Flugornas herrar

Att faderskapet inte skulle leda till mer fiske var jag ganska väl föreberedd på. Därför har det knappast inneburit någon överraskning att jag fått ligga ganska lågt på fiskefronten sedan den där gäddväderskvällen den 24 juli, då Lille O kom till världen.

Fisket under semestern, som till stor del spenderats i Hudiksvalls skärgård, har mest bestått av roligt abborrmete tillsammans med den alltid lika fiskesugne J, snart tre år.
J, som redan i ettårsåldern knappt kunde slita sig från Jörgen Larssons vertikaljiggningsfilmer och som nu visar en taggning utöver det vanliga. Han lyckades också knipa en hel del fina abborrar.

J med en av sommarens abborrar.

Jag gav mig också ut på lite optimistisk gäddtrolling på fjärden, men vågar nu dödförklara gäddbeståndet ute på fjärdarna i Hudiksvallstrakten. Men jag vill inget hellre än att motbevisas.

Semesterns två mer rejäla fisketurer har gått till Svågan i Bjuråker. Denna lilla skogsälv har jag spenderat vansinnigt mycket tid vid under de 20 första åren i mitt liv, men ändå inte fångat särskilt många anständiga harrar. Trots det fortsätter vattnet att ha en dragningskraft. Bland annat av nostalgiskäl då Björnsits rötter är långt nedvuxna i strandbankarna längs Svågans lopp, men också för att älven tillsammans med hela området är fantastiskt fint och för att det finns mycket harr där. Dessutom finns nu kvoterade flugfiskesträckor med no-kill-regler, vilket kändes spännande och gav hopp om större harrar.
Dessa förhoppningarna infriades nu inte, men det var ändå två lyckade fisketurer med mycket fisk, underbar  natur och fin kontemplation.

Den första turen var tillsammans med farsan, Store Å, och då for vi till sträckan Råka, en långsamt strömmande sträcka som gjord för torrflugefiske. Dock var det extremt lågvatten när vi var där och fisken hade tryckt ihop sig på små fläckar. Men fisk fick vi i mängder, säkert uppåt 30 var, som varsamt skakades av de hullinglösa flugorna. Dock var medelstorleken av gammalt gott svåganmått och min första harr för dagen på ca 4 hekto blev också den största.

En harr vilar sig, lyckligt medveten om att den bor på en no-kill-sträcka.

Sammanfattningsvis var det ändå en lyckad dag med mycket hugg, vilket kändes kul då det var längesen någon av oss flugfiskade. Farsan lyckades knipa sex lite finare harrar som högg på exakt samma fläck vid en sjunken björk och jag avslutade dagen med att ta fem harrar på fem kast.

Store Å i en liten å med sitt livs harr. Den drog ut all lina i första rusningen.

I stort sett alla harrar tog torrt trots att vi inte såg många vak på hela dagen. Ska sägas då att vi båda är notoriska torrflugefiskare, även om jag gjorde några halvhjärtade försök med nymf.

Observera att Svenska Gäddklubben-tröjan var på, vilket kändes som ett viktigt statement på en flugfiskesträcka.

Ungefär en vecka senare blev H:son också sugen på att få lite harr på fluga och jag hade också förhoppningar på den hårt strömmande Järnhatt-sträckan (lokalt uttalat "Járhatt"). Ambitiösa biotoparbeten har gjort strömmen till ett ståndplatseldorado för harr och öring och det kändes som ett bra val i lågvattnet. Förhoppningen var att de bättre harrarna skulle stå i groparna och då strömmen som sagt är snabb på sträckan hade vi lovat varandra att köra en hel del nymf. Efter att H:son inlett med att tappa mitt flytmedel, som var det enda vi hade med, var det definitivt klubbat att nymffisket skulle bli the shit för dagen.

Som gången innan så blev det många 25-centimetare som högg, och de gjorde det ofta. Vi fick hur som helst öva på våra djupnymfningskunskaper och emellanåt högg det bättre fiskar. Bestar uppåt 35 centimeter och mer…

På ett ställe, som visade sig vara en liten grop i hårdströmmen, fick jag sju fiskar inom en kvadratmeter. Fyra av dessa kvalade in som såna bestar.

Det som gällde var att nå ner i groparna, så olika guldhuvudnymfer var det som satt på mest hela dagen. Undertecknad hade bara haröron med guldhuvud, men H:son hittade sent omsider en E12-variant med guldhuvud i flugsaken som gick riktigt bra.

Swisch! H:sons mothugg sitter som en keps.

H:son lyckades även knipa 4-5 öringar. Också de av minde modell men otroligt vackra fiskar som snart ska vandra ut i Norr-Dellen och växa på sig. Har de tur undviker de Norrbo-sidans virrvarr av nät och får chans att återvända till Svågan för lek innan de fryses in.

Nu väntar vi också med spänning på H:sons summering av sommarens metesatsningar, som bjudit på åtminstone en häpnadsväckande fångst…

Pressmeddelande från Team Björnsits

Ett lovande stjärnskott och ny säkerhetsansvarig
Björnsits värvar nya medlemmar

Dagny och Lille O. Så heter de nya medlemmarna i ryktbara Team Björnsits. Dagny går in som ny säkerhetsansvarig i teamet medan jättelöftet Lille O kommer att ha en fri roll de första åren.
- Det här känns fantastiskt. Vi har länge sökt efter nya medlemmar, men då Björnsits utgår ifrån klanen så har urvalet varit begränsat. De här båda förmågorna är jag dock övertygad kommer bidra till teamets fortsatta ärbarhet, säger H:son.

Lördagen den 24 juli föddes den färskaste medlemmen i Björnsits, Lille O, alias Nyllet junior. Med sina 3660 gram fördelade på 50 centimeter kommer det för hans del inte bli tal om något storviltfiske, åtminstone inte till en början. Nu väntar en inskolning med de sedvanliga instruktionsfilmerna signerade Mick Brown och Jörgen Larsson, alltid lika uppskattade av de mer juniora blivande storfiskarna, och så småningom abborrpimpling, strömmingsryckning och mete.

- Tanken är att han sen ska växa in i rollen som Muminfiskare och lära sig hantera toppknutet, för att så småningom gå in på jerk, fluga och trolling, säger Nyllet.
- Till en början kommer vi inte att ställa några högre krav på varken Dagny eller Lille O. Nu handlar det om lagbygge och att växa in i Björnsitsrollen, vilket kan vara en nog så tung mantel att axla för den orutinerade, säger H:son.

Lille O visar musklerna

Dagny flyttade nyligen in med H.son. Hon är med sina tio veckor det äldre av nyförvärven, men kan ändå upplevas lite valpig. Hennes goda vaktegenskaper och höga uppmärksamhet blir uppskattad, då Björnsitsteamets rockstjärnestatus lett till att medlemmarna numer sällan får fiska ifred vid vattnen. Något Dagny fortsättningsvis kommer att verka för.

Schnauservalpens väderkorn kommer även att komma väl till pass då det gäller att spåra upp potenta storfiskjägares hotspots. Björnsits efterlyser därför nu kalsonger, mössor och annat som burits av storheter inom speciellt gäddfiske. Stora belöningar utlovas.

- Om du har ett plagg, skriv i kommentarfältet så skickar vi en agent med en pengaportfölj, uppmanar Nyllet.

Björnsits - om Dagny får välja

Vidare låter teamet meddela att både Dagnys och Lille O:s favoritsittunderlag självklart är Björnsits. (Meddelande till Bearseats sponsoransvarige: Sätt in pengar på det vanliga kontot och märk den sexsiffriga inbetalningen ”Lille O:s första trollingbåt”)

Kvällstur efter gädda

Har varit dålig fart på bloggen ett tag nu. Vår- och efterlekshetsen har lagt sig, H:son har blivit med schnauser och undertecknads kommande unge stannar i magen på övertid. Vi har fiskat ett par gånger, det har vi, men det har gått så mäkta dåligt att vi hellre kniper än bloggar. Återigen en imagefråga.
Den enda fisken värd att nämna är Jennys put and take-brax tagen på räka i Fyrväpplingen.

I söndags tänkte jag, Nyllet, testa att motionera regnbågarna i någon sjö. Men efter att ha läst om Outsiders makalösa gäddrace någon dag tidigare blev jag inspirerad, tänkte om och packade lådorna med gäddbeten och två(!) mobiltelefoner för att vara säker på att höggravida Jenny skulle kunna nå mig om det drog ihop sig. Den snabbupptrailning som blivit om hon ringt hade nog varit sevärd...

Det var tur att det inte blev nåt av flugfisket för det blåste rejält den här dagen och kändes bra för gäddfiske trots värmeböljan. Ytvattnet visade på mellan 24 och 25 grader ute på fjärdarna.
Jag började med att fiska av djupbranter och vassar med rejält djup utanför, men det gick trögt inledningsvis. Det tog säkert två timmar innan jag hade första hugget. Fyrakilosgäddan stod på en grundflad med gräs nära en djupbrant och högg på en tail i Furusundsfärg.
Gäddan högg så snart jag drog ned inspinningstempot, efter att slentrianmässigt kört ganska snabbt. När jag sedan fortsätter spinna långsamt har jag flera följare, vilka brukar kunna lockas till hugg med lite snabbare inspinning. Förvirringen blev total för ett tag.

Efter att ha frestat följarna ett tag utan resultat drar jag vidare till en grynna, där jag lyckas knipa 3-4 smågäddor. Huggen är roliga då jag fiskar en medium Zam-tail över växterna, nästan i ytan. Jag lyckas här också skrämma en klart bättre fisk som gör ett utfall mot betet nära båten, men förmodligen inte får in det i munnen. Tar också en fisk på riktigt djupt vatten på spinnare.

Framåt skymningen ger ytligt fiskade beten i näckrosbälten ett par fiskar till i trekilosklassen. Det blir ingen bild till det här inlägget då det helt enkelt var för stora vågor. Bordsstativet klarade inte att hålla kameran stående. Åsså är det ju en imagefråga att inte visa sig med snipor.

Över och ut!
//Nyllet

Mängdfiske i guideland

Förra helgen drog jag ut i skärgården på gäddjakt tillsammans med Love. Vi hade fått ett stalltips på bra ställe från en kompis som låtit sig guidas i området. Och guider skulle det visa sig vara även denna söndag. Vi träffade den första redan då vi trailade i, såg flera ute på böljan och träffade en tredje när vi trailade upp. (Han som polaren åkt med.) Men gäddor fanns det för alla skulle det visa sig.

Love driver fiskeresebolaget Water Rat Safaris och kan sägas vara lite av en gäddräv. Förutom att han är född i skärgården har också meriter som att ta tre tiokilos i tre olika sjöar på tre dagar och har också tagit knasigt många tior totalt, någon enstaka femtonkilos också för den delen. Den här säsongen har han dock inte gjort många knop på fiskevattnen. Kanske var det därför han var så glödhet, för första fisken satt på redan i tredje kastet och innan jag haft ett enda hugg hade Love lyckats ta tre gäddor på tre olika beten. Hans effektivitet fortsatte och stundtals var det riktigt förnedrande då jag bara hade någon enstaka följare. Det var här jag råkade i panik och gick igenom sjukt många beten. Skrikande.
Efter att nollan spräckts repade jag mig och efter lunchgrillningen började jag också få fisk. Vi fiskade i ganska grunda områden och bytte ställen ofta, då det verkligen bara var småttingar som var i farten. Störst var en fyrakilos som drämde till Love på handen när han krokade av den så att en örfilsljudeffekt hördes över viken. En annan vilding i trekilosklassen hoppade rakt upp mot mig när jag skulle kroka av den vid båtsidan. Det var riktigt nära att ena kroken fastnade i jacka.
Jerkar av olika modeller och en Boggs-jigg i brunt var de beten som fiskade bäst. Jag fick inte en enda fisk vare sig på tail eller på den eländiga amerikaspinnare (Double showgirl) jag gått och köpt.

Efter att ha gett upp hoppet om större fisk i grundområdet gav vi oss ut på lite hederligt grynnfiske. Vi ankrade på en 2.5-meterstopp och kastade utåt. Strax hade jag en följare av bättre modell, men gäddan vände istället för att ta. Ett par kast senare har Love en gädda efter som hugger två gånger på hans hetsigt fiskade Fox-jerk, men utan att fastna. I det ganska klara vattnet uppskattar vi den till åtminstone sju kilo. Vi kniper några gäddor på platsen, varav någon når upp till kanske fyra pannor. Här lyckades jag bra med spinnare däremot, en Fox Destroyer som går djupt som faen.
På det här stället lyckades jag även sumpa en kär gammal Cobbs crazy shad, må den vila i frid. För andra gången var det de nya "vridbeteslåsen" som betet vridit sig ur. Antar att de blir dåliga när man kör med beten som har grova infästningsöglor. Surt hur som helst. Första gången det hände var med min favvo-tail, moddad till perfektion, som H:son skriver om i inlägget nedan.

Styrkta av grynnframgångarna beslutar vi oss, mycket på grund av nostalgi, för att testa en grynna ute på fjärden. Med vinden i håret, fria vidder runtom och ginklart vatten fiskar vi på en stund med vetskapen om att vi fiskar på ett verkligt stekhett ställe - för 15-20 år sedan. Det är verkligt deppigt att tänka på hur snabbt det gått utför med hela Östersjön. Tänk att få stå och kasta på grynnor i mellanskärgården i jakt på storgäddor som går och frossar på torsk och strömming. Har låtit Leif Engström berätta (han gör ju gärna det...) ett par gånger om hur skärgårdsfisket var när det var som bäst. Lite annat nu...

När vi sedan börnar hem kan vi summera ett 20-tal gäddor, men bara små. Inge plåtat blev det heller.

Sen ska jag nämna, det här är ju egentligen menat som en fiskedagbok (och en arena för vår ärade sponsor Björnsits att synas såklart, som ser till att vi kan leva så utsvävande som vi gör) att jag var ut och vertikalade gös i torsdags. Knep 5-6 stycken, men ingen nådde just över kilot. Kan inte publa fler smågösbilder heller, på grund av sponsordirektiv eftesom det skadar varumärket.

Det är väl bara å bita i det sura och göra debut i bloggträsket.

Eftersom jag hade blivit ordentligt utfiskad dom senaste turerna i Nyllets hemmavatten Mälaren så gjorde jag det enda rätta för att återfå självförtroendet, fiska själv!

Tanken var att hinna med ett trollingpass i ett vatten hemma i Hudiksvallstrakten i samband med att min käre far fyllde 60 år. Jävelskapet började redan på måndagen när jag svängde förbi Nyllet i Uppsala för att hämta upp trollingspön och paravaner. Paravanerna blev ju naturligtvis kvar i Uppsala....Bara att rota fram gammelparavanerna som tillverkades i trä någon gång på medeltiden. Tanken var att fiska från tidig eftermiddag och hålla ut tills det blev mörkt. Sjösatte skutan och begav mig ut på vattnet. I med grejerna och kunde konstatera att paravanerna faktiskt drog riktigt bra, i alla fall i torrt tillstånd....Körde på i drygt två knop och det tog inte länge innan den första gäddan högg. Var en 4 kilos som kämpade riktigt bra, så bra så att utlösaren på något mystiskt vis försvann från paravanen i samband med drillningen. Blev till att köra med 3 paravaner resten av passet. Fiskarna fortsatte hugga ganska bra under några timmar men inga bättre fiskar kom upp. Tyvärr tilltog vinden och det började bli jobbigt att drilla och styra båten själv så jag plockade upp grejerna och racade över till andra sidan sjön där vinden var lite mer gynnsam. Det blåste nordlig vind och temperaturen i vattnet var med sina 12 grader klart varmare än luften, vilket gjorde att jag frös utav bara h.....Fick sätta på mig mitt favorit fiskeplagg. Kronans regnställ, funkar i alla lägen!  

Lyckades trolla upp lite smågäddor även här och det var gott om betesfisk på lodet. Jag börjar bli ganska känd på det här vattnet efter ganska många fiskepass dom senaste två åren och har ganska bra koll på vart dom finare fiskarna har fångats. På ett av dom heta ställena där både jag och Nyllet fått mycket fisk under tidigare turer bugade ett av ytterspöna ordentligt. Jag hetsade inte upp mig nämnvärt över det och gjorde ett rejält mothugg. Det ganska mjuka trollingspöt och nylonlinan gjorde att fisken inte behaga röra på sig nämnvärt och jag blev tvungen att lägga ur växeln för att kunna ta in lina. Fisken gick upp i ytan och gick bara och styrde tungt i sidled. Jag fick kämpa rejält för att hålla den borta från dom andra paravanerna. När fisken kom närmare såg jag den stora stjärtfenan och började misstänka att det i alla fall kunde vara ett nytt årsbästa för mig(8.1kg). Lyckades pumpa in fisken till båten och såg vilken enorm käft fisken hade. Den hade fullkomligt inhalerat min Shallow invader. Landningen gick odramatiskt och jag kunde lyfta in fisken och lägga den på avkrokningsmattan. Lade den omgående i en karpsäck och tog upp dom kvarvarande spöna. In till land för vägning och foto. Där kunde jag konstatera att fisken vägde prick 8 kilo och var 105 cm lång. Bra ryggbredd men tyvärr var den helt tom i buken. En äkta skogsgädda! Återutsättningen gick fint och damen simmade lugnt tillbaka ut mot djupet.

Jag var nu rejält taggad och fortsatte nöta tills mörkret tilltog. Tyvärr blev det inga fler gäddor av bättre size. Ändock en klart godkänd tur. Sammanlagt ett 15-tal gäddor med en fin topp på 8 kilo. Jag fick också två nya favoritbeten. En ny Tomic 7 tum, blå med orange buk. Den här wobblern tog säkert hälften av dagens fiskar. Och en gammal Shallow invader i färgen perch som fick nytt förtroende och fiskade väldigt bra! Nu är jag jäkligt sugen på nya turer till detta vatten men tyvärr lär det dröja innan jag får tillfälle till det.

Jag får försöka ta revansch på Nyllet istället. Och jag vet hur jag ska gå till väga! Nyllets favoritbete, ni vet den hemmagjorda supershad tailen försvann ner i Mälarens djup förra turen. Och som av en händelse så lyckades jag hitta en exakt lika i en gömma hos päronen.
Bäva månde Ekolns gäddor!


//Hson

Cliffhanger

H:son befinner sig i hemmtrakterna och trollar en sjö vi länge haft ett gott öga till men inte lyckats fullt ut i. För ett par timmar sedan rapporterade han en åttakilos och lät riktigt hungrig på mer. Låter honom själv rapportera här på bloggen. (Det där var en tydlig pik till dig H:son)

Jörgenfiske

Ekoln låg blank, nära badtemp i ytvattnet och en strålande sol. Planen var att söka gösen på djupare grynnor och djupbranter under eftermiddagen och sedan flytta upp grundare framåt kvällningen när ljuset mattades lite.
Ett par timmar senare utan att ha känt minsta nafs i vertikalspöt testade jag en djupbrant som går upp ända mot 1,5 meter, och där stod de, gösarna.
Efter att ha krokat av ett par mindre, under kilot, får jag ett bättre hugg och en fin fajt innan en göshona på runt 2,5 kilo låter sig lyftas in i båten.

Jaja Granskningsnämnden, Björnsitsbloggen SKA införa åldergräns om vi kör mer naket...


Sedan rullade det på, med flera fiskar mellan 2 och 2,8 kilo som alla stod på ett minimalt område mellan några stora stenbumlingar på botten. Riktigt roligt att få landa lite fisk på vertikalgrejer, då jag aldrig fått mer än några få fiskar per gång förut. Extra roligt när de hugger på så grunt vatten. Fin-S i silverfärg gick bäst.

När vinden friskade i och batteriet till elmotorn började lämna in kunde jag räkna in åtta gösar, varav fem över två kilo. De stora klarade sig dock undan, så det kändes lite surt att bege sig hemåt vid sjusnåret då jag hade lite att stå i på hemmaplan. Inte kändes det mer basiskt när jag träffade Jocke från http://www.teamoutsiders.com/ utanför rampen. Han hetsade mig med att det är vid den tiden som den verkligt heta perioden börjar. Visst kändes det så, men hur som helst var jag tvungen att börna hem. Läste dock att grabbarna knep en fin gös på nära 4 kg - snyggt!