Nytt gäddårsbästa

I helgen var jag (Nyllet) med Kalle, Aron och Johan i Furusunds skärgård. Där bodde det en gädda på 9 350 gram som gillade eller ogillade – det är oklart – Zamtailar och ett nytt Björnsitsårsbästa på gädda var ett faktum.

9 350 gram, 115 cm.

För min del började fisket på lördag morgon. Grabbarna hade fiskat fredagen också med ganska gott resultat, åtminstone mängdmässigt och med två fina, en sjuplussare och en sexa, som välvilligt mms:ades under dagen. Allt för att hetsa den ende i gänget som tog sitt föräldraansvar.

När jag hittar grabbarna kursstabilt cruisande längs en vasskant i 0,3 knop har de redan knipit ett gäng mindre gäddor. Spinnerbaits är det man fått bäst på och jag lovar mig själv att ge betestypen en ärlig chans, då de aldrig riktigt fått ett genombrott i min båt, mer än som högoddsare på större djup under sommaren. Så blir det dock inte. Jag testar en del men får inte en enda snipa på skiten.

Efter en bra start med en tvåkilos som hugger hårt på min Zamtail ramlar det på med en hel del fisk för mig och Aron, som är den som tvingas lämna Johans I-pilotbestyckade Crescent för en ankarhalande tillvaro i fören på min båt. Det är dock bara mindre gäddor, innan lunch är vår toppfisk en oerhört smal sak i fyrakilosklassen som Aron tar. Johan i den andra båten får en femkilos på topp.

Lägerliv

Efter ett rejält lunchbreak med muurikkabrassad pytt sticker båda båtarna till en annan fjärd, där stora delar av startfältet från Trexgäddan ligger och nöter. Vi försöker mest hitta lediga vassruggar att fiska av men jag tycker alltid att fisket blir lidande när man konkurrerar med många andra båtar, både vad gäller planer som inte går att följa och själva känslan och fokus i fisket. Det är kanske därför jag aldrig ställt upp i en gäddtävling…

Efter ett par tröga timmar knäcker vi dock koden – som stavas Ace. Så snart Aron och jag monterar ett varsitt Ace-bete i tafsänden så börjar gäddorna ramla in, dock bara mindre med en varsin fyraplussare i topp. När Johan och Kalle kommer förbi berättar Johan om en riktigt stor följare som kom efter hans spinnare. En riktigt bredryggad gädda en bra bit över metern med rödfärgade fenor, som kom glidande genom vattnet för att förvinna in under båten utan att så mycket som göra en ansats till att stanna. Johan bedömer att den lätt kunnat vara uppåt tio pannor.
Lite lustigt var att när grabbarna testar stället igen dagen efter upprepas händelsen. Gäddan kommer efter igen men hugger inte, trots att Johan då vis av erfarenhet är med på noterna och ”figure eightar” i bästa jänkarstil. Fisken återkommer dock inte trots många betesbyten och nötande. Förmodligen kräver de erfarna stockholmsgäddorna trä-McTail numer.  Min egen storgäddkontakt kommer först senare och då under lite oordnade former.

After fish

Kvällen kommer, pilsner öppnas, brasan tänds igen och Kalle brassar kycklingfilé, klyftpärer, och grönsaker. Efter käket är Kalle, som fiskat som en robot hela dagen, fortfarande taggad. Jag kan också tänka mig att testa skymningsljuset medan Aron och Johan nöjer sig med att åka med, så vi tränger ihop oss i Johans båt. Johan fjärrkontrollmanövrerar på Kalles kommando och medan vi är på väg mot ett sund i full elmotorfart drar jag iväg ett kast rakt föröver. Invevningen blir blixtsnabb för att överhuvudtaget lyckas hålla kontakten med Zamtailen, men hugget känns tydligt. Johan trycker på ”holdknappen” men något går galet (oklart om det var tekniken eller handhavandet/promillen som var orsaken) och båten börjar snurra runt runt. Detta ställer till det lite i drillningen då båten är full av folk, men då jag är övertygad om att det är max en femkilos så bryr jag mig inte alltför mycket. Kampen blir ändå kort (det är det fina med att köra i hårt fiskade vatten, gäddorna återhämtar sig sällan mellan fajterna och stökar inte så mycket…) och det är först när jag ska lyfta upp gäddan som jag ser vilken stor skalle den har och känner tyngden (japp, jag fick landa den själv! Vilken guide…) När Aron sedan ropar 117 centimeter börjar jag hoppas på tioklubben.

Längden korrigeras sedan till 115 och vågen visar 9 350 gram. En riktigt fin fisk men där fångstupplevelsen inte riktigt blev optimal den här gången.

På söndagsmorgonen vaknar jag av att vinden sliter i tältduken. Aron och jag beslutar att stanna kvar i ”hemmafjärden” medan Crescentgrabbarna brassar till det ställe de hade den stora följaren. Fisket är dock trögt för alla, vi gnetar upp ett tiotal gäddor vardera i båtarna, bara små. Framåt eftermiddagen, efter korvgrillningen bryter vi då halva gänget har långt att åka.

Lite skämtsamt har jag sagt att jag ska ta en tyngre gädda än vad sonen Olle väger vid det specifika tillfället. 9 350 hade räckt för inte så länge sedan men förra veckans tiomånaderskotroll visade att jag praktiskt taget måste ta en tioklubbare för att lyckas. Eller så kör jag på längden istället…
//Nyllet