Fluggädda och filminspelning

H:son och undertecknad gav oss i söndags ut på Mälarens bruna vågor i finväder och mindre vind än utlovat. H:son, den puritanen, hade svurit att lägga tid på flugfiske efter gädda och få lite fisk på några av alla riktigt fina och avancerade flugor han bundit under vintern. Jag själv var också taggad på att få lite fisk på fluga (det var nog närmare tio år sedan gäddflugspöt togs ut ur spögarderoben senast) men hade inte samma övertygelse och började snart talla på jerk- och spinnpåkarna när det inte högg som vi hoppats.

När det var dags för korvgrillarpaus vid tvåsnåret hade vi lyckats knipa två gäddor, en modell mindre på en hetsigt fiskad Tomic (den gamle Uppsalaräven Brugård kör ju med den…) och en sliten fyrakilos som högg stenhårt på favvotailen gjord av en blyad Super Shad utan sked.


 Mmmm... Tillmans...


Styrkt av ett bra gäng korvar med bröd och med insikten om att det börjat blåsa lite rivstartade H:son med att ta en krigisk gädda på grundvatten på en hemmagjord tail. Sedan gav vassraggandet inget mer och vi satsade enligt planen på djupfiske, för att se om gädduslingarna på djupkanter och grynnor var mer huggvilliga. Planen följdes ända tills tålamodet tröt, en snörkvart senare. Då drog vi till det ställe H:son kallar ”Kongoviken”, en vik jag lyckats bra i under våren.

Vi ankrade upp oss omsorgsfullt mitt på kanten, där man når två och en halv meters djup med ett kast inåt och sex meter om man skickar utåt. Jag satsade på att dänga den snabbsjunkande Fox Demontail ut över djupet och fick snart ett riktigt gött slackhugg. Det fina med tailar är att man har bättre kontroll på vad som händer med betet än med jerk. Gäddan vägde 6,8 och var 100 cm lång. Glada miner och fullt fokus i båten.

Apdati, som man säger i Värmland.

Av bara farten ramlade det upp fyra gäddor till mellan ett och fyra kilo på samma tail och på H:sons jerkade sjunkzalt.

Efter att huggperioden avtagit testade vi ett par liknande ställen utan resultat. Som en sista insats för flugfisket, som glömts bort de senaste timmarna, skulle vi köra långsamt med elmotorn i en sista lång vassraggardrift. Nog vore det väl fanken om inte några gäddor skulle fatta tycke för hårbuntarna och glittret!

Jag fick äran att använda (läs ”roffade åt mig”) den fluga som H:son komponerat speciellt för Mälaren, en färggrann historia med mycket orange och gult. Efter 50 meters drift har jag en rejält stor följare som vänder precis vid båten i en väldig virvel. Vi stoppar driften och kastar av platsen med säkert 20 kast var innan gäddan hugger på min fluga 10 meter från båten. Först går den bara och spänner och sedan blir det åka av! Mitt egenbyggda flugspö är inte gjort på den mest moderna klingan men är ändå ett klass 9. Men fasen vad jag fick slita. Fajten varade säkert uppåt sju minuter och fisken gjorde riktigt långa rusningar, trots att jag verkligen tyckte jag höll emot vad jag vågade. När gäddan kom upp till ytan första gången blev jag nästan besviken (som man kan höra på filmen).

Den vägde 6.9 kilo fördelat på 95 centimeter, men var en av de absolut roligaste fiskarna på länge då det är sällan det blir riktigt bra fajter numer då man kör grovspön och starklinor för hela slanten.

Björnsits erfarenhet inom filmproduktion och redigering är fortfarande begränsade, varför tempot i filmsekvensen blir något lidande...