Sarv - Zalt 2-2

H:son och jag begav oss ut för att jaga gädda i helgen, som var den sista i september och oerhört blåsig. Jycken och sonen har bidragit till det faktum att ingen av oss fiskat gädda sedan juli, så det var helt klart dags. Taggningen var bra och planen var att spinna upp de stora gröna. Dock hade H:son med sig en påse granna deadbaitsarvar som vi kunde ha på ett varsitt spö parallellt med dängandet för att fånga upp eventuella följare - ett klassiskt knep! Dessutom kunde vi därmed bryta av med lite flötestrolling för att vila ryggar och axlar med de förslitningsskador som lätt uppstår när man kastar H:sons egengjorda gummibeten modell XXL en hel dag.

Faktum var att den första gäddan, en lång men smal sak på runt fyra kilo, nöp till på mitt sarvspö medan vi driftade med vinden för att ankra om.

Sedan blev det dött dött dött och vi åkte i lä för att kalasa på Bullens pilsnerkorv med bröd. H:son hade inte knusslat alls så det fanns både räksallad och gurkmajonnäs. Bara en sån sak! Efter efterrätten, kardemumma- och lingonkaka, sökte vi oss i lä för lite djupvassraggning. Där tog det inte länge innan H:son får ett riktigt stumhugg på en jerkad Zalt i papegojfärg. Fisken visar sig inte vara så stor som vi först tror men når åtminstone över sexkilosgränsen. Tyvärr visar den sig senare bli dagens största.




H:son, tired of toein´ the line…

Efter att inget hänt på länge till bestämmer vi oss för att testa flötestrolling med två spön var längs en djupkant som levererade bra för mig förra hösten. Enda chansen i den hårda vinden är att fiska i medvind med elmotorn i backläge för att sedan ta upp spöna, köra bensinmotorn tillbaks till startplatsen och lägga i spöna där igen. Efter bara några minuter på första vändan, nära en liten ö, hugger en femkilos på ett av H:sons spön. ”Flötestrolling är modellen” tänker vi, men icke. Sedan blir det dött länge igen. Ända tills jag, med spinnfiskeabstinens uppdämd sedan juli, ställer mig och dänger Zalt i fören medan vi slowtrollar. Rätt vad det är får jag ett riktigt gött slackhugg från en femkilosgädda på stridshumör. Känslan i det hugget räddade eftermiddagen för min del.

Summa summarum; en ganska trög dag då vi lyckades knipa fyra gäddor, varav två till H:son och två till mig, en varsin på sarv och en varsin på på papegojzalt.

//Nyllet

Den sanna historien om karpen

Stämning i Björnsits har varit lite frostig på sistone. Anledningen är att H:son lade ut en manipulerad bild på sig själv med en karp i förra inlägget. Han hävdar att han fått den. Sanningen är, som ni kan se nedan, att det i själva verket var jag, Nyllet, som fick den. En kul bonusfångst när jag fiskade gädda i Mälaren.
Karprackaren högg på en Demontail, som ju är lite lik en stadig boilie, när jag släpade hem den i uppenbarligen lite för långsam takt. Och vilken fajt sen innan jag handlandade den starka fisken och den fick smaka aluminiumet. Karpsäckar är verkligen perfekta för att bära hem fångsten i.
Nu ligger karpen i marinad. Jag trodde inte karp var någon bättre matfisk och förvånades därför av alla marinader som fanns för just den arten. Mitt val föll på ananas och squid och fisken ska grillas över sakta eld i helgen.

Nä du H:son, att du fiskar efter sköldpaddor är en sak. Men att ta kredd för din kusins fisk, där går gränsen!

Ja, Trummanskägg ÄR snyggt!

//Nyllet - som borde fokuserat mer på uppgifterna under fredagens Photoshop-kurs...

Sommaruppdatering

Nu äre dags att blogga lite om hur sensommaren och höstens fiske har varit.

Som ni vet gick mesta delen av sommaren åt till å fostra en riesenschnauzer med ADHD.
Jag han dock med några sommarpass och nu på höstkanten har jag fiskat ganska mycket. Här kommer en liten resumè. Vi kan kalla det för den tröstlösa kampen mot rudan eller den tröstlösa kampen mot karpen.

Börjar berättelsen med ett pass tillsammans med altmeister Love i hans hemmatrakter i Nynäshamn. Målet var Sutare och Ruda. Jag lyckades lura upp en Sutare två gånger och även en fin sarv på 1060gr. Pb för min del så det var ju gött! På hemvägen började äventyret. Mörkt som faen och en guide som sviktade i lokalsinnet trots otaliga besök på fiskeplatsen. Till råga på allt var hela skogen full med spår efter vildsvin! Gick med hörseln på helspänn och lyckades överleva äventyret mot alla odds. Tack Love!

Fortsätter sagan med fler metepass efter Sutare. Dagny hann med sitt debutpass och skötte vaktandet med bravur! Hon skrämde nästan bort Staffan som var kompanjon den gången. Kanske inte så konstigt då han envisades med att nyttja hennes mat som bete. Lade ett flertal pass på samma ställe utan att få en enda Sutare trots rikligt med bubblor på mäskplatsen. Fick lite bifångster av bättre kaliber som ni kan se här nedan. Krabaten fattade tycke för en liten räkbit och bjöd på en märklig fight.

I det här vattnet hade jag också min första karpkontakt. En fjällis tog sig in på platsen på nattkröken och tog min singelmajs i ett naffs. Jag hade tyvärr inget att sätta emot med mitt matchspö och 0,20 lina. Flötet kom flygande och som tur var slapp karpen min krok i truten. Maffig kraft i dom rackarna!

Detta gjorde att jag gav mig f...n på å knipa min första Karp innan vintern kom.

Lade några pass i en annan sjö och lyckades efter mycket om och men landa min första Karp. En fjällis på 7 kilo. Makalöst drag i den fiske. Helt överlägsen allt jag känt på tidigare. Nappet var en riktig screamer och när jag gjorde mothugg fortsatte fisken rätt in i vassen på andra sidan viken. Lyckades pressa ut den på öppet vatten där den körde duktigt i sidled hit och dit. Efter några rundor på frivattnet var fisken redo för nätet, trodde jag...Fisk fan gav aldrig upp! trots tuff press gav den aldrig upp och jag fick våldsdra den in i håven. Trodde aldrig det skulle gå! Mäktigt att en fisk på 7 kilo kan kämpa så hårt. Kompakt och fin fisk. Föll för en snowman med en pineapple boilie toppad med en strawberry popup.

Nu blir det några till Karp pass och sedan förhoppningsvis lite predatorfiske.

Må väl och skitfiske!

 //Hson

Någonstans över regnbågarna (OBS! multimediainlägg)

H:son och jag börjar bli lite gubbiga. Det är inget snack nu. Spärrarna släppte definitivt efter Svågantrippen så i onsdags planerade vi dra och fiska bängbåge i Fyrväpplingen. Tyvärr tvingades H:son lämna återbud sent kvällen innan då han åkt på en rejäl förkylning. Att fiska regnbåge själv kändes ännu gubbigare men då jag packat grejerna och inte orkade ställa om till gäddjakt så bestämde jag mig för att fullfölja, när jag var ledig och allt. Dessutom var jag bra sugen. Som sagt, gubbig…

Björnsits reder ut begreppen. Regnbågsforell är den artvariant som framavlats till att vara färdigrensad redan vid fångsten (bilden) medan regnbågslax simmar runt som filéer. Den vanliga regnbågen har däremot fortfarande både inälvor och huvud kvar. Dock inte mycket av fenorna.

Vägen till Skysjön i Fyrväpplingen är bommad, så man tvingas gå ungefär en kilometer. Medan jag köpte kort såg jag dock två lirare lyfta bommen och köra förbi, så jag frågade ägaren om det gick för sig. ”Nä, bara för handikappade” var svaret. Jag övervägde att lägga fram gubbigheten som anledning, men tog min lätta packning och travade iväg.

Väl framme vid sjön måste det varit en handikappträff eller nåt. Ett tiotal bilar parkerade och vid bryggorna skuttade, klättrade och balanserade förarna obehindrat omkring i de ranka aluminiumbåtarna…

Inledningsvis gick det trögt. Dessutom häpnade jag över hur folk fiskade. Det här är ingen flug- och spinnfiskesjö, det är en trollingarena! Runt mig fräste de andra runt i sina båtar med flugan på släp. Bara undantagsvis på hela dagen såg jag någon i de 10 till 15 andra båtarna faktiskt kasta fluga. Många hade portabla spöhållare och lirare hade till och med backspegel på sin hyrbåt så att han slapp vända sig för att kolla trollingkursen. Konstigt tycker jag, men det gjorde att jag kände mig bra mycket mindre gubbig där jag med ungdomlig entusiasm svingade min dunkrok, timme efter timme.

Efter en timme eller så lossnade det då det högg en riktigt fin fisk på en flicksländenymf. En slank, lite lätt brunfärgad regnbåge med helt intakta fenor som slogs för kung och fosterland med flera höga hopp. Då det var första fisken imponerades jag över vilken fin fisk de planterar här. Det var först flera fläskbågar senare som jag förstod att det här var en fiske som gått länge i sjön. Den borde fått gå tillbaks, men jag satt i barbecuetankar och lät den smaka aluminiumet. Lite gubbigt kanske…

Sedan blev det dött igen innan jag bytte till läsidan av sjön. Här ankrade jag upp efter att jag sett ett vak och blev sedan liggande under resten av fiskedagen. Flugtrollarna använde mig till rundningsmärke och tävlade om att gå närmast, vilket irriterade mig eftersom jag försökte vara någorlunda tyst för att inte skrämma ner fisken på djupet. Även odlingsbågar har vissa instinkter kvar.

Fisket lossnade på riktigt under ett samtal med H:son, som för dagen talade med imponerande basröst. Nästan lite gubbig.
Mitt i en mening om att det kanske kändes lite väl optimistiskt att sitta med en cdc-kläckare i storlek 16 så högg det. Jag var med på noterna, fick in ett mothugg och lade ner telefonen med den hostande konstapeln. Därefter följde fyra fiskar till med jämna mellanrum som högg på Klinkhammer, en liten spider med påfågelherl och svart hönshackel och på en muddler av gulfärgat hjorthår. Riktigt kul! (Gubbig…)




Tre av fiskarna, inklusive finfisken, fick smaka alubonkern. (Så här i efterhand känns det helt klart värt att jag missade högsta betyget i trä- och metallslöjden. Det känns alltid lite festligt att få ta fram redskapet liksom) Bågarna ska vardera bli stekt (redan gjort, svinagod med en sås smaksatt med bla messmör), varmrökt (status: ligger i saltlake as I write) respektive barbecuegrillade (status: frysen. satsar på en tretimmars med spån av körsbärsträ). (Gubbgubbgubb…)

Flugornas herrar

Att faderskapet inte skulle leda till mer fiske var jag ganska väl föreberedd på. Därför har det knappast inneburit någon överraskning att jag fått ligga ganska lågt på fiskefronten sedan den där gäddväderskvällen den 24 juli, då Lille O kom till världen.

Fisket under semestern, som till stor del spenderats i Hudiksvalls skärgård, har mest bestått av roligt abborrmete tillsammans med den alltid lika fiskesugne J, snart tre år.
J, som redan i ettårsåldern knappt kunde slita sig från Jörgen Larssons vertikaljiggningsfilmer och som nu visar en taggning utöver det vanliga. Han lyckades också knipa en hel del fina abborrar.

J med en av sommarens abborrar.

Jag gav mig också ut på lite optimistisk gäddtrolling på fjärden, men vågar nu dödförklara gäddbeståndet ute på fjärdarna i Hudiksvallstrakten. Men jag vill inget hellre än att motbevisas.

Semesterns två mer rejäla fisketurer har gått till Svågan i Bjuråker. Denna lilla skogsälv har jag spenderat vansinnigt mycket tid vid under de 20 första åren i mitt liv, men ändå inte fångat särskilt många anständiga harrar. Trots det fortsätter vattnet att ha en dragningskraft. Bland annat av nostalgiskäl då Björnsits rötter är långt nedvuxna i strandbankarna längs Svågans lopp, men också för att älven tillsammans med hela området är fantastiskt fint och för att det finns mycket harr där. Dessutom finns nu kvoterade flugfiskesträckor med no-kill-regler, vilket kändes spännande och gav hopp om större harrar.
Dessa förhoppningarna infriades nu inte, men det var ändå två lyckade fisketurer med mycket fisk, underbar  natur och fin kontemplation.

Den första turen var tillsammans med farsan, Store Å, och då for vi till sträckan Råka, en långsamt strömmande sträcka som gjord för torrflugefiske. Dock var det extremt lågvatten när vi var där och fisken hade tryckt ihop sig på små fläckar. Men fisk fick vi i mängder, säkert uppåt 30 var, som varsamt skakades av de hullinglösa flugorna. Dock var medelstorleken av gammalt gott svåganmått och min första harr för dagen på ca 4 hekto blev också den största.

En harr vilar sig, lyckligt medveten om att den bor på en no-kill-sträcka.

Sammanfattningsvis var det ändå en lyckad dag med mycket hugg, vilket kändes kul då det var längesen någon av oss flugfiskade. Farsan lyckades knipa sex lite finare harrar som högg på exakt samma fläck vid en sjunken björk och jag avslutade dagen med att ta fem harrar på fem kast.

Store Å i en liten å med sitt livs harr. Den drog ut all lina i första rusningen.

I stort sett alla harrar tog torrt trots att vi inte såg många vak på hela dagen. Ska sägas då att vi båda är notoriska torrflugefiskare, även om jag gjorde några halvhjärtade försök med nymf.

Observera att Svenska Gäddklubben-tröjan var på, vilket kändes som ett viktigt statement på en flugfiskesträcka.

Ungefär en vecka senare blev H:son också sugen på att få lite harr på fluga och jag hade också förhoppningar på den hårt strömmande Järnhatt-sträckan (lokalt uttalat "Járhatt"). Ambitiösa biotoparbeten har gjort strömmen till ett ståndplatseldorado för harr och öring och det kändes som ett bra val i lågvattnet. Förhoppningen var att de bättre harrarna skulle stå i groparna och då strömmen som sagt är snabb på sträckan hade vi lovat varandra att köra en hel del nymf. Efter att H:son inlett med att tappa mitt flytmedel, som var det enda vi hade med, var det definitivt klubbat att nymffisket skulle bli the shit för dagen.

Som gången innan så blev det många 25-centimetare som högg, och de gjorde det ofta. Vi fick hur som helst öva på våra djupnymfningskunskaper och emellanåt högg det bättre fiskar. Bestar uppåt 35 centimeter och mer…

På ett ställe, som visade sig vara en liten grop i hårdströmmen, fick jag sju fiskar inom en kvadratmeter. Fyra av dessa kvalade in som såna bestar.

Det som gällde var att nå ner i groparna, så olika guldhuvudnymfer var det som satt på mest hela dagen. Undertecknad hade bara haröron med guldhuvud, men H:son hittade sent omsider en E12-variant med guldhuvud i flugsaken som gick riktigt bra.

Swisch! H:sons mothugg sitter som en keps.

H:son lyckades även knipa 4-5 öringar. Också de av minde modell men otroligt vackra fiskar som snart ska vandra ut i Norr-Dellen och växa på sig. Har de tur undviker de Norrbo-sidans virrvarr av nät och får chans att återvända till Svågan för lek innan de fryses in.

Nu väntar vi också med spänning på H:sons summering av sommarens metesatsningar, som bjudit på åtminstone en häpnadsväckande fångst…

Pressmeddelande från Team Björnsits

Ett lovande stjärnskott och ny säkerhetsansvarig
Björnsits värvar nya medlemmar

Dagny och Lille O. Så heter de nya medlemmarna i ryktbara Team Björnsits. Dagny går in som ny säkerhetsansvarig i teamet medan jättelöftet Lille O kommer att ha en fri roll de första åren.
- Det här känns fantastiskt. Vi har länge sökt efter nya medlemmar, men då Björnsits utgår ifrån klanen så har urvalet varit begränsat. De här båda förmågorna är jag dock övertygad kommer bidra till teamets fortsatta ärbarhet, säger H:son.

Lördagen den 24 juli föddes den färskaste medlemmen i Björnsits, Lille O, alias Nyllet junior. Med sina 3660 gram fördelade på 50 centimeter kommer det för hans del inte bli tal om något storviltfiske, åtminstone inte till en början. Nu väntar en inskolning med de sedvanliga instruktionsfilmerna signerade Mick Brown och Jörgen Larsson, alltid lika uppskattade av de mer juniora blivande storfiskarna, och så småningom abborrpimpling, strömmingsryckning och mete.

- Tanken är att han sen ska växa in i rollen som Muminfiskare och lära sig hantera toppknutet, för att så småningom gå in på jerk, fluga och trolling, säger Nyllet.
- Till en början kommer vi inte att ställa några högre krav på varken Dagny eller Lille O. Nu handlar det om lagbygge och att växa in i Björnsitsrollen, vilket kan vara en nog så tung mantel att axla för den orutinerade, säger H:son.

Lille O visar musklerna

Dagny flyttade nyligen in med H.son. Hon är med sina tio veckor det äldre av nyförvärven, men kan ändå upplevas lite valpig. Hennes goda vaktegenskaper och höga uppmärksamhet blir uppskattad, då Björnsitsteamets rockstjärnestatus lett till att medlemmarna numer sällan får fiska ifred vid vattnen. Något Dagny fortsättningsvis kommer att verka för.

Schnauservalpens väderkorn kommer även att komma väl till pass då det gäller att spåra upp potenta storfiskjägares hotspots. Björnsits efterlyser därför nu kalsonger, mössor och annat som burits av storheter inom speciellt gäddfiske. Stora belöningar utlovas.

- Om du har ett plagg, skriv i kommentarfältet så skickar vi en agent med en pengaportfölj, uppmanar Nyllet.

Björnsits - om Dagny får välja

Vidare låter teamet meddela att både Dagnys och Lille O:s favoritsittunderlag självklart är Björnsits. (Meddelande till Bearseats sponsoransvarige: Sätt in pengar på det vanliga kontot och märk den sexsiffriga inbetalningen ”Lille O:s första trollingbåt”)

Kvällstur efter gädda

Har varit dålig fart på bloggen ett tag nu. Vår- och efterlekshetsen har lagt sig, H:son har blivit med schnauser och undertecknads kommande unge stannar i magen på övertid. Vi har fiskat ett par gånger, det har vi, men det har gått så mäkta dåligt att vi hellre kniper än bloggar. Återigen en imagefråga.
Den enda fisken värd att nämna är Jennys put and take-brax tagen på räka i Fyrväpplingen.

I söndags tänkte jag, Nyllet, testa att motionera regnbågarna i någon sjö. Men efter att ha läst om Outsiders makalösa gäddrace någon dag tidigare blev jag inspirerad, tänkte om och packade lådorna med gäddbeten och två(!) mobiltelefoner för att vara säker på att höggravida Jenny skulle kunna nå mig om det drog ihop sig. Den snabbupptrailning som blivit om hon ringt hade nog varit sevärd...

Det var tur att det inte blev nåt av flugfisket för det blåste rejält den här dagen och kändes bra för gäddfiske trots värmeböljan. Ytvattnet visade på mellan 24 och 25 grader ute på fjärdarna.
Jag började med att fiska av djupbranter och vassar med rejält djup utanför, men det gick trögt inledningsvis. Det tog säkert två timmar innan jag hade första hugget. Fyrakilosgäddan stod på en grundflad med gräs nära en djupbrant och högg på en tail i Furusundsfärg.
Gäddan högg så snart jag drog ned inspinningstempot, efter att slentrianmässigt kört ganska snabbt. När jag sedan fortsätter spinna långsamt har jag flera följare, vilka brukar kunna lockas till hugg med lite snabbare inspinning. Förvirringen blev total för ett tag.

Efter att ha frestat följarna ett tag utan resultat drar jag vidare till en grynna, där jag lyckas knipa 3-4 smågäddor. Huggen är roliga då jag fiskar en medium Zam-tail över växterna, nästan i ytan. Jag lyckas här också skrämma en klart bättre fisk som gör ett utfall mot betet nära båten, men förmodligen inte får in det i munnen. Tar också en fisk på riktigt djupt vatten på spinnare.

Framåt skymningen ger ytligt fiskade beten i näckrosbälten ett par fiskar till i trekilosklassen. Det blir ingen bild till det här inlägget då det helt enkelt var för stora vågor. Bordsstativet klarade inte att hålla kameran stående. Åsså är det ju en imagefråga att inte visa sig med snipor.

Över och ut!
//Nyllet