Säsongsfinal med bonnatrolling

Börjar bli lite tjatigt det här att skriva ickenyheter på bloggen, men tyvärr måste jag rapportera om ännu ett skitpass under förevändningen att syftet med sidan faktiskt är att vara en fiskedagbok. Jag hade gärna slutat båtfiskeåret på ett bättre sätt än med fyra turer på raken med riktigt trögt fiske, för det kan mycket väl vara så att det här var sista passet i Ockelbon under 2010.

Idag fiskade jag med Love från Nynäs Dirt. Förbrödringen var total och av den tidigare gängmentalitet som rådit mellan Dirt och Björnsits märktes inte mycket. Love hade till och med passet igenom en Bearseat runt midjan, vilket till och med hardcorebjörnsittare som H:son och jag sällan har.
Det var trolling som stod på schemat. Dels för att spinnfiske inte var aktuellt på grund av kylan och dels för att vi ville testa viddernas gäddor.
Trolling ger utrymme för snack och i vanlig ordning planerade vi för en rad intressanta projekt, både på hemmaplan och ute ivärlden och mer eller mindre högoddsiga. Det var den stora behållningen av dagen som annars var kall som attan med starkare nordanvind än utlovat.

Fisket då? Jo vi fick en gädda. Ett enda hugg på många timmars trolling. Gammelzaltar och gammelwestinare varvat med och allehanda nymodligheter släpade i farter mellan rodd- och laxtrollarspeed – inget hjälpte. Vi körde över djupt vatten med omväxlande en och två dipsys mest för sidledsspridningens skull (man får ju inte köra sidparavaner på TDA2-vatten) och därtill ytligt fiskande släpspön. Planen var att cirkulera runt de stora stimmen med betesfisk jag sett tidigare ute på fjärdarna men de visade sig ha splittrats sedan förra veckan vilket gjorde upplägget lite svårt.

Bonnagädda och gäddbonne

Lite jobbigt var också att batteriet visade sig vara stendött när vi skulle traila i. Orsaken var att den automatiska länspumpen frusit i påläge och mustat ur allt vad som fanns i strömväg. Typiskt att det hände när Love var med då det är precis det han varnat för sedan han själv drabbades av samma sak. Dock med resultatet den gången att pumpen gått varm och smält ihop till en plasthög.

//Nyllet

Gammal goding och angelfiskare

Som nyllet berättade i föregående inlägg så åkte jag upp till Team Björnsits rötter för att wobblertrolla i en sjö som jag tror hårt på. När hela cirkusen med sambo, jycke och katterna Rune och Sixten kom upp till Hudiksvall på torsdagskvällen kunde jag chockad konstatera att det var 14 grader kallt och rejäla snödrivor längs med vägarna. Dom sista dagarnas kyla och snö hade förstört mina planer och isen låg på nästan alla sjöar. Sämsta tänkbara läge då isen ligger men ändå inte håller att gå på.

Den enda sjön som jag bedömde borde vara fiskbar från båt var Dellen. I alla fall utan att ta någon risk att åka x antal mil för att konstatera att det inte var fiskbart och få vända hem med gråten i halsen över uteblivet fiske. På fredagskvällen skottade jag fram båten. Det spöregnade och var 20 cm blötsnö. Jag funderade om det var så att det var något fel i mitt huvud men konstaterade att det var satsningar som denna som sållade agnarna från vetet. Nån gång borde det löna sig med allt slit!

Lördag morgon var jag sjösatt och klar när det började bli ljust. Kvicksilvret pendlade runt nollan och det var mulet med regn i luften. Kändes som okay väder för fiske i alla fall. Började leta betesfisk i en stor vik som vi snackat lite om tidigare. Betesfisk var det ont om och likaså gäddor så jag tog på skidglasögonen och brände iväg 20 minuter längre bort till ett stort område som brukar hålla mycket betesstim och där Nyllet tog en 8+ en mellandag för några år sedan. Betesfisken lyste med sin frånvaro även här men jag nötte ändå på till skymningen. Lyckades trolla upp 4 gäddor mellan 2,5 och 4,5 kilo under dagen. I vanlig ordning fiskade min gamla goding, en super shad rap i färgen hot tiger riktigt bra i det klara vattnet. Fan vet vad det är med den wobblern men den sviker aldrig! Oglamorös och i en alldeles för skrikig färg men den har en plats i förstafemman i alla fall.

Inför dag två var goda råd dyra. En till misslyckad trollingdag på Dellen var utesluten då det är en ganska tråkig sjö och trots sin storlek och goda tillgång på betesfisk håller väldigt få stora gäddor. Därför plockade jag fram ismetegrejerna för första gången på länge. Tanken var att leta en mindre sjö som hade is som höll att gå på trots dom senaste dagarnas regn.

Åkte ut tidigt på morgonen och kom ner till sjön som såg oroväckande mörk ut i isen. Tog ett försiktigt steg ut och trampade omgående igenom. Som tur var var det grunt på platsen och jag gick istället ut på en brygga så jag kom ut en bit från land. Där höll isen om än knappt. Provborrade och konstaterade mindre än 10 cm mjuk dubbelis. Funderade på att sticka till en annan sjö men blev lite vrång och ville inte ändra på min plan.

Satte ut spöna nära land eftersom isen blev sämre längre ut. Kändes surt då det hetaste stället enligt mig borde var lite längre ut. Jag tycker inte om att begränsas i mitt fiske av yttre faktorer men ibland får man acceptera det helt enkelt. Jag vågade inte gå längre och så var det med det. Flyttade runt mina spön längs sjökanten hela dagen och kunde när det mörknade räkna in 4 gäddor även i dag med en topp på drygt 5 kilo. Fisken var 93 cm lång och såg rent ut sagt förjävlig ut!

Samtliga fiskar hade skador från tidigare fiskare. Krokskador och någonting som såg ut som förfrysningsskador. Jävla angelfiskare! Borde vara lag på avkrokningsmatta och fiskeförbud vid kallare väder! Tråkigt å se i alla fall.

För att summera helgen så var det ett klent resultat men det kunde ju varit värre. Nu blir det lugnt ett tag framöver då jag känner att jag försummat mycket här hemma. Ska försöka tagga upp nyllet inför lite isfiske i mellandagarna. Får se hur det går!

Skitfiske på er!

/Hson

Ännu ett trögt pass

När man lägger ner mycket möda och stort besvär på sitt gäddfiske hoppas man att det ska betala sig. Det intalade jag mig i alla fall i fredags när jag satt i gryningsmörkret i 25 knop med snöblandat regn smattrande i ansiktet i nära två mil. Inte minst efter att kvällen innan ha skottat mig in på varvet för att få upp grinden (det var runt 1,5 decimeter i Uppsala på torsdagen), bytt till vinterdäck på trailern (man vill ju varken åka dit för sjö- eller landpolisen) och skottat ur båten. Lägg där till en skottning av sjösättningsrampen innan sjösättningen och jag var värd åtminstone en 11,7-kilos.

Broddar på!

Men det blev såklart en riktigt kärv dag. Om man ska se det positivt så förde ju regnet det fina med sig att den resterande snön i båten smälte undan under dagen. Och det var ju skönt att jag inte fick så mycket gädda så att jag slapp hantera de kalla fiskarna med mina djupfrysta händer. Och skönt att de få jag fick var små, för det tar ju så länge att väga, mäta och hantera de stora gäddorna…
Det var återigen flötestrolling som stod på schemat, med reservplanen att eventuellt komplettera med lite spinnfiske om temperaturen tillät, inte minst på grund av att jag hade lite klen storlek på betesfiskarna. En av dem, en brax, var jag dock mycket nöjd med när jag sjösatte två meter under ett flöte över 12 meters bottendjup innan jag tacklade de andra två spöna. Det tog max två minuter innan baitrunnern började knarra och jag kunde dra till med ett mothugg. Lite sur över att det var en morgonpigg och ytjagande snipa som knipit min enda riktigt anständiga betesfisk konstaterade jag ändå att det var en bra indikation på fisket med hugg direkt.

Men sedan blev det trögt – riktigt trögt. Framåt lunchtid fick jag en snipa till efter att ha sänkt ner betesfiskarna och precisionskört precis vid botten. Den sista timmen lägger jag ner flötestrollingen för att kolla om gäddorna gått in i vikarna i jakt på grundstående mört och brax. Och återigen så hugger det direkt när jag börjar. På det första kastet med en egenhändigt lättad suspending Buster, målad av H:son i en murrigare variant av Söders red tiger-färg, hugger det direkt när jag tajtar upp linan. Med nytt hopp tror jag mig hittat huggvilliga gäddor. Men icke. Förutom ett hyggligt hugg som jag missar händer inget mer innan jag, med påtaglig oro för upptrailningen på den snö- och istäckta rampen, måste börna hemåt i skymningen. Tyvärr hinner jag innan det sumpa nämnda custom-Buster i ett bottennapp, vilket känns surt eftersom det var trofén för Årets Björnsitsgädda -08. Ska du inte damma av airbrushen snart, H:son?



Sista bilden på custom-red tigern























Apropå det så har H:son i sin vilda jakt på Årets Björnsitsgädda 2010 kört två pass uppe i Hälsingland. Han rapporterar om höga plogkanter och julstämning och står, trots mina ansträngningar med skyffeln, för veckans snöröjning. Rapport från fisket kommer här på bloggen.

//Nyllet

Gäddchampionatet anno 2010

I söndags var det traditionsenligt på allhelgonahelgen dags för det årliga Gäddchampionatet mellan svärfar, svågern och undertecknad. Det här skulle bli tredje året som tävlingen genomfördes och jag tror vi alla kände på oss att årets upplaga skulle bli historisk, det vill säga med minst en landad fisk.

Redan inne vid bryggan började man ana att alla satsat hårt i år. Svågern radade i vanlig ordning upp det ena hypade innebetet efter det andra som han köpt enkom för Championatet och svärfar, som tidigare år i en omvänd psykologiansats försett oss mottävlare med allehanda exklusiva Apellbeten, hade i år köpt ett nytt spö till sig själv. Undertecknad har legat lågt på inköpsfronten i år men hade ett klart övertag i uppladdningen med en rad mer och mindre lyckade gäddturer i ryggen. Den allra mest taggade besättningsmedlemmen var kanske ändå jiggspecialisten J, 3 år, som i år följde med som styrman, domare och för att se och lära.



Full fart mot tävlingsvikarna.



Kylan på flera minusgrader talade dock emot oss och förmiddagen blev i vanlig ordning trög. Efter en timmes harvande på en beprövad djupbrant far vi till en grund vik där svågern direkt visar framfötterna. Längst in i viken på grunt vatten slukar en best till gädda hans papegojfärgade jerk i ett spinnstopp. Den drillas med säker hand in till båten och trots ett taktiskt nonchalant lyft i tafsen från undertecknad landas fisken. Pompa och ståt, ballonger och trumpeter – Gäddchampionatets första gädda är fångad!

Ledargäddan landas med ett taktiskt tafslyft. Foto: Seagull Photo

Svärfar och jag drar efter andan då vi vet att det kan vara vinnarfisken, medan J spontant ställer sig frågande till om det verkligen är en gädda som pappa fångat, se filmen.

I det här läget känner majoriteten av tävlingsfältet att en timeout är på sin plats och vi sätter av i 25 knop mot en närliggande sandstrand där damerna och Lille O gjort grillglöd och tar emot med laddade chokladtermosar.
Efter att svågern visat sina färdigheter vid grundfiske gör undertecknad, i egenskap av skeppare, det taktiska valet att satsa på lite djupare fiske efter lunchpausen. J hann innan han gav upp sin plats i tävlingsbåten förorda vinnarbetet från senaste turen, en rödsvart gummihistoria, och jag lyder omedelbart. Efter ett par släpningar upp och ner för djupbranten kommer hugget, precis nere vid botten nästan vertikalt under båten. Och upp kommer min viktigaste kilosgädda i karriären. Med sina 1,3 kilo är den nästan dubbelt så tung som svågerns fisk. Nu har jag segervittring.

Gäddchampionatets största vinnargädda genom tiderna.

Vi fortsätter att fiska i området, både djupare nedanför branten och grundare uppe på platån. Och det är på platån som nästa kontakt kommer. Efter att ha siktat mot högtflygande mål tar svärfar ner ambitionsnivån något…

På en ytligt infiskad Westins Magnum Pike, en riktig trögfiskeklassiker, känner han ett nätt litet hugg nära båten omedelbart innan vattenytan exploderar i maffig virvel, förmodligen då fisken blir rädd och vänder. Fisken fastnar aldrig men hade den gjort det hade svärfar haft segern som i en liten ask. Nu blir istället undertecknad som får statyetten under den efterföljande banketten. Med vinsten följer äran att under ett år få inneha den pampiga statyetten och att få en inskription (brännmärkning) i densamma. Den har nu en hedersplats i bokhyllan i vardagsrummet.



Statyetten till Årets fiskechamp

 //Nyllet

En trög dag med flötestrolling

I vintras satte Björnsits det relativt blygsamma målet att någon av oss två skulle lyckas ta en tia under året. Planen var att göra det tidigt under våren innan barn kom till världen etc. Men så floppade Vättern, en Mälargädda hade lekt av sig 100 gram för mycket, vi lät oss distraheras av en mängd sjukilosfiskar och här står vi nu på noll.
Det är 55 dagar kvar av 2010. Av dessa är inte många fiskedagar och de som är det är dessutom korta. Därtill hotar kyla och isläggning, köldstelhet… Käpparna som hotar sätta sig i vårt tiokiloshjul är många.

Dagens tur på Ekoln gav ingen tia. Faktum är att den länge såg ut att inte ge nåt alls. Planen var flötestrolling på de stora vidderna efter pelagiska björngäddor. Jag hade fått lite stalltips av Jocke och allt kändes hett och bra, inte minst då ekolodet visade på stora mängder betesfisk.
Men mört ville gäddorna inte ha idag. Vid lunchtid summerade jag till två avbrutna hugg på det spö som gått på djupet. Det ena hugget såg jag men hann inte göra mothugg innan fisken släppt och det andra märkte jag först när jag såg bitmärkena i mörten.

Det var först när jag åkte in på grundare vatten som det började hända nåt överhuvudtaget. Med en perfekt vind akterifrån kunde jag stå och kasta lite i fören medan mörtarna kom släpande efter. (Ja, med aktermonterad elmotor krävs fullt fokus att styra en Ockelbo i en aldrig så liten motbris…)

Efter några kast när jag släpat fram en Bulldawgkopia nära botten så slackhugger det och en fyrakilos kan landas. Jag kör vidare med samma strategi, bottennära och halvsnabbt, och får en snipa och tappar en lite bättre. Jag får ett hugg på de släpande mörtarna också, men på den som släpar alldeles efter båten. Säkert var det en följare på gummibetet som tog mörten när ködern försvann.



Alla dagens gäddor krokades längst ut i munnen.



Hur som helst så kändes det som en riktigt trög dag där man verkligen måste få betet framför nosen på gäddan. Björnsits recept för pelagisk flötestrolling är i regel ganska ytligt fiske på fiskar som är aktiva och letar mat i de övre vattenlagren. Idag passade inte den strategin. Dessutom känns det för ett paravanfreak som mig rent ut sagt påfrestande att i strålande solsken åka runt med flötena rakt bakom båten, vilket TDA-reglerna kräver.

Nästa fisketur på agendan är som sagt Gäddchampionatet med svärfar och svågern på söndag. Målet då är att kort och gott få gädda. Kanske är det då som tioklubbaren kommer?
//Nyllet

Helhelgsfisket - hela storyn

Som alla elitidrottare vet går luften lätt ur en efter en hård och målmedveten satsning. Det är därför rapporten från helghelgsfisket dröjt. Och att vi inte fick så stora fiskar som vi hoppats på.
Vad gäller tävlingshetsen så lade den sig efter ett par timmars fiskande med taktik och rackarspel mellan båtarna och stämningen var på det hela taget rätt god. Och det var tur då Björnsits i sin iver att slowtrolla upp de stora gäddorna mustade ur samtliga tre batterier till elmotorn och sedan märkte att plootern dragit ur startbatteriet till femtiohästaren. Jag kan säga att vi var rätt ödmjuka då vi ringde grabbarna i Nynäs Dirt och bad om bogsering…
Fisket då, jo det var trögt. Trots tillsynes kanonförutsättningar så fick vi inte uppleva de huggperioder vi haft i det här vattnet tidigare under hösten, utan det trillade upp någon fisk här och någon fisk där under första dagen, alla mellan 4 och 6,5 kilo.

Efter en trevlig och trång stugkväll med pizza och pilsner och en natt med förmodligen knasiga mängder inhalerad knallgas på grund av de många batterierna som skulle laddas upp var det dags för rond två.

Båda båtarna fiskade i samma område under förmiddagen och vi hade full koll på varandra. Björnsits hade ett fåtal hugg med lika många landade medan grabbarna i Dirt fick massor av hugg men långt ifrån lika många fiskar och formligen gödslade med betesmört på fjärden.
När vi tröttnat på nötandet gav H:son och jag oss av för att testa lite nya områden, vilket gick sådär. På ett grundområde fick jag en av de fulare gäddorna jag sett i levande tillstånd. Till slut styrde vi dit jag fick förra resans åttakilos och lyckades där knipa varsin sexkilos på spinn, vilket alltid är lika roligt. H:sons högg på et stort gummibete och min på en Westins Jätte.
Efter det, lagom till skymningen, åkte vi upp till den djupkant vi nött så pass att området är ett stort lila fält på plottern efter alla spåren. Vi skulle nöta ännu lite till, den här gången uppankrade och beväpnade med ett varsitt flötmete och spinnspö. Förhoppningen var att betesfisken skulle flyttat upp grundare mot kvällningen, vilket den också gjort. Dock var gäddorna fortfarande tröga. Jag hade två kontakter på en zalt och ett spinnerbait, konstigt nog båda gångerna på första kastet efter betesbyte. Omväxling förnöjer…

Och så i resans elfte timme kom den största fisken. H:sons flöte, liggande precis vid båten, var plötsligt borta och efter ett mothugg började en fin fajt. Gäddan visade sig väga 7,5 och bättre än så blev det inte den här gången. En fin fisk men som inte riktigt infriade de förväntningar vi hade på trippen.

Fint folk kommer sent

För undertecknad är mälarfiske planerat imorgon fredag och dessutom det årliga Gäddchampionatet mellan mig svågern och svärfar på söndag. (Spänningen stiger, ska någon få en fisk och vinna statyetten för första gången i tävlingens historia?)
H:son vilar sig i form och satsar på nästa helg, då han styr upp till de efterlängtade Hälsingevattnen.

Över och ut!
//Nyllet