Gäddchampionatet anno 2010

I söndags var det traditionsenligt på allhelgonahelgen dags för det årliga Gäddchampionatet mellan svärfar, svågern och undertecknad. Det här skulle bli tredje året som tävlingen genomfördes och jag tror vi alla kände på oss att årets upplaga skulle bli historisk, det vill säga med minst en landad fisk.

Redan inne vid bryggan började man ana att alla satsat hårt i år. Svågern radade i vanlig ordning upp det ena hypade innebetet efter det andra som han köpt enkom för Championatet och svärfar, som tidigare år i en omvänd psykologiansats försett oss mottävlare med allehanda exklusiva Apellbeten, hade i år köpt ett nytt spö till sig själv. Undertecknad har legat lågt på inköpsfronten i år men hade ett klart övertag i uppladdningen med en rad mer och mindre lyckade gäddturer i ryggen. Den allra mest taggade besättningsmedlemmen var kanske ändå jiggspecialisten J, 3 år, som i år följde med som styrman, domare och för att se och lära.



Full fart mot tävlingsvikarna.



Kylan på flera minusgrader talade dock emot oss och förmiddagen blev i vanlig ordning trög. Efter en timmes harvande på en beprövad djupbrant far vi till en grund vik där svågern direkt visar framfötterna. Längst in i viken på grunt vatten slukar en best till gädda hans papegojfärgade jerk i ett spinnstopp. Den drillas med säker hand in till båten och trots ett taktiskt nonchalant lyft i tafsen från undertecknad landas fisken. Pompa och ståt, ballonger och trumpeter – Gäddchampionatets första gädda är fångad!

Ledargäddan landas med ett taktiskt tafslyft. Foto: Seagull Photo

Svärfar och jag drar efter andan då vi vet att det kan vara vinnarfisken, medan J spontant ställer sig frågande till om det verkligen är en gädda som pappa fångat, se filmen.

I det här läget känner majoriteten av tävlingsfältet att en timeout är på sin plats och vi sätter av i 25 knop mot en närliggande sandstrand där damerna och Lille O gjort grillglöd och tar emot med laddade chokladtermosar.
Efter att svågern visat sina färdigheter vid grundfiske gör undertecknad, i egenskap av skeppare, det taktiska valet att satsa på lite djupare fiske efter lunchpausen. J hann innan han gav upp sin plats i tävlingsbåten förorda vinnarbetet från senaste turen, en rödsvart gummihistoria, och jag lyder omedelbart. Efter ett par släpningar upp och ner för djupbranten kommer hugget, precis nere vid botten nästan vertikalt under båten. Och upp kommer min viktigaste kilosgädda i karriären. Med sina 1,3 kilo är den nästan dubbelt så tung som svågerns fisk. Nu har jag segervittring.

Gäddchampionatets största vinnargädda genom tiderna.

Vi fortsätter att fiska i området, både djupare nedanför branten och grundare uppe på platån. Och det är på platån som nästa kontakt kommer. Efter att ha siktat mot högtflygande mål tar svärfar ner ambitionsnivån något…

På en ytligt infiskad Westins Magnum Pike, en riktig trögfiskeklassiker, känner han ett nätt litet hugg nära båten omedelbart innan vattenytan exploderar i maffig virvel, förmodligen då fisken blir rädd och vänder. Fisken fastnar aldrig men hade den gjort det hade svärfar haft segern som i en liten ask. Nu blir istället undertecknad som får statyetten under den efterföljande banketten. Med vinsten följer äran att under ett år få inneha den pampiga statyetten och att få en inskription (brännmärkning) i densamma. Den har nu en hedersplats i bokhyllan i vardagsrummet.



Statyetten till Årets fiskechamp

 //Nyllet

En trög dag med flötestrolling

I vintras satte Björnsits det relativt blygsamma målet att någon av oss två skulle lyckas ta en tia under året. Planen var att göra det tidigt under våren innan barn kom till världen etc. Men så floppade Vättern, en Mälargädda hade lekt av sig 100 gram för mycket, vi lät oss distraheras av en mängd sjukilosfiskar och här står vi nu på noll.
Det är 55 dagar kvar av 2010. Av dessa är inte många fiskedagar och de som är det är dessutom korta. Därtill hotar kyla och isläggning, köldstelhet… Käpparna som hotar sätta sig i vårt tiokiloshjul är många.

Dagens tur på Ekoln gav ingen tia. Faktum är att den länge såg ut att inte ge nåt alls. Planen var flötestrolling på de stora vidderna efter pelagiska björngäddor. Jag hade fått lite stalltips av Jocke och allt kändes hett och bra, inte minst då ekolodet visade på stora mängder betesfisk.
Men mört ville gäddorna inte ha idag. Vid lunchtid summerade jag till två avbrutna hugg på det spö som gått på djupet. Det ena hugget såg jag men hann inte göra mothugg innan fisken släppt och det andra märkte jag först när jag såg bitmärkena i mörten.

Det var först när jag åkte in på grundare vatten som det började hända nåt överhuvudtaget. Med en perfekt vind akterifrån kunde jag stå och kasta lite i fören medan mörtarna kom släpande efter. (Ja, med aktermonterad elmotor krävs fullt fokus att styra en Ockelbo i en aldrig så liten motbris…)

Efter några kast när jag släpat fram en Bulldawgkopia nära botten så slackhugger det och en fyrakilos kan landas. Jag kör vidare med samma strategi, bottennära och halvsnabbt, och får en snipa och tappar en lite bättre. Jag får ett hugg på de släpande mörtarna också, men på den som släpar alldeles efter båten. Säkert var det en följare på gummibetet som tog mörten när ködern försvann.



Alla dagens gäddor krokades längst ut i munnen.



Hur som helst så kändes det som en riktigt trög dag där man verkligen måste få betet framför nosen på gäddan. Björnsits recept för pelagisk flötestrolling är i regel ganska ytligt fiske på fiskar som är aktiva och letar mat i de övre vattenlagren. Idag passade inte den strategin. Dessutom känns det för ett paravanfreak som mig rent ut sagt påfrestande att i strålande solsken åka runt med flötena rakt bakom båten, vilket TDA-reglerna kräver.

Nästa fisketur på agendan är som sagt Gäddchampionatet med svärfar och svågern på söndag. Målet då är att kort och gott få gädda. Kanske är det då som tioklubbaren kommer?
//Nyllet

Helhelgsfisket - hela storyn

Som alla elitidrottare vet går luften lätt ur en efter en hård och målmedveten satsning. Det är därför rapporten från helghelgsfisket dröjt. Och att vi inte fick så stora fiskar som vi hoppats på.
Vad gäller tävlingshetsen så lade den sig efter ett par timmars fiskande med taktik och rackarspel mellan båtarna och stämningen var på det hela taget rätt god. Och det var tur då Björnsits i sin iver att slowtrolla upp de stora gäddorna mustade ur samtliga tre batterier till elmotorn och sedan märkte att plootern dragit ur startbatteriet till femtiohästaren. Jag kan säga att vi var rätt ödmjuka då vi ringde grabbarna i Nynäs Dirt och bad om bogsering…
Fisket då, jo det var trögt. Trots tillsynes kanonförutsättningar så fick vi inte uppleva de huggperioder vi haft i det här vattnet tidigare under hösten, utan det trillade upp någon fisk här och någon fisk där under första dagen, alla mellan 4 och 6,5 kilo.

Efter en trevlig och trång stugkväll med pizza och pilsner och en natt med förmodligen knasiga mängder inhalerad knallgas på grund av de många batterierna som skulle laddas upp var det dags för rond två.

Båda båtarna fiskade i samma område under förmiddagen och vi hade full koll på varandra. Björnsits hade ett fåtal hugg med lika många landade medan grabbarna i Dirt fick massor av hugg men långt ifrån lika många fiskar och formligen gödslade med betesmört på fjärden.
När vi tröttnat på nötandet gav H:son och jag oss av för att testa lite nya områden, vilket gick sådär. På ett grundområde fick jag en av de fulare gäddorna jag sett i levande tillstånd. Till slut styrde vi dit jag fick förra resans åttakilos och lyckades där knipa varsin sexkilos på spinn, vilket alltid är lika roligt. H:sons högg på et stort gummibete och min på en Westins Jätte.
Efter det, lagom till skymningen, åkte vi upp till den djupkant vi nött så pass att området är ett stort lila fält på plottern efter alla spåren. Vi skulle nöta ännu lite till, den här gången uppankrade och beväpnade med ett varsitt flötmete och spinnspö. Förhoppningen var att betesfisken skulle flyttat upp grundare mot kvällningen, vilket den också gjort. Dock var gäddorna fortfarande tröga. Jag hade två kontakter på en zalt och ett spinnerbait, konstigt nog båda gångerna på första kastet efter betesbyte. Omväxling förnöjer…

Och så i resans elfte timme kom den största fisken. H:sons flöte, liggande precis vid båten, var plötsligt borta och efter ett mothugg började en fin fajt. Gäddan visade sig väga 7,5 och bättre än så blev det inte den här gången. En fin fisk men som inte riktigt infriade de förväntningar vi hade på trippen.

Fint folk kommer sent

För undertecknad är mälarfiske planerat imorgon fredag och dessutom det årliga Gäddchampionatet mellan mig svågern och svärfar på söndag. (Spänningen stiger, ska någon få en fisk och vinna statyetten för första gången i tävlingens historia?)
H:son vilar sig i form och satsar på nästa helg, då han styr upp till de efterlängtade Hälsingevattnen.

Över och ut!
//Nyllet

Inför helgens fiske: Rackarspel och kapprustning

Till helgen drar Björnsits iväg på höstens enda helghelgsfiske tillsammans med frifräsarna i Nynäs Dirt bestående av Love och Staffan. Eller tillsammans förresten. Det som länge planerats som en sällskapstur har trissats till en stenhård tävling med gängbildning, rackarspel och kapprustning.



Den planerade gemensamma starkölslunchen har nu strukits till förmån för effektivt kolhydratintag i flötestrollingfart på varsitt håll. Det är bara en tidsfråga innan det gemensamma boendet avbokas. Björnsits överväger istället att gå i flytoverallsdvala på durken över natten. På det viset förloras ingen dyrbar fisketid och vi minimerar risken för sabotage.

Förutom dragbilen med trötta sommarpuckar och tejpad ruta har Björnsits hittills känts starka på kapprustningsfronten, inte minst tack vare målmedvetet och produktivt mörtstugearbete. Dock har vi ikväll nåtts av uppgifter att även grabbarna i Dirt fått fart på sina innerstadsmjärdar och det snackas om 200 mörtar över en natt att stoppa i ”livewellen” på deras amerikanska fiskemaskin. Dessutom erfar vi att de köpt en frontmonterad elmotor att bestycka skutan med…


Det blir med andra ord tufft på böljan i helgen. Kombinationen av Staffans kreativa kaos mixat med Loves militäriska kontinuitet kan bli vinstgivande. Deras samboskap ger också överlägsna möjligheter att planera, repetera strategier och bygga laganda.


Man ska dock aldrig glömma att blod är tjockare än vatten. Björnsits har fiskat ihop sedan blöjåldern, fiskar som en klan och gör det med Björnsitsen på!


Björnsits...




...på!





Love. Nynäs Dirt är inga C&R-killar direkt.

  

Staffan. Att åka trampbåt är en sak. Att få stora gäddor en helt annan...

 //Nyllet

Film från senaste turen

Det är ett sattyg att trängas med ett filmteam i båten, men med det här slutresultatet är det helt klart värt det. Björnsits Productions har slitit övertimmar med redigeringen hela veckan. Se och njut!



//Nyllet

Årets bästa tur?



Mörttjuv

  
Nyllet och jag hade sedan länge planerat in en heldag med slowtrolling i en hemlig älv, som skiljer Norrland från de mindre ädla delarna av Sverige. Trippen inleddes med inköp av proviant och peppning hos Nyllet i Uppsala kvällen innan. Lördagen inleddes tidigt med uppstigning klockan 05:00. På plats vid älven någon timme senare konstaterades att det var lika kallt som vi befarat. På med overallen och ut på vattnet. Själv hade jag slitit två dagar med mete efter saftiga betesfiskar bara för att konstatera att Nyllets mörtstuga var proppfull med feta mörtar och en borre i regstorlek....

Första anhalten blev en djupkant med sjuka mängder betsefisk.Ut med fyra betsefiskar och elmotorn fick jobba lite. Efter 4 snabba fiskar hade vi goda förhoppningar för fortsättningen på dagen. Fisket flöt på och nappen avlöste varandra. Samtliga fina fiskar mellan 4 och 6 kilo. Till en början blev jag utfiskad av Nyllet men jag tror att statistiken jämnade ut sig i slutet på dagen. När solen hade värmt upp luften lite började dom lokala trollarna dyka upp och det blev riktigt trångt på våran kant. Alla skulle naturligtvis fiska på samma ställe som oss...Efter att nästan blivit påkörda ett antal gånger ledsnade vi och bytte ställe. Bonnatrollarna höll cirka tre knop och visste uppenbarligen inte vad paravaner och normalt hyfs var..Suck...




Trångt om saligheten...

  
Provade ett annat ställe där Nyllet tidigare sett mycket betesfisk och det var där jag tog förra turens största fisk på 6 kilo. Trollande på en stund med flera fiskar över 4 kilo. Nyllet fick ett napp och mothugget satt i vanlig ordning som en keps! Från början trodde vi inte att fisken var speciellt stor men när den närmade sig båten blev det annat. Efter några grymma rusningar mot bottnen tio meter ner som fan inte gick hindra kunde Nyllet lyfta in fisken över båtkanten. En tjusig donna på 8.1 kilo med en rejäl buk. Tror den var dryga metern lång, rätta mig om jag har fel Nyllet.

8,1 pannor, prick metern lång

Detta blev dagens största fisk och målet med trippen var uppnått. Vi hade sänkt förväntningarna lite och hade sagt att 7+ var dagens mål även om en tia hade varit mumma! Totalt under dagen lyckades vi lura upp ett femtontal gröningar och det var endast ett fåtal som var under 4 kilo. Roligt fiske med pigga fiskar och roliga fighter. Som tur var hade vi tagit med tre batterier eftersom vi mustade ur alla tre ordentligt.






  
Nu får vi se när nästa tur blir men vi har redan börjat planera för en tvådagars i samma vatten. Det kan hända att jag försöker klämma in en skärgårdstur till helgen. Jag är ju tvungen att nöta på lite själv för att om möjligt ta in försprånget Nyllet har i resultatligan (9,9 mot 8,2 kilo). Jag har även planer på en tur till vattnet där jag trollade upp en 8 kilos sommargädda tidigare i år. Funderar på en metetur till ett litet vatten som producerat några riktiga grisar oxå. Får se vad tiden räcker till. Ångesten över säsongens slut börjar komma smygande så vi får se vad som hinns med. Vägrar lägga mig på rygg innan nyår i alla fall.

Skitfiske!

//Hson

Nya insättningar på gäddkontot

Den som vill ha läsa inspirerande fiskerapporter och skildningar kan sluta läsa här då det här inlägget inte borde  publicerats såvida inte det ursprungliga syftet med bloggen var att fungera som en lättsam fiskedagbok. Och i såna skriver man även om skitturer. Den som däremot vill driva lite tid kan fortsätta läsa och dessutom kolla på filmklippet nedan.
Förra helgens gäddfiske rev barriären för månaders uppdämt gäddfiskebegär och taggningen i Björnsitsteamet var enorm inför lördagens tripp på Mälaren. Vi hade en plan för dagen, fintrimmade beten och en sjujäkla god stämning i truppen. Målsättningen var dock relativt blygsam, att få uppleva ett roligt fiske och kanske kanske få bärga någon metergädda.
Efter att vi mötts av krångel med en inparkerad båttrailer, vilket sinkade oss med minst en timme, kände vi att vi var värda en riktigt actionfylld dag. Men icke! Mellan klockan 9 och 17 fick vi tre snipor och hade en följare. Det enda vi egentligen lyckades med var att få själva hugget från en snipa med på film, vilket var ganska tursamt (apropå skittur...) med tanke på att allt bildmaterial som togs under dagen är med i filmen nedan.



Björnsits är nu lite knäckta och ser fram emot lite kyla och riktigt höstfiske. Då ska vi ta stora gäddor.
//Nyllet