Någonstans över regnbågarna (OBS! multimediainlägg)

H:son och jag börjar bli lite gubbiga. Det är inget snack nu. Spärrarna släppte definitivt efter Svågantrippen så i onsdags planerade vi dra och fiska bängbåge i Fyrväpplingen. Tyvärr tvingades H:son lämna återbud sent kvällen innan då han åkt på en rejäl förkylning. Att fiska regnbåge själv kändes ännu gubbigare men då jag packat grejerna och inte orkade ställa om till gäddjakt så bestämde jag mig för att fullfölja, när jag var ledig och allt. Dessutom var jag bra sugen. Som sagt, gubbig…

Björnsits reder ut begreppen. Regnbågsforell är den artvariant som framavlats till att vara färdigrensad redan vid fångsten (bilden) medan regnbågslax simmar runt som filéer. Den vanliga regnbågen har däremot fortfarande både inälvor och huvud kvar. Dock inte mycket av fenorna.

Vägen till Skysjön i Fyrväpplingen är bommad, så man tvingas gå ungefär en kilometer. Medan jag köpte kort såg jag dock två lirare lyfta bommen och köra förbi, så jag frågade ägaren om det gick för sig. ”Nä, bara för handikappade” var svaret. Jag övervägde att lägga fram gubbigheten som anledning, men tog min lätta packning och travade iväg.

Väl framme vid sjön måste det varit en handikappträff eller nåt. Ett tiotal bilar parkerade och vid bryggorna skuttade, klättrade och balanserade förarna obehindrat omkring i de ranka aluminiumbåtarna…

Inledningsvis gick det trögt. Dessutom häpnade jag över hur folk fiskade. Det här är ingen flug- och spinnfiskesjö, det är en trollingarena! Runt mig fräste de andra runt i sina båtar med flugan på släp. Bara undantagsvis på hela dagen såg jag någon i de 10 till 15 andra båtarna faktiskt kasta fluga. Många hade portabla spöhållare och lirare hade till och med backspegel på sin hyrbåt så att han slapp vända sig för att kolla trollingkursen. Konstigt tycker jag, men det gjorde att jag kände mig bra mycket mindre gubbig där jag med ungdomlig entusiasm svingade min dunkrok, timme efter timme.

Efter en timme eller så lossnade det då det högg en riktigt fin fisk på en flicksländenymf. En slank, lite lätt brunfärgad regnbåge med helt intakta fenor som slogs för kung och fosterland med flera höga hopp. Då det var första fisken imponerades jag över vilken fin fisk de planterar här. Det var först flera fläskbågar senare som jag förstod att det här var en fiske som gått länge i sjön. Den borde fått gå tillbaks, men jag satt i barbecuetankar och lät den smaka aluminiumet. Lite gubbigt kanske…

Sedan blev det dött igen innan jag bytte till läsidan av sjön. Här ankrade jag upp efter att jag sett ett vak och blev sedan liggande under resten av fiskedagen. Flugtrollarna använde mig till rundningsmärke och tävlade om att gå närmast, vilket irriterade mig eftersom jag försökte vara någorlunda tyst för att inte skrämma ner fisken på djupet. Även odlingsbågar har vissa instinkter kvar.

Fisket lossnade på riktigt under ett samtal med H:son, som för dagen talade med imponerande basröst. Nästan lite gubbig.
Mitt i en mening om att det kanske kändes lite väl optimistiskt att sitta med en cdc-kläckare i storlek 16 så högg det. Jag var med på noterna, fick in ett mothugg och lade ner telefonen med den hostande konstapeln. Därefter följde fyra fiskar till med jämna mellanrum som högg på Klinkhammer, en liten spider med påfågelherl och svart hönshackel och på en muddler av gulfärgat hjorthår. Riktigt kul! (Gubbig…)




Tre av fiskarna, inklusive finfisken, fick smaka alubonkern. (Så här i efterhand känns det helt klart värt att jag missade högsta betyget i trä- och metallslöjden. Det känns alltid lite festligt att få ta fram redskapet liksom) Bågarna ska vardera bli stekt (redan gjort, svinagod med en sås smaksatt med bla messmör), varmrökt (status: ligger i saltlake as I write) respektive barbecuegrillade (status: frysen. satsar på en tretimmars med spån av körsbärsträ). (Gubbgubbgubb…)