, om och om igen. Tyvärr har Brynäsgummibjörnen, som var det första prototypexemplaret H:son gjorde i vintras och som fick lite för klen ståltrådskonstruktion, gått sönder av fajten med gäddan och allt kastande då blyet och öglorna börjat röra sig inuti betet. Det får till följd att betet måste ”böjas till” inför varje kast och att det uppför sig olika hela tiden.

Då den gädda jag fick spottade ur sig en liten, 10 cm löja, tänds också idén att testa ett mindre bete. Något som jag också inför säsongen lovat mig själv att göra oftare då man ofta slentrianmässigt bara dänger på med beten på två decimeter och uppåt. Och när det gäller mindre beten är jag svag för Westins Magnum pike, en specialwobbler för riktigt långsamt fiske och som måste funnits sedan åttiotalet. Eller? Hur som helst är Björnsits, liksom övriga sportfiskesverige, delat i åsikterna om Magnum pajken.

Jag väljer en blå som gjorts svävande med större krokar och börjar ta hem den tätt över botten med långa spinnstopp. Och strax efter klockan sex inhalerar en bättre gädda wobblern. Fisken är i bättre kondition än den förra och som så många andra vi nu fått på platsen strax över 90 centimeter. Den väger 6,52 kilo och verkar ha det mesta av rommen kvar.

Efter bara ett par tveksamma kontakter de kommande timmarna då jag fortsätter fiska av närområdet med ett par omankringar så provar jag att drifta av viken i den lätta vind som börjat krusa ytan. I ett jättekast nära vassen hugger en gädda på knappt fyra kilo en Zamtail och kom att avsluta fisket för den här morgonen. Inte många gäddor men åtminstone bra medelvikt. Sen kommer alltid tanken, efter ett pass som senast, om en fiskekamrat med rätt nyans på betet och rätt knyck hade haft ett storartat fiske? Som tur är får man aldrig veta.

//Nyllet