Okristligt påskafiske

Förra turens avslutning gav mersmak och en tro på tioplus. Därför ställde jag väckarklockan på den okristliga tiden 03.50. Därigenom skulle jag få ett bonuspass innan jag – pigg som en lärka – spenderade annandag påsk med familjen från klockan 11. En tanke var också att fisken är mer inriktad på käk under tidig morgon såhär i lektider.

Frukost med utsikt

Mälaren låg spegelblank när jag åt min frukost i 25 knop, på väg till den exakta positionen där vi fick gäddorna senast. Med en uppgående sol i ryggen blev jag filosofisk när ett sångsvanspar lättade och lågflög parallellt med min båt.
Väl på plats, mitt på jämnbottnen utanför en lekvik, monterar jag på en Gummibjörn i Brynäsfärg, den jag misslyckades med senast, och börjar banka av viken. Planen är att nöta med utgångspunkten att fisken fortfarande står på platsen.

Efter cirka en kvart känner jag en lätt knäpp, men mothugget blir ”i tomme”. Turligt nog retar det gäddan, som hugger igen då betet ”försvinner” i ett slackhugg några sekunder senare. Jag sopar till igen, får kontakt och fisken går upp och välver i ytan. Jag vet inte om det är gryningsljuset som förvillar men i några sekunder tror jag att det är en riktig bjässe jag krokat. Så var det inte, men in kommer en fin fisk på 5,91 kilo och 95 centimeter. Fisken är utlekt och har som en tom tarm hängande ut ur analöppningen, jag antar att det är de just tömda romsäckarna. Eller? Någon som vet?


Romsäck?

Jag spinner på och täcker av området 360 grader runt båten, om och om igen. Tyvärr har Brynäsgummibjörnen, som var det första prototypexemplaret H:son gjorde i vintras och som fick lite för klen ståltrådskonstruktion, gått sönder av fajten med gäddan och allt kastande då blyet och öglorna börjat röra sig inuti betet. Det får till följd att betet måste ”böjas till” inför varje kast och att det uppför sig olika hela tiden.

Då den gädda jag fick spottade ur sig en liten, 10 cm löja, tänds också idén att testa ett mindre bete. Något som jag också inför säsongen lovat mig själv att göra oftare då man ofta slentrianmässigt bara dänger på med beten på två decimeter och uppåt. Och när det gäller mindre beten är jag svag för Westins Magnum pike, en specialwobbler för riktigt långsamt fiske och som måste funnits sedan åttiotalet. Eller? Hur som helst är Björnsits, liksom övriga sportfiskesverige, delat i åsikterna om Magnum pajken.

Jag väljer en blå som gjorts svävande med större krokar och börjar ta hem den tätt över botten med långa spinnstopp. Och strax efter klockan sex inhalerar en bättre gädda wobblern. Fisken är i bättre kondition än den förra och som så många andra vi nu fått på platsen strax över 90 centimeter. Den väger 6,52 kilo och verkar ha det mesta av rommen kvar.

Efter bara ett par tveksamma kontakter de kommande timmarna då jag fortsätter fiska av närområdet med ett par omankringar så provar jag att drifta av viken i den lätta vind som börjat krusa ytan. I ett jättekast nära vassen hugger en gädda på knappt fyra kilo en Zamtail och kom att avsluta fisket för den här morgonen. Inte många gäddor men åtminstone bra medelvikt. Sen kommer alltid tanken, efter ett pass som senast, om en fiskekamrat med rätt nyans på betet och rätt knyck hade haft ett storartat fiske? Som tur är får man aldrig veta.

//Nyllet

Gummibjörnen har landat

Skärtorsdagen var den stora premiärdagen. Säsongspremiär för Björnsits och urpremiär för H:sons nya gummibete Gummibjörnen (tack Jocke för namnet, ditt prisexemplar ligger hemma hos mig. Portot är dyrt för hektovis med gummi :-) ).

Gummibjörnen kom att visa framfötterna direkt – och vilka framfötter sen! H:son visade också klass och dominerade ut undertecknad totalt. På det hela taget, en lyckad säsongspremiär med klimax under en intensiv kvällning på Mälaren.

Även om händelserna började först efter halv sex så fiskade vi hela dagen innan det. Vid lunch (Bullens med bröd och räksallad följt av kaffe och mazarin bland vårblommorna) summerade vi till en endaste fisk, en dryga femkilot tung gädda som högg en H:sontillverkad tailjerk. Fisken högg utanför en vassvik som vi efter det fiskade av duktigt med bara ett par tveksamma känningar som resultat.



Bullensbreak










Efter lunch susade vi mot nya oprovade vatten. Det såg hett ut på alla vis men vi fick inget. Vi testade både djupare i hopp om att locka gäddor som bestämt att hålla på sig ett tag och grundare för att locka de mer promiskuösa gäddor som så att säga äter mellan varven. Men icke.

Dock träffade vi på en himla fin kille och härlig medmänniska. Han körde Ockelbo – som jag – och var med i Svenska Gäddklubben – som jag. Allt var med andra ord upplagt för en lång och fin vänskap.
Vi träffades när H:son och jag var på väg in i en långsträckt och grund vik i god planfart och han tillsammans med en vän kom fräsande mellan oss och vassen, lite ovanligt tajt (undertecknad har ändå Fartygsbefäl klass XIII-examen och är en hejare på gott sjömanskap…). Björnsits stannade efter att ha blivit omkörda, la i ankaret och hade precis börjat fiska då vi hör någon skrika på 70 meters avstånd i ett inte helt intellektuellt tonläge ”Vafan! Går du in före?! Jävla idiot!”

H:son hissar ankaret och vi puttrar närmare för att säga att det väl ändå var han som gick in före. Men efter att ha blivit kallade det ena och det andra åker vi därifrån, varma i sinnet. Det är alltid roligt att träffa likasinnade på vattnet!

Efter att ha testat en rad nya ställen känner vi oss lite modstulna och beslutar efter ett lagråd att testa den exakta platsen där femman högg innan vi far hem. Teamet är i det här läget lite modstulna och H:son kan ha yttrat nåt i stil med ”man säger alltid att fisket kan vända såna här tröga dagar men det händer fan aldrig”. Han hade dessutom en lång natt av bovfångning att se fram emot och ville gärna hem och tvätta bort räksalladen i mürthen innan det. Men så skulle det inte bli.


Årets första






















Väl på plats på stället tar det inte lång stund innan jag får ett hårt hugg på en långsamt fiskad Pig. Fisken väger 6,6 kilo och är i härlig förlekskondis. Den bjuder på oväntat fin fajt och jag njuter i fulla drag. Jag hinner knappt släppa den innan H:son tar en fyrakilos på en liten, diskret färgad, egengjord jerk.

”Vi har hittat dom! Det är nu du borde ge Gummibjörnen en chans” säger jag och H:son kopplar på en orange, två hekto tung, nygjuten sak. Och det är nu det börjar – gummiracet!

De kommande 40 minuterna får H:son fem fiskar över fyra kilo (eller var det fler H:son?) med en 8,7 kilos 105-centimetare på topp – alla på orangefärgade Gummibjörnar. Vikter 4 kg (ca), 8,7 kg, 4,9 kg, 4,8 kg, 5,55 kg. Därtill en treplussare som sabbade statistiken.




8,7 kilo, 105-centimeter

  





















Själv sliter jag, alltmer stressad, på med en liknande Gummibjörn men med svart buk utan att ha så mycket som ett hugg. Det är först när jag går back to basics och sätter på en Zamtail som jag får en tröstande fyrakilos på första kastet innan H:son avslutar med ytterligare en fyra.
Efter ett par tappade fiskar till måste vi styra hemåt för att konstapeln ska hinna stämpla in.

Som sagt, en lyckad säsongspremiär och härlig dag på sjön. Gummibjörnen har landat med ett jätteplask och lär ge ringar på vattnet...

//Nyllet

Årets Björnsitsgädda 2010

Med flera timmar kvar på året kan Björnsits pressavdelning meddela att det blev Nyllet som tog hem titeln Årets Björnsitsgädda 2010 med sin mälarpjäs från i maj. Vikten på gäddan var något snöpliga 9,9 kilo fördelade på 110 centimeter. Teamet ser den som en värdig vinnarfisk trots att man är besvikna efter att ha misslyckats med det gemensamma målet att få en gädda över tio kilo under året.

H:son överlämnade det sedvanliga priset för Årets Björnsitsgädda redan på julafton (japp, Björnsits firar jul ihop vilket alla storfiskjägarteam med ambitioner borde göra). Detta efter att ha lagt ner alla planer på ett givande fiske i mellandagarna på grund av det närmare metertjocka snötäcket som täcker hälsingeisarna.

H:son sucker, Köder deluxe? Vad ska modellen heta?

Årets pris blev synnerligen uppskattat, då det bestod av två prototyper av H:sons helt nya gummibete. Den Brynäsfärgade är för grundare fiske och väger in på 175 gram medan den blåsilvriga är något tyngreför det djupa fisket. Midvintertesterna visar att den mjuka gummiblandningen gör att stjärten rör sig fint i låga farter och att hela betet har en glödhet vaggande rörelse genom vattnet. En förmodad dräpare till vårens och sommarens spinnfiske. Betet har ännu inte fått något namn varför förslag tacksamt mottages. Skriv en rad i bloggens kommentarsfält så har du chans att vinna ett reservdäck till en Opel Ascona. (Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.)

Med denna inteckning har Nyllet tagit Årets Björnsitsgädda 2006, 2008 och 2010. H:son har två inteckningar, 2007 och 2009.

Med facit i hand

Så här i efterhand, om vi hade vetat där och då, den där strålande aprildagen på Vättern, att vi skulle stå utan en tia i teamet med 19 dagar kvar av året så hade vi vägt den här tjockisen. Eller hur H:son?
//Nyllet

Säsongsfinal med bonnatrolling

Börjar bli lite tjatigt det här att skriva ickenyheter på bloggen, men tyvärr måste jag rapportera om ännu ett skitpass under förevändningen att syftet med sidan faktiskt är att vara en fiskedagbok. Jag hade gärna slutat båtfiskeåret på ett bättre sätt än med fyra turer på raken med riktigt trögt fiske, för det kan mycket väl vara så att det här var sista passet i Ockelbon under 2010.

Idag fiskade jag med Love från Nynäs Dirt. Förbrödringen var total och av den tidigare gängmentalitet som rådit mellan Dirt och Björnsits märktes inte mycket. Love hade till och med passet igenom en Bearseat runt midjan, vilket till och med hardcorebjörnsittare som H:son och jag sällan har.
Det var trolling som stod på schemat. Dels för att spinnfiske inte var aktuellt på grund av kylan och dels för att vi ville testa viddernas gäddor.
Trolling ger utrymme för snack och i vanlig ordning planerade vi för en rad intressanta projekt, både på hemmaplan och ute ivärlden och mer eller mindre högoddsiga. Det var den stora behållningen av dagen som annars var kall som attan med starkare nordanvind än utlovat.

Fisket då? Jo vi fick en gädda. Ett enda hugg på många timmars trolling. Gammelzaltar och gammelwestinare varvat med och allehanda nymodligheter släpade i farter mellan rodd- och laxtrollarspeed – inget hjälpte. Vi körde över djupt vatten med omväxlande en och två dipsys mest för sidledsspridningens skull (man får ju inte köra sidparavaner på TDA2-vatten) och därtill ytligt fiskande släpspön. Planen var att cirkulera runt de stora stimmen med betesfisk jag sett tidigare ute på fjärdarna men de visade sig ha splittrats sedan förra veckan vilket gjorde upplägget lite svårt.

Bonnagädda och gäddbonne

Lite jobbigt var också att batteriet visade sig vara stendött när vi skulle traila i. Orsaken var att den automatiska länspumpen frusit i påläge och mustat ur allt vad som fanns i strömväg. Typiskt att det hände när Love var med då det är precis det han varnat för sedan han själv drabbades av samma sak. Dock med resultatet den gången att pumpen gått varm och smält ihop till en plasthög.

//Nyllet

Gammal goding och angelfiskare

Som nyllet berättade i föregående inlägg så åkte jag upp till Team Björnsits rötter för att wobblertrolla i en sjö som jag tror hårt på. När hela cirkusen med sambo, jycke och katterna Rune och Sixten kom upp till Hudiksvall på torsdagskvällen kunde jag chockad konstatera att det var 14 grader kallt och rejäla snödrivor längs med vägarna. Dom sista dagarnas kyla och snö hade förstört mina planer och isen låg på nästan alla sjöar. Sämsta tänkbara läge då isen ligger men ändå inte håller att gå på.

Den enda sjön som jag bedömde borde vara fiskbar från båt var Dellen. I alla fall utan att ta någon risk att åka x antal mil för att konstatera att det inte var fiskbart och få vända hem med gråten i halsen över uteblivet fiske. På fredagskvällen skottade jag fram båten. Det spöregnade och var 20 cm blötsnö. Jag funderade om det var så att det var något fel i mitt huvud men konstaterade att det var satsningar som denna som sållade agnarna från vetet. Nån gång borde det löna sig med allt slit!

Lördag morgon var jag sjösatt och klar när det började bli ljust. Kvicksilvret pendlade runt nollan och det var mulet med regn i luften. Kändes som okay väder för fiske i alla fall. Började leta betesfisk i en stor vik som vi snackat lite om tidigare. Betesfisk var det ont om och likaså gäddor så jag tog på skidglasögonen och brände iväg 20 minuter längre bort till ett stort område som brukar hålla mycket betesstim och där Nyllet tog en 8+ en mellandag för några år sedan. Betesfisken lyste med sin frånvaro även här men jag nötte ändå på till skymningen. Lyckades trolla upp 4 gäddor mellan 2,5 och 4,5 kilo under dagen. I vanlig ordning fiskade min gamla goding, en super shad rap i färgen hot tiger riktigt bra i det klara vattnet. Fan vet vad det är med den wobblern men den sviker aldrig! Oglamorös och i en alldeles för skrikig färg men den har en plats i förstafemman i alla fall.

Inför dag två var goda råd dyra. En till misslyckad trollingdag på Dellen var utesluten då det är en ganska tråkig sjö och trots sin storlek och goda tillgång på betesfisk håller väldigt få stora gäddor. Därför plockade jag fram ismetegrejerna för första gången på länge. Tanken var att leta en mindre sjö som hade is som höll att gå på trots dom senaste dagarnas regn.

Åkte ut tidigt på morgonen och kom ner till sjön som såg oroväckande mörk ut i isen. Tog ett försiktigt steg ut och trampade omgående igenom. Som tur var var det grunt på platsen och jag gick istället ut på en brygga så jag kom ut en bit från land. Där höll isen om än knappt. Provborrade och konstaterade mindre än 10 cm mjuk dubbelis. Funderade på att sticka till en annan sjö men blev lite vrång och ville inte ändra på min plan.

Satte ut spöna nära land eftersom isen blev sämre längre ut. Kändes surt då det hetaste stället enligt mig borde var lite längre ut. Jag tycker inte om att begränsas i mitt fiske av yttre faktorer men ibland får man acceptera det helt enkelt. Jag vågade inte gå längre och så var det med det. Flyttade runt mina spön längs sjökanten hela dagen och kunde när det mörknade räkna in 4 gäddor även i dag med en topp på drygt 5 kilo. Fisken var 93 cm lång och såg rent ut sagt förjävlig ut!

Samtliga fiskar hade skador från tidigare fiskare. Krokskador och någonting som såg ut som förfrysningsskador. Jävla angelfiskare! Borde vara lag på avkrokningsmatta och fiskeförbud vid kallare väder! Tråkigt å se i alla fall.

För att summera helgen så var det ett klent resultat men det kunde ju varit värre. Nu blir det lugnt ett tag framöver då jag känner att jag försummat mycket här hemma. Ska försöka tagga upp nyllet inför lite isfiske i mellandagarna. Får se hur det går!

Skitfiske på er!

/Hson

Ännu ett trögt pass

När man lägger ner mycket möda och stort besvär på sitt gäddfiske hoppas man att det ska betala sig. Det intalade jag mig i alla fall i fredags när jag satt i gryningsmörkret i 25 knop med snöblandat regn smattrande i ansiktet i nära två mil. Inte minst efter att kvällen innan ha skottat mig in på varvet för att få upp grinden (det var runt 1,5 decimeter i Uppsala på torsdagen), bytt till vinterdäck på trailern (man vill ju varken åka dit för sjö- eller landpolisen) och skottat ur båten. Lägg där till en skottning av sjösättningsrampen innan sjösättningen och jag var värd åtminstone en 11,7-kilos.

Broddar på!

Men det blev såklart en riktigt kärv dag. Om man ska se det positivt så förde ju regnet det fina med sig att den resterande snön i båten smälte undan under dagen. Och det var ju skönt att jag inte fick så mycket gädda så att jag slapp hantera de kalla fiskarna med mina djupfrysta händer. Och skönt att de få jag fick var små, för det tar ju så länge att väga, mäta och hantera de stora gäddorna…
Det var återigen flötestrolling som stod på schemat, med reservplanen att eventuellt komplettera med lite spinnfiske om temperaturen tillät, inte minst på grund av att jag hade lite klen storlek på betesfiskarna. En av dem, en brax, var jag dock mycket nöjd med när jag sjösatte två meter under ett flöte över 12 meters bottendjup innan jag tacklade de andra två spöna. Det tog max två minuter innan baitrunnern började knarra och jag kunde dra till med ett mothugg. Lite sur över att det var en morgonpigg och ytjagande snipa som knipit min enda riktigt anständiga betesfisk konstaterade jag ändå att det var en bra indikation på fisket med hugg direkt.

Men sedan blev det trögt – riktigt trögt. Framåt lunchtid fick jag en snipa till efter att ha sänkt ner betesfiskarna och precisionskört precis vid botten. Den sista timmen lägger jag ner flötestrollingen för att kolla om gäddorna gått in i vikarna i jakt på grundstående mört och brax. Och återigen så hugger det direkt när jag börjar. På det första kastet med en egenhändigt lättad suspending Buster, målad av H:son i en murrigare variant av Söders red tiger-färg, hugger det direkt när jag tajtar upp linan. Med nytt hopp tror jag mig hittat huggvilliga gäddor. Men icke. Förutom ett hyggligt hugg som jag missar händer inget mer innan jag, med påtaglig oro för upptrailningen på den snö- och istäckta rampen, måste börna hemåt i skymningen. Tyvärr hinner jag innan det sumpa nämnda custom-Buster i ett bottennapp, vilket känns surt eftersom det var trofén för Årets Björnsitsgädda -08. Ska du inte damma av airbrushen snart, H:son?



Sista bilden på custom-red tigern























Apropå det så har H:son i sin vilda jakt på Årets Björnsitsgädda 2010 kört två pass uppe i Hälsingland. Han rapporterar om höga plogkanter och julstämning och står, trots mina ansträngningar med skyffeln, för veckans snöröjning. Rapport från fisket kommer här på bloggen.

//Nyllet