Mängdfiske i guideland

Förra helgen drog jag ut i skärgården på gäddjakt tillsammans med Love. Vi hade fått ett stalltips på bra ställe från en kompis som låtit sig guidas i området. Och guider skulle det visa sig vara även denna söndag. Vi träffade den första redan då vi trailade i, såg flera ute på böljan och träffade en tredje när vi trailade upp. (Han som polaren åkt med.) Men gäddor fanns det för alla skulle det visa sig.

Love driver fiskeresebolaget Water Rat Safaris och kan sägas vara lite av en gäddräv. Förutom att han är född i skärgården har också meriter som att ta tre tiokilos i tre olika sjöar på tre dagar och har också tagit knasigt många tior totalt, någon enstaka femtonkilos också för den delen. Den här säsongen har han dock inte gjort många knop på fiskevattnen. Kanske var det därför han var så glödhet, för första fisken satt på redan i tredje kastet och innan jag haft ett enda hugg hade Love lyckats ta tre gäddor på tre olika beten. Hans effektivitet fortsatte och stundtals var det riktigt förnedrande då jag bara hade någon enstaka följare. Det var här jag råkade i panik och gick igenom sjukt många beten. Skrikande.
Efter att nollan spräckts repade jag mig och efter lunchgrillningen började jag också få fisk. Vi fiskade i ganska grunda områden och bytte ställen ofta, då det verkligen bara var småttingar som var i farten. Störst var en fyrakilos som drämde till Love på handen när han krokade av den så att en örfilsljudeffekt hördes över viken. En annan vilding i trekilosklassen hoppade rakt upp mot mig när jag skulle kroka av den vid båtsidan. Det var riktigt nära att ena kroken fastnade i jacka.
Jerkar av olika modeller och en Boggs-jigg i brunt var de beten som fiskade bäst. Jag fick inte en enda fisk vare sig på tail eller på den eländiga amerikaspinnare (Double showgirl) jag gått och köpt.

Efter att ha gett upp hoppet om större fisk i grundområdet gav vi oss ut på lite hederligt grynnfiske. Vi ankrade på en 2.5-meterstopp och kastade utåt. Strax hade jag en följare av bättre modell, men gäddan vände istället för att ta. Ett par kast senare har Love en gädda efter som hugger två gånger på hans hetsigt fiskade Fox-jerk, men utan att fastna. I det ganska klara vattnet uppskattar vi den till åtminstone sju kilo. Vi kniper några gäddor på platsen, varav någon når upp till kanske fyra pannor. Här lyckades jag bra med spinnare däremot, en Fox Destroyer som går djupt som faen.
På det här stället lyckades jag även sumpa en kär gammal Cobbs crazy shad, må den vila i frid. För andra gången var det de nya "vridbeteslåsen" som betet vridit sig ur. Antar att de blir dåliga när man kör med beten som har grova infästningsöglor. Surt hur som helst. Första gången det hände var med min favvo-tail, moddad till perfektion, som H:son skriver om i inlägget nedan.

Styrkta av grynnframgångarna beslutar vi oss, mycket på grund av nostalgi, för att testa en grynna ute på fjärden. Med vinden i håret, fria vidder runtom och ginklart vatten fiskar vi på en stund med vetskapen om att vi fiskar på ett verkligt stekhett ställe - för 15-20 år sedan. Det är verkligt deppigt att tänka på hur snabbt det gått utför med hela Östersjön. Tänk att få stå och kasta på grynnor i mellanskärgården i jakt på storgäddor som går och frossar på torsk och strömming. Har låtit Leif Engström berätta (han gör ju gärna det...) ett par gånger om hur skärgårdsfisket var när det var som bäst. Lite annat nu...

När vi sedan börnar hem kan vi summera ett 20-tal gäddor, men bara små. Inge plåtat blev det heller.

Sen ska jag nämna, det här är ju egentligen menat som en fiskedagbok (och en arena för vår ärade sponsor Björnsits att synas såklart, som ser till att vi kan leva så utsvävande som vi gör) att jag var ut och vertikalade gös i torsdags. Knep 5-6 stycken, men ingen nådde just över kilot. Kan inte publa fler smågösbilder heller, på grund av sponsordirektiv eftesom det skadar varumärket.