tisdag 14 juni 2011

Tiokilos på hemmaplan

Äntligen kom den, Björnsitsgäddan över tio kilo! Det krävdes att vi gick tillbaks till rötterna, det vill säga packade trollingprylarna och åkte hem till Hälsingland, för att den första tian på tre år skulle landas.

Den gångna helgen (11-12 juni) spenderade Björnsits trollandes i en hälsingsk skogssjö. Jag kom till sjön vid 21.30-tiden fredagskvällen för att sjösätta, bygga det perfekta lägret på en ö, meditera och hitta känslan, vilken infann sig direkt då jag satt och spanade ut över sjön medan solen gick ner bakom de blånande bergen. Skärgården och fjällen i all ära, men det är nåt speciellt med Hälsinglands blånande berg och vackra insjöar. Åtminstone för en hälsing.


Aaahh - äntligen hemma!

Som tur var hade jag tagit myggen med i beräkningen vid valet av tältplats, trots att jag aldrig kunde inse hur mycket mygg det är i år. Det fullkomligt brummade i hela skogen så snart vinden la sig minsta lilla.

Hson dök upp efter midnatt då han firat sin gamle far färdigt (grattis i efterskott Örjan!) och vi spenderade en timme med att lägga upp planerna för fisket över en pilsner, eller bear som vi lite skämtsamt brukar säga i teamet. (Och nej, Björnsits dricker inte Björnebryg.)

Några timmar senare går reveljen och innan klockan slagit 05 befinner vi oss i Ockelbon, tuffande i 1,9 knop över en spegelblank sjöyta med alla spöna ute. Redan då är det varmt och vi börjar ana hur gassande det ska komma att bli.

Hson - pigg som en mört klockan 04.30.

Fisket går oerhört trögt. Med undantag för ett lunchbreak med pyttipanna och tupplurande och ett middagsbreak med marinerad fläskkotlett barbecuegrillad under lång tid med lövträdsspån, potatissallad och bjarne så gnetar vi hela dagen med bara enstaka ett- och tvåkilosgäddor som resultat. De två kontakter vi har med bättre fisk kommer på eftermiddagen med fem minuter emellan. Båda huggen kommer på dipsyspön och på exakt samma fläck. Det första hugget är mitt och jag känner direkt att det är en bra fisk. Allteftersom fajten fortgår växer förhoppningarna då den slåss som en riktig storfisk och tar lina i rusningar mot botten. Jag antar att jag måste haft onda aningar då jag vid ett par tillfällen under fajten klämmer ur mig att ”den här vill jag åtminstone se”. Men de får jag inte.

När jag får in så mycket lina att paravanen kommer upp till ytan för tredje gången gör fisken ännu en rusning och krokens fäste släpper. Tomt. Tomhet.

Hson meckar i ordning ett till spö med Dipsy diver och när vi kör över den plotterutmärkta platsen för hugget nästa gång brakar det till. Det är ett jättehugg men när Hson får spöet ur hållaren är fisken redan fri. Och så var det med det.

Det är typiskt att det var på Dipsyspöna som huggen kom, trots att vi körde dem på bara 5-6 meter, vilket andra beten också gick på. Men förmodligen fungerar själva paravanen som en attraktor och gör fisken nyfiken. Det vittnar inte minst de många hugg jag genom åren haft på själva Dipsyn om. Numer kör jag aldrig utan ståltafs till paravanen. Jag har dock aldrig gått så långt som att sätta krokar på den…
Efter misslyckandena hinner jag också med ett till, att krokas av en snipa. Det är skit man får ta när man handlandar snabba smågäddor och när det var minst fem år sedan senast så antar jag att det var dags… Och då är jag glad att det gick så oerhört smidigt! När kroken dras fast lossnar gäddan och ramlar tillbaks i vattnet. Kroken går in i ringfingret går ut en centimeter bredvid. Vis av tidigare erfarenheter förvarar jag alltid en kraftavbitare på en magnet på styrpulpeten så det var snabbt gjort att kapa hullingen, dra tillbaks kroken och sätta på ett plåster – utan att avvika från trollingrutten. Tre minuter senare var Westinaren i vattnet igen, lagom tills vi kom in i den heta zonen.

Vi gnetar på i värmen, badar ibland, gläder oss att det åtminstone blåser och peppar varandra med att vi fiskar skitbra, det är gäddorna som inte levererar. Vi testar olika teorier med små siklöjeliknande beten och wobblers och gummibeten stora som taxar. Men belöningen kommer inte förrän i elfte timmen, efter grillning av bratwurst och chorizo med bröd, och räksallad. Därtill grillar vi en abborre, just upptrollad av Hson.

Inför den sista timmen av fiske innan vi blir tvungna att bryta gör vi en rockad och byter del av sjön. Under färden blir de otroligt varma vindarna plötsligt kyliga, bara sådär. Vi ser också en molnfront som är på väg in och gillar läget skarpt. Ett omslag är precis vad vi väntat på, lite synd att det kommer så sent bara.

Då jag just satt ut grejerna och hällt upp en jättekopp kaffe brakar det till i mitt dipsyspö där jag fiskar en stor Jake-kopia. Ett riktigt panghugg. Jag kastar mig på spöet och Hson tar ratten efter att träffsäkert ha sparkat ut min kaffemugg. Sedan börjar min tuffaste kamp någonsin vid gäddtrolling. Gäddan rusar ordentligt flera gånger trots att jag är ”alaskahård” och jag hinner bli ordentligt nervös med gårdagens fajt i färskt minne. När gäddan kommer in till båten och jag ser att den sitter ytligt i en enda krok och börjar stöka runt på kort lina med dipsyn slängande förbereder jag mig mer eller mindre på att den är förlorad. Hson är dock säkerheten själv och lyfter in en lång och ryggbred gädda. Dock har den inte den rätta sidan för en megagädda.

Gäddan är 115 centimeter lång och vågens siffror pendlar 9 960, 9 990, 10 080 men stannar sen på… 10 020 gram! Äntligen är decimalerna med mig!

10 020 gram, 115 centimeter.

Väl hemma igen så får en förvånad Olle klä av sig och hoppa i sin badbalja som placerats i en Ikea-bag. Han vägs på samma våg till 9 920 gram och därmed är årets stora gäddfiskemål avklarat!

//Nyllet

fredag 3 juni 2011

Nytt inlägg från karpsängen

I söndags åkte jag upp till föräldrarna i Hudiksvall. Underhåll på bilen stod på schemat. Ett antal tusenlappar senare åkte jag hemåt på torsdagen för att jobba natt. När jag kommer ner till lyan i Stockholm packar jag den obligatoriska Icapåsen med mat och kläder som behövs för en slitsam natt i rikets tjänst. Som sista åtgärd innan jag åker kollar jag schemat för att se hur jag jobbar resten av veckan. Fuck! Upptäcker omgående att jag sett fel och inte alls jobbar torsdag natt utan fredag natt. Sitter ner och känner mig allmänt korkad! Jaha de e bara å göra de bästa av situationen och åka och fiska då! Lisa och vilddjuret är ju kvar i hudik så vad kan passa bättre? Raffsar ihop karpgrejerna å drar iväg. Kvällen blir extremt fin och jag kokar kaffe på spritköket och avnjuter en påse cheeseballs i solnedgången. Klockan 04.30 skriker det i larmet, en riktig screamer! Rusar ut och gör mothugg. Jag ser fisken i ytan på fel sida av ett näckrosbälte. Blir en riktig brottningmatch innan fisken ligger i håven. Ett tag trodde jag att jag skulle bli tvungen å bada. Fisken var extremt tung men det visade sig vara en 4 kilos spegel med några näckrosor och en stor gren. Nollan är i alla fall spräckt! Fisken tog på en methodfeeder rig med 4 maize bostad med cream banana. Bild kommer så småningom.

På återseende.

// hson