måndag 31 oktober 2011

Björnsits gör comeback

Sådär, nu gör jag en insats och rycker upp den här insomnade bloggen. En anledning till tystnaden under hösten hittills är faktiskt att Björnsits gått i fiskeide och lagt krutet på annat. För undertecknad är det sällan det inträffar så jag har liksom känt att det bara är att passa på att ägna ännu mer tid åt familj och vänner, träna och annat som faller bort när man är inne i fiskehetsen. Nu har jag dock kört ett par pass vilket räckt som kickstart – jag tänker och planerar fiske dygnet runt igen. Här kommer en redogörelse för fiskepassen hittills i höst. Med betoning på redogörelse.

Wesleys i tiokilossjön
Då det slumpade sig att både H:son och jag skulle upp till respektive päron i Hälsingland tredje helgen i oktober kände vi att vi inte kunde missa tillfället för ett gemensamt trollingpass i sjön som lämnade ifrån sig en tiokilos i somras. Inte minst som det ser osäkert ut om vi ens kommer lyckas pricka in nån mer gemensam tur i höst kändes det viktigt att pussla in den halvdag vi kunde köra gemensamt. H:son började dock tidigare den dagen medan jag hade annat inbokat.
När jag anslöt vid lunchtid hade H:son bärgat sex gäddor, varav någon enstaka nådde fyra kilo. Han var inte helt nöjd med detta då hösttrollingen här tidigare gett genomgående fina gäddor och ofta också ganska många. Så blev det inte idag.
Det började bra med att H:son raskt klarade av den uppgift jag ålagt oss med – att bärga en fin abborre till min farfar med enorm aptit på fisk. Innan jag ens fått i mina spön; bonk – en sjuhektos på lilla Ciscon.
Sen blev det segt. Då H:son under förmiddagen trollat ett nystan på gps:en över det område som gett flest stora fiskar så styrde vi ut på de verkliga vidderna. Det gav dock inget och det gjorde inte precisionskörning på grynnorna heller. Det var inte utan att jag började misströsta lite då jag i det här läget hade ett riktigt dåligt facit: en gädda (6,6 kg) på tre turer. Jag kände att jag drog otur med mig och började leta bananer i packningen.
Det enda gäddhugg vi har de första timmarna kommer på själva paravanen. Och med följden att linan går av och att jag mister den vobbler jag fick den tidigare nämnda tian på. Surt. Inte minst då jag fiskat mina beten verkligt högt i vattnet och fisken ändå väljer att bita över en aluminiumtingest.
Senare spräcker vi i alla fall nollan med 3-4 mindre gäddor men kan när vi lastar ur båten summera en riktigt trög dag med uteslutande liten fisk.
Följande förmiddag är jag på plats igen. Förhållandena är fina med frisk vind men ändå så pass att man klarar att trolla själv. Därtill en låg sol vilket jag inte upplever brukar ställa till det vid trolling - särskilt inte på hösten. Fisket lossnar dock inte den här dagen heller. Jag gnetar upp 6-8 mindre fiskar och de hugger utan mönster. På olika platser vitt skilda från varandra, på olika beten, färger och djup. Dock var fisket här precis lika i somras om inte ännu trögare för att sedan avsluta med en tia, varför jag håller hoppet uppe ganska länge.

Skärgårdshäng
Den fjärde helgen i oktober var det återigen dags för en tripp tillsammans med Love och Staffan i Nynäs Dirt. Färden gick den här gången till skärgården och då H:son fångade bovar varenda helg tvingades vi åka utan honom. I hans ställe hoppade Stefan in, även han Nynäshamnare och vips så var jag ensam bland skärgårdsgubbar. Love och jag fiskade i min båt och Stefan och Staffan i Staffans.

På lördagsmorgonen började vi fisket i en grund långsträckt vik där Staffan tidigare fått flera sjuplussare. Några såna var det inte tal om men det började bra för mig. Efter det första betesbytet till en tillräckligt grundgående tail får jag ett hugg som jag klantar bort då jag står och surrar. Kastet efter har jag en virvel efter betet och i fjärde kastet hugger det en två-tre-kilos. Det är alltid bra för den fortsatta fokuseringen att spräcka nollan tidigt och sedan ramlar det på med fisk lite nu och då. Ofta har vi hugg och får fisk i perioder, samtidigt som vi ser att Stefan och Stefan också får fisk. Ett typiskt och intressant gäddfenomen.
Smygmanövrering. Foto: Stefan N


Det är tydligt att det står mycket fisk i viken. Dock får vi inte så stora. Stefan får en som spräcker femgränsen men annars är det flesta mellan 1-3 kilo med några enstaka fyrakilos. Jag känner mig nöjd att få lite fisk efter flera tröga pass, men efter ett tag tappar Love och jag tron på att det står någon större fisk bland de mindre och gasar mot nya platser.
Love. Båt. Loveboat.

Love har en benhård tro på att söka stora gäddor på i skärgårdsfiskesammanhang lite oortodoxa ställen. Han prövar gärna mer oskyddade platser längre ut på fjärdarna än de flesta annars bankar sina gäddbeten på. Och då Love har en imponerande bästalista på gädda och då även jag gärna skulle vilja lyckas med en banbrytande strategi så testar vi en del högoddsarställen. Dock utan resultat. Faktum är att inte heller vassar och vikar ger någon fisk varför vi vänder tillbaks till startviken framåt eftermiddagen. Det spelade även in i det här beslutet att min motor började krångla.
I viken får vi några gäddor till innan det är dags att bryta för trevligt stughäng med gryta, folkpilsner, fiskeplanerande och civilt prat. Trevligt värre var det i alla fall. Den första dagen ger ca 15 gäddor vardera per båt och en strömming.
Andra dagen beslutar Love och jag oss för att testa på flaket utanför den fångstgivande viken. Det är dock resultatlöst och vi sätter kurs mot områden jag har bättre koll på. Vi börjar med att oldschoolfiska ett stort flak på 4-5 meter med några drifter och några ankringar. När det inte ger nåt på en timme tar vi mitt säkraste ställe, som jag fantiserat om att fiska på i ett par år. Och där får vi – inget.
Steffe och Staffe.

Fisket är heltrögt för båda båtarna och när klockan är fem har ingen fått fisk. Vi bestämmer oss för att åka tillbaks till startviken och nöta där de sista två timmarna. Love och jag beslutar att ge flaket utanför ett försök till medan grabbarna far in i viken. Här krokar jag en trekilos innan vi också far inåt. När vi närmar oss Steffe och Staffe ser vi på lång väg att de lyser. Stefan som en sol och Staffan mer som en halogenlampa. Anledningen är att solen just releasat en gädda på 8,8 kilo. Den högg på en ME Dancing Shad och fajtades benhårt. 
Välmatad! Foto: Staffan J




















Nyladdad med tro på storfisk bankar jag på och får ett par till trekilosar på en Westins Jätte, tillfilad för grundfiske. Fiskarna hugger i kasten efter varandra.
På vägen hem summerar jag en rolig helg med mycket gädda ena dagen, få gäddor den andra men med en fin toppfisk för Stefan. Det är såna man vill ha. Jag känner mersmak för skärgårdsfiske och är ordentligt taggad inför Farsdagsgäddan, en kompisfisketävling jag fått äran att vara med vid. Om jag säger så här; jag känner inget direkt favorittryck men ska tillsammans med lagkompisen Johan göra vad jag kan för att skrälla. Om bara Johan får bukt med sin onda diskbråcksrygg…

//Nyllet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar