Sarv - Zalt 2-2

H:son och jag begav oss ut för att jaga gädda i helgen, som var den sista i september och oerhört blåsig. Jycken och sonen har bidragit till det faktum att ingen av oss fiskat gädda sedan juli, så det var helt klart dags. Taggningen var bra och planen var att spinna upp de stora gröna. Dock hade H:son med sig en påse granna deadbaitsarvar som vi kunde ha på ett varsitt spö parallellt med dängandet för att fånga upp eventuella följare - ett klassiskt knep! Dessutom kunde vi därmed bryta av med lite flötestrolling för att vila ryggar och axlar med de förslitningsskador som lätt uppstår när man kastar H:sons egengjorda gummibeten modell XXL en hel dag.

Faktum var att den första gäddan, en lång men smal sak på runt fyra kilo, nöp till på mitt sarvspö medan vi driftade med vinden för att ankra om.

Sedan blev det dött dött dött och vi åkte i lä för att kalasa på Bullens pilsnerkorv med bröd. H:son hade inte knusslat alls så det fanns både räksallad och gurkmajonnäs. Bara en sån sak! Efter efterrätten, kardemumma- och lingonkaka, sökte vi oss i lä för lite djupvassraggning. Där tog det inte länge innan H:son får ett riktigt stumhugg på en jerkad Zalt i papegojfärg. Fisken visar sig inte vara så stor som vi först tror men når åtminstone över sexkilosgränsen. Tyvärr visar den sig senare bli dagens största.




H:son, tired of toein´ the line…

Efter att inget hänt på länge till bestämmer vi oss för att testa flötestrolling med två spön var längs en djupkant som levererade bra för mig förra hösten. Enda chansen i den hårda vinden är att fiska i medvind med elmotorn i backläge för att sedan ta upp spöna, köra bensinmotorn tillbaks till startplatsen och lägga i spöna där igen. Efter bara några minuter på första vändan, nära en liten ö, hugger en femkilos på ett av H:sons spön. ”Flötestrolling är modellen” tänker vi, men icke. Sedan blir det dött länge igen. Ända tills jag, med spinnfiskeabstinens uppdämd sedan juli, ställer mig och dänger Zalt i fören medan vi slowtrollar. Rätt vad det är får jag ett riktigt gött slackhugg från en femkilosgädda på stridshumör. Känslan i det hugget räddade eftermiddagen för min del.

Summa summarum; en ganska trög dag då vi lyckades knipa fyra gäddor, varav två till H:son och två till mig, en varsin på sarv och en varsin på på papegojzalt.

//Nyllet

Den sanna historien om karpen

Stämning i Björnsits har varit lite frostig på sistone. Anledningen är att H:son lade ut en manipulerad bild på sig själv med en karp i förra inlägget. Han hävdar att han fått den. Sanningen är, som ni kan se nedan, att det i själva verket var jag, Nyllet, som fick den. En kul bonusfångst när jag fiskade gädda i Mälaren.
Karprackaren högg på en Demontail, som ju är lite lik en stadig boilie, när jag släpade hem den i uppenbarligen lite för långsam takt. Och vilken fajt sen innan jag handlandade den starka fisken och den fick smaka aluminiumet. Karpsäckar är verkligen perfekta för att bära hem fångsten i.
Nu ligger karpen i marinad. Jag trodde inte karp var någon bättre matfisk och förvånades därför av alla marinader som fanns för just den arten. Mitt val föll på ananas och squid och fisken ska grillas över sakta eld i helgen.

Nä du H:son, att du fiskar efter sköldpaddor är en sak. Men att ta kredd för din kusins fisk, där går gränsen!

Ja, Trummanskägg ÄR snyggt!

//Nyllet - som borde fokuserat mer på uppgifterna under fredagens Photoshop-kurs...

Sommaruppdatering

Nu äre dags att blogga lite om hur sensommaren och höstens fiske har varit.

Som ni vet gick mesta delen av sommaren åt till å fostra en riesenschnauzer med ADHD.
Jag han dock med några sommarpass och nu på höstkanten har jag fiskat ganska mycket. Här kommer en liten resumè. Vi kan kalla det för den tröstlösa kampen mot rudan eller den tröstlösa kampen mot karpen.

Börjar berättelsen med ett pass tillsammans med altmeister Love i hans hemmatrakter i Nynäshamn. Målet var Sutare och Ruda. Jag lyckades lura upp en Sutare två gånger och även en fin sarv på 1060gr. Pb för min del så det var ju gött! På hemvägen började äventyret. Mörkt som faen och en guide som sviktade i lokalsinnet trots otaliga besök på fiskeplatsen. Till råga på allt var hela skogen full med spår efter vildsvin! Gick med hörseln på helspänn och lyckades överleva äventyret mot alla odds. Tack Love!

Fortsätter sagan med fler metepass efter Sutare. Dagny hann med sitt debutpass och skötte vaktandet med bravur! Hon skrämde nästan bort Staffan som var kompanjon den gången. Kanske inte så konstigt då han envisades med att nyttja hennes mat som bete. Lade ett flertal pass på samma ställe utan att få en enda Sutare trots rikligt med bubblor på mäskplatsen. Fick lite bifångster av bättre kaliber som ni kan se här nedan. Krabaten fattade tycke för en liten räkbit och bjöd på en märklig fight.

I det här vattnet hade jag också min första karpkontakt. En fjällis tog sig in på platsen på nattkröken och tog min singelmajs i ett naffs. Jag hade tyvärr inget att sätta emot med mitt matchspö och 0,20 lina. Flötet kom flygande och som tur var slapp karpen min krok i truten. Maffig kraft i dom rackarna!

Detta gjorde att jag gav mig f...n på å knipa min första Karp innan vintern kom.

Lade några pass i en annan sjö och lyckades efter mycket om och men landa min första Karp. En fjällis på 7 kilo. Makalöst drag i den fiske. Helt överlägsen allt jag känt på tidigare. Nappet var en riktig screamer och när jag gjorde mothugg fortsatte fisken rätt in i vassen på andra sidan viken. Lyckades pressa ut den på öppet vatten där den körde duktigt i sidled hit och dit. Efter några rundor på frivattnet var fisken redo för nätet, trodde jag...Fisk fan gav aldrig upp! trots tuff press gav den aldrig upp och jag fick våldsdra den in i håven. Trodde aldrig det skulle gå! Mäktigt att en fisk på 7 kilo kan kämpa så hårt. Kompakt och fin fisk. Föll för en snowman med en pineapple boilie toppad med en strawberry popup.

Nu blir det några till Karp pass och sedan förhoppningsvis lite predatorfiske.

Må väl och skitfiske!

 //Hson

Någonstans över regnbågarna (OBS! multimediainlägg)

H:son och jag börjar bli lite gubbiga. Det är inget snack nu. Spärrarna släppte definitivt efter Svågantrippen så i onsdags planerade vi dra och fiska bängbåge i Fyrväpplingen. Tyvärr tvingades H:son lämna återbud sent kvällen innan då han åkt på en rejäl förkylning. Att fiska regnbåge själv kändes ännu gubbigare men då jag packat grejerna och inte orkade ställa om till gäddjakt så bestämde jag mig för att fullfölja, när jag var ledig och allt. Dessutom var jag bra sugen. Som sagt, gubbig…

Björnsits reder ut begreppen. Regnbågsforell är den artvariant som framavlats till att vara färdigrensad redan vid fångsten (bilden) medan regnbågslax simmar runt som filéer. Den vanliga regnbågen har däremot fortfarande både inälvor och huvud kvar. Dock inte mycket av fenorna.

Vägen till Skysjön i Fyrväpplingen är bommad, så man tvingas gå ungefär en kilometer. Medan jag köpte kort såg jag dock två lirare lyfta bommen och köra förbi, så jag frågade ägaren om det gick för sig. ”Nä, bara för handikappade” var svaret. Jag övervägde att lägga fram gubbigheten som anledning, men tog min lätta packning och travade iväg.

Väl framme vid sjön måste det varit en handikappträff eller nåt. Ett tiotal bilar parkerade och vid bryggorna skuttade, klättrade och balanserade förarna obehindrat omkring i de ranka aluminiumbåtarna…

Inledningsvis gick det trögt. Dessutom häpnade jag över hur folk fiskade. Det här är ingen flug- och spinnfiskesjö, det är en trollingarena! Runt mig fräste de andra runt i sina båtar med flugan på släp. Bara undantagsvis på hela dagen såg jag någon i de 10 till 15 andra båtarna faktiskt kasta fluga. Många hade portabla spöhållare och lirare hade till och med backspegel på sin hyrbåt så att han slapp vända sig för att kolla trollingkursen. Konstigt tycker jag, men det gjorde att jag kände mig bra mycket mindre gubbig där jag med ungdomlig entusiasm svingade min dunkrok, timme efter timme.

Efter en timme eller så lossnade det då det högg en riktigt fin fisk på en flicksländenymf. En slank, lite lätt brunfärgad regnbåge med helt intakta fenor som slogs för kung och fosterland med flera höga hopp. Då det var första fisken imponerades jag över vilken fin fisk de planterar här. Det var först flera fläskbågar senare som jag förstod att det här var en fiske som gått länge i sjön. Den borde fått gå tillbaks, men jag satt i barbecuetankar och lät den smaka aluminiumet. Lite gubbigt kanske…

Sedan blev det dött igen innan jag bytte till läsidan av sjön. Här ankrade jag upp efter att jag sett ett vak och blev sedan liggande under resten av fiskedagen. Flugtrollarna använde mig till rundningsmärke och tävlade om att gå närmast, vilket irriterade mig eftersom jag försökte vara någorlunda tyst för att inte skrämma ner fisken på djupet. Även odlingsbågar har vissa instinkter kvar.

Fisket lossnade på riktigt under ett samtal med H:son, som för dagen talade med imponerande basröst. Nästan lite gubbig.
Mitt i en mening om att det kanske kändes lite väl optimistiskt att sitta med en cdc-kläckare i storlek 16 så högg det. Jag var med på noterna, fick in ett mothugg och lade ner telefonen med den hostande konstapeln. Därefter följde fyra fiskar till med jämna mellanrum som högg på Klinkhammer, en liten spider med påfågelherl och svart hönshackel och på en muddler av gulfärgat hjorthår. Riktigt kul! (Gubbig…)




Tre av fiskarna, inklusive finfisken, fick smaka alubonkern. (Så här i efterhand känns det helt klart värt att jag missade högsta betyget i trä- och metallslöjden. Det känns alltid lite festligt att få ta fram redskapet liksom) Bågarna ska vardera bli stekt (redan gjort, svinagod med en sås smaksatt med bla messmör), varmrökt (status: ligger i saltlake as I write) respektive barbecuegrillade (status: frysen. satsar på en tretimmars med spån av körsbärsträ). (Gubbgubbgubb…)