Del två från karpfisket.

Hur gick fisket då? Jo det gick inget vidare. Tidigt på natten när jag precis somnat i min nya sköna säng i mitt fallfärdiga bivvie efter att ha läst nyaste Fiskefeber hade jag ett rejält run. Sömndrucken hörde jag ett rejält pipande från ett av larmen. Det bara tjöt i cirka 3-4 sekunder och sedan var det tyst. Jag svor tyst för mig själv och gick ut för att kolla till mina spön. Alla tre spön verkade helt i sin ordning vilket verkade mystiskt efter ett sådant run. Samtlig hangers hängde där dom skulle. Jag funderade lite vad som kunde ha hänt men sömnig som jag var kom jag inte fram till något. Chansade på att fisken släppt betet ganska snabbt och att det var bättre att låta det ligga i än att kasta om alla spön. På morgonen när jag packade upp såg jag anledningen. Taffsen var helt av på det spöt som låg närmast land. Troligen har karpen tagit betet och sedan boltat rakt in i nått av dom mindre träd som ligger lite här och där så sänket har fastnat och tafsen gått av. Använde 25 punds tafsmaterial från Kevin Nash men det verkade inte palla för trycket! På väg hem såg jag två fina karpar som gick och solade på halvmeterdjupt vatten. Gjorde några försök att få dom att ta på ytan men det var dom ointreserad av. Det var iaf en fin upplevelse att se dom fina fiskarna på nära håll. Det var en mindre fisk runt kanske 4-5 kilo och en lite större runt 7-8 kilo. Den större var grymt grov över ryggen och var lite röd på stjärtfenan.

Nu är jag taggad på revansch och det blir troligen en ny tur i veckan som kommer.

Hur gick det med tältet då? När jag kom hem ringde jag direkt till grabbarna på Popup. Blev mycket väl mottagen och dom tyckte det var förjävligt. Enligt dom måste jag ha fått ett tält som skulle på reklamation av misstag. Alternativen var att skicka tältet och få ett nytt bättre tält eller åka till Örebro och byta på plats. Efter en kort fundering packade vi in oss i bilen, jag Lisa och Dagny blåste ner för att botanisera i tält och annat smått och gott. Jag kom hem med ett nytt Nash tält och 20 talet kilo mäsk och boilies. Så nu ska det bli karpfiske av framöver!

Rapporter om årets första karp kanske kommer i veckan om jag har tur!

Ha de!

//Hson

Inlägg från karpsängen.

Första inlägget in action! I detta nu ligger jag i min karpsäng och väntar på att larmen ska tjuta. Första passet för i år och första inlägget från min nyinköpta coola iphone 4. Lisa och dagny har precis åkt hem efter lite grillning och sarvmete. Lisa ägde totalt på det senare och fångade dryga 10talet firrar på flötmete med majs. Själv fiskar jag med tre spön med lite olika beten. Började kvällen med två spön med boilies och ett med majs, men nu mot natten åkte Majsspöt upp och byttes mot popups på grund av alla hungriga Sarvar. Än så länge har det varit lugnt utan tecken på Karp. Tyvärr är jag fortfarande irriterad över mitt nya bivvie. Köpte det i höstas på popup tackle. Ett jrc tält som dom haft på en mässa. Fullt fungerande enligt dansken. När vi börjar sätta upp det märker vi att en av pinnarna är av och att en fattas helt. Hur fan ska man få upp ett tält då? Efter en del trixande fick vi upp skiten så det står upp i alla fall. Ser ut som en kasse skit och jag hoppas att det inte börjar blåsa! Jag vet en som kommer att ringa till popup tackle i morn när han kommer hem iaf. Får hoppas att dom har vett å lösa situationen iaf.

En Karp skulle iaf göra mig lite gladare i eländet!

På återseende!

//Hson

Aw-fiske



Gädda och fångstman i chock.



På tisdagseftermiddagen var det Nyllet som fyllde termosen ur kaffemaskinen och gav sig ut med trailern i Uppsalas eftermiddagsrusningstrafik. Det var dags för afterworkfiske!
Jag kände att ett spinnpass vore bra för hälsan och lugnet då jag, hur konstigt det än kan låta för en gäddfiskare, lämnar landet för en medelhavssemester mitt i brinnande säsong.

Lite försenad pälsade jag på mig rejält innan jag styrde mot de lite närmare gäddlokalerna. Temperaturen på bara några grader inbjöd inte till några långseglingar och dessutom hade jag ett par ställen som gick bra förra året som skulle testas.

På första ankringen har jag ett hugg på en långsamt fiskad Buster jerk som borrats upp kvällen innan och lättats så att den är långsamt sjunkande. Hugget, som kom på lång lina, är snarare en puff då betet hänger upp sig på tafsen. Då inget mer händer flyttar jag i riktning mot där jag hade fiskkontakten.

Snabb invevning, långsam, oregelbunden, jerkar, tailar, wobblers testas. Och till slut kommer hugget, attacken. Det är en Zamtail i skitmörtsfärg som blir attackerad på en meters lina. Och jag blir livrädd då fisken kommer i full sula. Fisken blir lika chockad den då jag klipper till med ett gälgrepp mer eller mindre på volley. Det kan nog vara min snabbaste fajt av en femplusgädda.

Fisken väger 5.78 och blir dagens enda. Det positiva med den tröga och riktigt kalla turen är att minnet av den kommer verka positivt på sinnesfriden i solstolen.
//Nyllet

Okristligt påskafiske

Förra turens avslutning gav mersmak och en tro på tioplus. Därför ställde jag väckarklockan på den okristliga tiden 03.50. Därigenom skulle jag få ett bonuspass innan jag – pigg som en lärka – spenderade annandag påsk med familjen från klockan 11. En tanke var också att fisken är mer inriktad på käk under tidig morgon såhär i lektider.

Frukost med utsikt

Mälaren låg spegelblank när jag åt min frukost i 25 knop, på väg till den exakta positionen där vi fick gäddorna senast. Med en uppgående sol i ryggen blev jag filosofisk när ett sångsvanspar lättade och lågflög parallellt med min båt.
Väl på plats, mitt på jämnbottnen utanför en lekvik, monterar jag på en Gummibjörn i Brynäsfärg, den jag misslyckades med senast, och börjar banka av viken. Planen är att nöta med utgångspunkten att fisken fortfarande står på platsen.

Efter cirka en kvart känner jag en lätt knäpp, men mothugget blir ”i tomme”. Turligt nog retar det gäddan, som hugger igen då betet ”försvinner” i ett slackhugg några sekunder senare. Jag sopar till igen, får kontakt och fisken går upp och välver i ytan. Jag vet inte om det är gryningsljuset som förvillar men i några sekunder tror jag att det är en riktig bjässe jag krokat. Så var det inte, men in kommer en fin fisk på 5,91 kilo och 95 centimeter. Fisken är utlekt och har som en tom tarm hängande ut ur analöppningen, jag antar att det är de just tömda romsäckarna. Eller? Någon som vet?


Romsäck?

Jag spinner på och täcker av området 360 grader runt båten, om och om igen. Tyvärr har Brynäsgummibjörnen, som var det första prototypexemplaret H:son gjorde i vintras och som fick lite för klen ståltrådskonstruktion, gått sönder av fajten med gäddan och allt kastande då blyet och öglorna börjat röra sig inuti betet. Det får till följd att betet måste ”böjas till” inför varje kast och att det uppför sig olika hela tiden.

Då den gädda jag fick spottade ur sig en liten, 10 cm löja, tänds också idén att testa ett mindre bete. Något som jag också inför säsongen lovat mig själv att göra oftare då man ofta slentrianmässigt bara dänger på med beten på två decimeter och uppåt. Och när det gäller mindre beten är jag svag för Westins Magnum pike, en specialwobbler för riktigt långsamt fiske och som måste funnits sedan åttiotalet. Eller? Hur som helst är Björnsits, liksom övriga sportfiskesverige, delat i åsikterna om Magnum pajken.

Jag väljer en blå som gjorts svävande med större krokar och börjar ta hem den tätt över botten med långa spinnstopp. Och strax efter klockan sex inhalerar en bättre gädda wobblern. Fisken är i bättre kondition än den förra och som så många andra vi nu fått på platsen strax över 90 centimeter. Den väger 6,52 kilo och verkar ha det mesta av rommen kvar.

Efter bara ett par tveksamma kontakter de kommande timmarna då jag fortsätter fiska av närområdet med ett par omankringar så provar jag att drifta av viken i den lätta vind som börjat krusa ytan. I ett jättekast nära vassen hugger en gädda på knappt fyra kilo en Zamtail och kom att avsluta fisket för den här morgonen. Inte många gäddor men åtminstone bra medelvikt. Sen kommer alltid tanken, efter ett pass som senast, om en fiskekamrat med rätt nyans på betet och rätt knyck hade haft ett storartat fiske? Som tur är får man aldrig veta.

//Nyllet

Gummibjörnen har landat

Skärtorsdagen var den stora premiärdagen. Säsongspremiär för Björnsits och urpremiär för H:sons nya gummibete Gummibjörnen (tack Jocke för namnet, ditt prisexemplar ligger hemma hos mig. Portot är dyrt för hektovis med gummi :-) ).

Gummibjörnen kom att visa framfötterna direkt – och vilka framfötter sen! H:son visade också klass och dominerade ut undertecknad totalt. På det hela taget, en lyckad säsongspremiär med klimax under en intensiv kvällning på Mälaren.

Även om händelserna började först efter halv sex så fiskade vi hela dagen innan det. Vid lunch (Bullens med bröd och räksallad följt av kaffe och mazarin bland vårblommorna) summerade vi till en endaste fisk, en dryga femkilot tung gädda som högg en H:sontillverkad tailjerk. Fisken högg utanför en vassvik som vi efter det fiskade av duktigt med bara ett par tveksamma känningar som resultat.



Bullensbreak










Efter lunch susade vi mot nya oprovade vatten. Det såg hett ut på alla vis men vi fick inget. Vi testade både djupare i hopp om att locka gäddor som bestämt att hålla på sig ett tag och grundare för att locka de mer promiskuösa gäddor som så att säga äter mellan varven. Men icke.

Dock träffade vi på en himla fin kille och härlig medmänniska. Han körde Ockelbo – som jag – och var med i Svenska Gäddklubben – som jag. Allt var med andra ord upplagt för en lång och fin vänskap.
Vi träffades när H:son och jag var på väg in i en långsträckt och grund vik i god planfart och han tillsammans med en vän kom fräsande mellan oss och vassen, lite ovanligt tajt (undertecknad har ändå Fartygsbefäl klass XIII-examen och är en hejare på gott sjömanskap…). Björnsits stannade efter att ha blivit omkörda, la i ankaret och hade precis börjat fiska då vi hör någon skrika på 70 meters avstånd i ett inte helt intellektuellt tonläge ”Vafan! Går du in före?! Jävla idiot!”

H:son hissar ankaret och vi puttrar närmare för att säga att det väl ändå var han som gick in före. Men efter att ha blivit kallade det ena och det andra åker vi därifrån, varma i sinnet. Det är alltid roligt att träffa likasinnade på vattnet!

Efter att ha testat en rad nya ställen känner vi oss lite modstulna och beslutar efter ett lagråd att testa den exakta platsen där femman högg innan vi far hem. Teamet är i det här läget lite modstulna och H:son kan ha yttrat nåt i stil med ”man säger alltid att fisket kan vända såna här tröga dagar men det händer fan aldrig”. Han hade dessutom en lång natt av bovfångning att se fram emot och ville gärna hem och tvätta bort räksalladen i mürthen innan det. Men så skulle det inte bli.


Årets första






















Väl på plats på stället tar det inte lång stund innan jag får ett hårt hugg på en långsamt fiskad Pig. Fisken väger 6,6 kilo och är i härlig förlekskondis. Den bjuder på oväntat fin fajt och jag njuter i fulla drag. Jag hinner knappt släppa den innan H:son tar en fyrakilos på en liten, diskret färgad, egengjord jerk.

”Vi har hittat dom! Det är nu du borde ge Gummibjörnen en chans” säger jag och H:son kopplar på en orange, två hekto tung, nygjuten sak. Och det är nu det börjar – gummiracet!

De kommande 40 minuterna får H:son fem fiskar över fyra kilo (eller var det fler H:son?) med en 8,7 kilos 105-centimetare på topp – alla på orangefärgade Gummibjörnar. Vikter 4 kg (ca), 8,7 kg, 4,9 kg, 4,8 kg, 5,55 kg. Därtill en treplussare som sabbade statistiken.




8,7 kilo, 105-centimeter

  





















Själv sliter jag, alltmer stressad, på med en liknande Gummibjörn men med svart buk utan att ha så mycket som ett hugg. Det är först när jag går back to basics och sätter på en Zamtail som jag får en tröstande fyrakilos på första kastet innan H:son avslutar med ytterligare en fyra.
Efter ett par tappade fiskar till måste vi styra hemåt för att konstapeln ska hinna stämpla in.

Som sagt, en lyckad säsongspremiär och härlig dag på sjön. Gummibjörnen har landat med ett jätteplask och lär ge ringar på vattnet...

//Nyllet

Årets Björnsitsgädda 2010

Med flera timmar kvar på året kan Björnsits pressavdelning meddela att det blev Nyllet som tog hem titeln Årets Björnsitsgädda 2010 med sin mälarpjäs från i maj. Vikten på gäddan var något snöpliga 9,9 kilo fördelade på 110 centimeter. Teamet ser den som en värdig vinnarfisk trots att man är besvikna efter att ha misslyckats med det gemensamma målet att få en gädda över tio kilo under året.

H:son överlämnade det sedvanliga priset för Årets Björnsitsgädda redan på julafton (japp, Björnsits firar jul ihop vilket alla storfiskjägarteam med ambitioner borde göra). Detta efter att ha lagt ner alla planer på ett givande fiske i mellandagarna på grund av det närmare metertjocka snötäcket som täcker hälsingeisarna.

H:son sucker, Köder deluxe? Vad ska modellen heta?

Årets pris blev synnerligen uppskattat, då det bestod av två prototyper av H:sons helt nya gummibete. Den Brynäsfärgade är för grundare fiske och väger in på 175 gram medan den blåsilvriga är något tyngreför det djupa fisket. Midvintertesterna visar att den mjuka gummiblandningen gör att stjärten rör sig fint i låga farter och att hela betet har en glödhet vaggande rörelse genom vattnet. En förmodad dräpare till vårens och sommarens spinnfiske. Betet har ännu inte fått något namn varför förslag tacksamt mottages. Skriv en rad i bloggens kommentarsfält så har du chans att vinna ett reservdäck till en Opel Ascona. (Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.)

Med denna inteckning har Nyllet tagit Årets Björnsitsgädda 2006, 2008 och 2010. H:son har två inteckningar, 2007 och 2009.

Med facit i hand

Så här i efterhand, om vi hade vetat där och då, den där strålande aprildagen på Vättern, att vi skulle stå utan en tia i teamet med 19 dagar kvar av året så hade vi vägt den här tjockisen. Eller hur H:son?
//Nyllet